Matchrapport: Marseille – Man Utd 0-0

Det är fullständigt vidrigt att sätta sig ned och försöka skriva en vettig matchrapport ifrån en match som innehållit 0 mål, 0 målchanser, 0 spel, 0 allt. Det är nästa så att man måste hitta på ett resultat och hoppas att ingen uppmärksammar bluffen men så kul ska vi inte ha. Man kan börja med att försöka få en rejälv överblick, vad är det vi har egentligen? Jo vi har två lag, ett poäng var, galaktiskt många bortslagna passningar, grön laser och ytterliggare kött på benen angående Michael Carricks vara eller icke vara.

Mission accomplished skulle man kanske kunna häva ur sig ändå. Ferguson har de senaste åren ställt upp för en poäng på bortaplan otalet gånger och ser man det ifrån just det perspektivet så var det en väl genomförd match men det var bra smärtsamt stundtals. Glädjeämnena hette Smalling och, ja faktiskt, Gibson. Irländaren visade faktiskt upp sig på sin bästa sida och var innan Scholes dök upp och satte ordningen kanske Uniteds mest tongivande mittfältare. Ska det verkligen krävas ett 75årigt bollgeni för att få lite fason på passningarna i United nu för tiden? Det var plågsamt att se Carrick och Fletchers tafatta försök till längre passning än på två meter. Berbatov hade inte heller en särskilt rolig afton, det kan inte ha varit lätt att spela sådär isolerad och samtidigt försöka skapa någonting Tidigare nämnde Smalling

Marseille försökte sig på en forcering i början av andra halvlek och ett tag så såg det lite oroande. När den anfallsvågen sedan ebbade ut så återställdes matchbilden till sin default, avslagen och jolmig. Det vankas givetvis helt andra bullar i returen på Old Trafford då fransmännen kommer att tvingas trolla fram ytterst sylvassa offensiva armbågar för att åka hem som segrare. Åsnan Heinze kan nog räkna med ett och annat glåpord också, med all rätt givetvis.