Personligen tycker jag att både Wayne Rooney och Ryan Giggs kommit ganska lindrigt undan efter sina fadäser de senaste åren. Rooney kommer visserligen aldrig i mina ögon bli en United-legendar men den stora massan verkar ha förlåtit honom för gott. För mig spelar det ingen roll om han var regisserad som en marionettdocka eller ej. Det var ändå hans val i slutändan.
Och Ryan Giggs debacle, jo, man får lov att hata och förakta modern tids bäste brittiske fotbollsspelare hur mycket man vill för hans leverne utanför planen, men samtidigt kan man inte låta bli att beundras av hans elegans på planen.
Jag är kluven inför hur mycket media skall rapportera kring offentliga personers privatliv men om man som affischnamn har pucklat på sin svägerska bakifrån i hemlighet i åtta år då har man liksom gjort sig förtjänt av förstasidesrubriker. Eller?
Nåväl, åter till Cardiff-sonen tillika jubilarens fotbollsspelande. Ingen har väl missat att Giggsy i söndags spelade sin 900:e match i den röda förstalags-tröjan. Det är givetvis helt sanslöst. Sir Bobby Charlton spelade 758 matcher. Det säger allt. Inte nog med att han stal rampljuset genom att fira ännu en milstolpe i karriären, han avgjorde matchen på tilläggstid också.
Kan det vara målet som man i framtiden kommer att prata om avgjorde ligan likt Machedas mål mot Aston Villa våren 2009? Det låter jag vara osagt, det är en lång väg kvar, även om vi början ana upploppet i horisonten. Sanningen är att Kiko Macheda gjorde sitt mål den 5:e april och det är en bit tills dess.
Oavsett så var vår seger mot Norwich livsviktig för oss. Jag hade varnat innan matchen om att Kanariefåglarna är svårslagna på sin hemmaplan och de bjöd upp till kamp samtidigt som vi lufsade omkring i 75 minuter för att enbart stundtals blixtra till. Men om vi inte hade fått med oss de där tre pinnarna från söndagen så hade vi varit fyra poäng efter lillebror-City. Vilket i sin tur inneburit att vi inte längre haft möjlighet att avgöra ligan på egen hand. Nu förefaller det sig så att om vi vinner alla resterande matcher så är det vi som vinner ligan, piece of cake.
Statistik kan man givetvis vända och vrida på hur som helst. Men faktum kvarstår att de tre senaste säsongerna så är det laget som lett ligan efter 26 spelade omgångar som tillslut fått lyfta pokalen.
Säsongen 08/09 ledde vi ligan efter 26 spelade matcher med 62 poäng och vann sedan ligan. Året därpå var det samma visa för Chelsea med 58 inspelade poäng efter 26 matcher. I fjol när vi återigen vann ligan så ledde även vi efter 26 matcher då med 57 poäng.
I år leder Man City Premier League-tabellen med 63 poäng efter 26 drabbningar. Vilket således är mer än någon annat lag gjort efter lika många fighter, de tre senaste åren.
Summa summarum bör väl ändå vara att ligan fortfarande är relativt öppen. Jag tror inte att Tottenham eller något annat lag skall kunna blanda sig i titelstriden men de kan vara ett störningsmoment på vägen. Exempelvis på söndag då vi reser ned till London.
Till sist vill jag passa på att gratulera Ryan Joseph Giggs till sitt senaste rekord. Vilken fotbollsspelare! I samma sekund som han ställer skorna på hyllan så kommer Buckingham Palace ringa och be han komma och buga. Det är jag säker på.
Res med oss till Manchester!