Michael Owen blir kvar i United en säsong till. Det såg jag inte komma, speciellt inte med tanke på att han fick 228 minuter Premier League-fotboll. Det är två och en halv match.
Nu är det lätt att resonera som jag gör: Owen stannar, Kiko och Welbeck kommer tillbaka, Berbatov och Diouf säljs, Glazer behåller pengarna och Fergie säger att han är nöjd med sin anfallsbesättning, fansen (jag) blir oroliga.
Och så slutar det med att Fergie har rätt – som så ofta.
Men jag vill verkligen inte se Owen kvar i United. Vill inte. Jag accepterar honom, han är en helt okej spelare, men hade han inte varit skadedrabbad och kunnat spela på prestationsbaserat kontrakt hade han aldrig varit här. Punkt. Det är Fergie och Glazyrerna som ser det ekonomiska i det hela och jag gillar det inte.
Dessutom är det ett märkligt uttalande från Fergie, som dessutom förstärker tanken om forwardsbesättningen några rader upp, om att han “ska försöka” ge Owen mer speltid.
“Michael has proved to be a top footballer. It’s unfortunate Michael didn’t get more opportunities but the form of Chicharito put everyone in the shade and his partnership with Rooney proved invaluable. I am delighted Michael is staying for a further year and we will look to give him more opportunities in the new season.”
Det måste betyda dels att Fergie förväntar sig att Hernandez får en svårare andra säsong – annars skulle han ju knappast få spela mindre – och dels att Berba försvinner och slutligen att vi inte köper in någon ersättare. Så tolkar jag det.
* Ruud flyttar till Malaga. Jag letar direktflyg till Malaga. Det går inte så många längre.
* Berba förresten saknar inte klass:
Owen stannar – och jag resonerar – fel?
“I will stay,” Berbatov told Bulgarian television. “I will fight for the 20th title. If I were an easy quitter, I would never have made it this far. Everything at Manchester United starts from scratch for me on July 4. There will be new finals and we will be fighting for new titles. I am moving ahead. When you go through difficult times, you should not quit. The truth is that I stayed at the dressing room and watched the Champions League final there, on a TV screen. I was really disappointed. I was ashamed that I was not part of the team and did not want people to see how sad I feel.”