Det är lätt att bli blasé, att såna här dagar för givet. Speciellt för oss som nästan bara upplevt en framångsera. Det är inget konstigt i det – vi är ju svå vana vid att vinna att vi blir förbannade, ledsna och känner oss svikna när vårt lag bara spelar oavgjort på bortaplan.
Fotboll är världens största och mest intressanta idrott. Och tänk att då ha turen, vara så skicklig eller en kombination av båda, att ha Manchester United (Formerly known as football club) som sitt hjärtas klubb.
Det är 19:e gången i Englands historia som Manchester United vinner landets högsta serie. Inget annat lag har lyckats med den bedriften.
Och jag minns alla. Jag minns när Steve Bruce och Bryan Robson drog upp pokalen i skyn efter 26 års lååång väntan, Matt Busbys gamla och breda leende, jag minns när Keane & Cantona och Neville och alla andra kaptener gjort detsamma.
I kväll skrivs ännu ett kapitel i den oförlikneliga Unitedhistorien när Nemanja Vidic får göra det alla unga pojkar drömmer om.
Det kommer att bli magiskt.
Se till att vårda minnet av den här dagen. Man vet aldrig när det dröjer 26 år till.
