Never know when you’re beaten.
Det är inte ofta vi avhandlar våra ungdomslag på den här bloggen. Mycket beroende på att det räcker och blir över när det gäller pojkarna högst upp i hierarkin.
Men en sån här dag kan vi förstås inte undanhålla er lite info om Bragden på Anfield Road.
Och dagen visar att vinnarmentaliteten går som en blodröd tråd rakt från Sir Alex högröda fejs ned till de fjuniga tonåringar som drömmer om Old Trafford som arbetsplats efter de 20.
Liverpool, hemmalaget som en gÃ¥ng i tiden hade ett A-lag som slogs om ligatiteln lÃ¥ngt innan en del av er var födda, tog ledningen med 2-0 tack vare “sitt nya anfallsess” Alan Morgan eller nÃ¥got sÃ¥nt.
Manchester United har legat under med 0-2 många gånger utan att darra på manschetten. Den första matchen med A-laget som comes to mind är förstås Bragden i Turin när två Pippo Inzaghi-mål i princip sköt bort oss från Champions League innan en demonisk Roy Keane-insats tog oss till Camp Nou.
På söndagen var det strulputten och underbarnet Ravel Morrison som sänkte Det Forna Storlaget. Morrison, inte den skarpaste kniven i lådan, är en spelartyp vi längtat efter. Tillsammans med Paul Pogba, som blev utvisad i samband med 2-1-reduceringen på straff, är han den hetaste produkten i vårt ungdomssystem. Det vore fantastiskt att inom ett par år inte ha skeppat iväg dom här pojkarna till typ Preston utan i stället slussat in dom i A-laget.
Det är ju så vår älskade klubb fungerar.
Och mittfältare växer inte på träd i A-truppen. Dom ligger på behandlingsbänken eller hänger i gymmet. Och inte heller finns det några värda att betala för där ute.
Höjdpunkter från matchen då, säger ni?
Take a look here. Njut framförallt av 3-2-målet från Ravel-pojken. Ser han det själv på Youtube kanske han också inser hur fantastiskt töntigt det är att hota vittnen. Det är bättre att ta över Keanos roll och ge sig på Arsenalpojkar i spelargången. Det är coolt.
