Laget som kommer att vinna den engelska ligan 2013 vann som väntat enkelt mot ett lag som kommer att spela i Championship nästa säsong. United seger i Sunderland blev bara 1-0 men det berodde mest på att United sparade energi inför måndagens drabbning med Chelsea i FA-cupen.
De tre nya poängen för United betyder att man, åtminstone tillfälligt, leder ligan med sanslösa 18 poäng (city går mot en säker seger då jag skriver det här, så vi kan väl räkna ner det till 15 poäng – so be it, det är fortfarande sanslöst). Det hemska som hände förra året har ju gjort att vi har varit löjligt försiktiga i våra uttalanden den här våren men nummer 20 är inte längre en fråga om det kommer att ske utan en fråga om när det kommer ske.
Uniteds ligaseger kommer förstås att vara rättvis. Man är med god marginal Englands bästa lag (några europeiska konkurrenter, Real, Barcelona, Bayern och möjligen Juventus, är på samma nivå men det hör inte till England), man har den bästa offensiven och man har den bästa defensiven (även om det är möjligt att man inte kommer att ha den bästa statistiken för insläppta mål). Spelar man bästa laget hela säsongen har man goda möjligheter att slå poängrekord.
De kan bli en dubbel, men då ska vi besegra både Chelsea (borta) och city. Vi är förstås favoriter i båda matcherna men slumpens makt är för stor för att det ska vara en självklarhet. Whatever will be will be.
Ändå är det alldeles uppenbart att United har stora möjligheter att förbättra sig till nästa säsong. Kagawa börjar bli varm i kostymen och visar allt oftare att han har väldigt mycket fotboll i kroppen. På mittfältet dominerar Carrick i varje match men han är lite för ensam i laget, även om jag alltjämt har goda förhoppningar om att Cleverley ska bli en riktigt bra Unitedspelare (Cleverley håller den nivån ibland).
Men det är på kanterna det finns störst potential. Valencia har varit tämligen bedrövlig hela säsongen, Young håller inte och Nani – som har en fantastisk högstanivå – har mest varit skadad den här säsongen. Vi kan inte gärna vilken nivå Zaha verkligen håller men som läget är har han stora chanser att få mycket speltid direkt.
Ni märker förstås att jag i liten utsträckning diskuterar matchen. Det är för att matchen inte är så intressant att diskutera. Det hände inte så mycket, klasskillnaden lagen emellan var helt enkelt för stor. United kunde spela på halvfart och ändå vara överlägsna.
Visst, Sunderland hade en period i början på andra halvlek där de gick på adrenalin efter att ha retat upp sig på ett par domslut och skapade ett ytligt tryck. Men det var aldrig så att man var nervös.
De Gea höll nollan igen och han hade igen en bekväm match. Kanske är det så enkelt att Vidic är skillnaden. I första halvlek noterade jag ett ingripande av De Gea, det var när han gav Sunderland deras bästa chans i matchen med en misslyckad passning (lagkamratens passning till De Gea var inte snäll, ska noteras). Sunderlandspelaren hade nästan öppet mål men fick för sig passa till en spelare som stod jättemycket och jättetydligt offside.
Vår målvakt hade ytterligare ett notabelt ingripande, det var desto mer imponerande och visar att han nu är mer bekväm med den engelska fotbollen. En boll lyftes in i ett fullt straffområde men De Gea agerade med pondus och boxade enkelt bort bollen för att sedan skalla ihop med Vidic. Det var modigt, men det var framför allt ett bra ingripande. De Gea har så klart en del att slipa på men jag är övertygad om att han kommer att vara världens bästa målvakt om några år, han är förmodligen redan den bästa i Premier League.
Matchen symboliseras väl av att Buttner i den absoluta inledningen fick springa förbi halva motståndarlaget och komma till en farlig chans. Han var lika förvånad som alla andra. Jag var nöjd med det Buttner visade idag, han var den enda kantspelaren i United som hotade offensivt och han gjorde det generellt bra. Samtidigt är det svårt att bedöma hans insats då det svaga motståndet gjorde att han i princip slappa arbeta defensivt.
Det var Van Persie som låg bakom Uniteds mål. Ja, det var Van Persies mål. Jag tycker att fotbollens regler för självmål är dåliga men då de är som de är noteras målet förstås som ett självmål.
Anderson, pigg i första halvlek och som vanligt trött i andra, hittade Van Persie på vänsterkanten. Holländaren var inspirerad av målen i landskamperna och avancerade in mot straffområdet. Där alla väntade på ett traditionellt inspel hade Robin andra idéer och drog iväg ett skott som var ett inlägg, eller om det var ett inlägg som var ett skott. Bollen styrdes in i mål av en försvarare. Att försvararen var Bramble förvånade ingen, även om det förstås hade varit vackrare om O’Shea, kapten för dagen, hade fått göra målet.
Van Persie var pigg och det var tydligt att han hittade självförtroendet med målen i för Holland. Nu sökte han målet direkt han fick chansen och det är bara en teknikalitet som gör att han inte noterades som målskytt i matchen. Ja, en teknikalitet och en hårresande miss då han i slutsekunderna sköt rakt på målvakten i ett helt öppet läge (Youngs passning var inte den bästa, det ska noteras). Robin tvingade Mignolet till en bra räddning på en frispark och hans volleyförsök på Carricks framspelning var värd ett bättre öde.
Vi måste också nämna att Philip Bardsley – Unitedsupporter fostrad i United – borde ha blivit utvisad i slutet av matchen efter en mycket ful tackling på Buttner. Domare Friend ska skämmas för att han nöjde sig med ett gult kort. Annars var Bardsley riktigt dålig, snarare en tillgång för United än för Sunderland.
I slutet av dagen var det tre enkla och tre välförtjänta poäng för Manchester United. Ligatiteln är redan i slutet av mars en formalitet. Det här laget är speciellt och det här laget kommer sannolikt att vara bättre nästa säsong.
Not nineteen forever.
Res med oss till Manchester!