Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Resereportage: Coming back (to a) gourmet trip!

FrÃ¥gan är bara hur mÃ¥nga rätter det blir… Ibland glömmer man bort vad förrätten var när man kommit till desserten… Huvudrätten var i alla fall Uniteds seger mot Arsenal…

Träffade nÃ¥gra som kände igen mig enligt foton redan vid passkontrollen och alla tidiga Mussare (Henrik, Mattias, Uffe och jag) gick för lunch (kändes som frukost för en annan som hade jobbat hela natten innan man tog väskan och satte sig pÃ¥ tÃ¥get med Thorman). Det bar av till Rios restaurang Rosso … trerätters bland det fina folket stod pÃ¥ menyn. Vi diskuterade den ultimata startelvan mellan tuggorna och sköljde ner det hela med en god vinare sÃ¥klart.

PÃ¥ vägen dit hade vi sprungit pÃ¥ shoppande Fre-gänget, mitt pÃ¥ Market Street … Oyster Bar och Wellington Inn blev nästa anhalt … och när vi kommit förbi Samuel Smiths, eller är det Adams, hade vi kommit till mittfältet. Vi satt till och med en stund pÃ¥ uteserveringen. Mattias gillade ale sÃ¥ vi fortsatte till 57 Thomas Street där Marble har en oas av humlebaserade drycker som passar bra till vingar … ja bÃ¥de kyckling och till att diskutera vem som är bäst till höger och vänster i en klassisk 4-4-2.

Snabbdusch och sen dök Jensa, Sverre, Kristian, Farzan med flera upp och vi tänkte göra nÃ¥got annorlunda, skippade kantonesen och letade upp Rice Bowl pÃ¥ Cross Street. ”Den ligger nere i källare vid en vägg av metall!” sa jag. Felet var att byggnadsställningar av metall täckte väggen … men vi kom till slut fram till dörren och bordsbokningen i namnet James?! MÃ¥ste va betjänten frÃ¥n nyÃ¥rsafton! Det var lika god mat här som pÃ¥ Little Yang Sing, kanske den vietnamesiska vÃ¥rrullen va lite skum, annars toppenkäk.

Fler förslag pÃ¥ mittfältare dök upp när rösterna blev fler och helt plötsligt var vi inne pÃ¥ skottar och sen whiskyns hemligheter som en följd… Rask promenad till Britons Protection för att bläddra i whiskybibeln. Jensa berättade att hans whiskygäng frÃ¥n Värnamo varit i Speyside och provat sig fram i somras, och alla hittade nÃ¥gon att smutta pÃ¥. Thorman fick ta stora klunkar dÃ¥ han int fattade att det var pris för mängden och int centilitern, och rÃ¥kade beställa en dubbel – tvÃ¥a trodde han! Men han kompenserade det genom en halv pintare… Trötta och nöjda traskade vi i regnet till Castle Hotel för en nattfösare, och diskussionen vandrade mellan fotboll, mat, öl, whiskys, musik… Ja, allt som Manchester har att erbjuda! Ja alla utom Sverre, som gick för att se en film?! Och kom tillbaka med famnen full av kycklingvingar och lökringar…

Efter en god natts sömn hade alla utom Kalle, Göran och grabben David kommit. Jordanskogs hade droppat in omkring midnatt… Stadium tour stod pÃ¥ tidiga programmet och med scrambled eggs and körv, för den som vÃ¥gade, i kistan drog fem, tio tappra till samlingen med norrbaggarna. Per Harald och Stig var där och allt flöt pÃ¥. MÃ¥nga drog pÃ¥ shopping men det trogna gänget frÃ¥n gÃ¥rdagskvällen var redo för lite fotboll i de lägre divisionerna. Norrbaggarna hade buss till Hudds, men Jordanskogs gÃ¥nger fyra krängde pÃ¥ sig shortsen! och Ã¥kte till beachen och Blackpoolm medan Kristian och Farzan besökte Birmingham och sÃ¥g Villa mot Cardiff. Henrik och Mattias valde trÃ¥kiga Reebok och Bolton. Sverre, Thorman och jag tänkte se Scholesys Oldham i FA-cupen mot legendariska Wolves. Robin anslöt ocksÃ¥ och vi träffade ett gang of trevliga ulvar pÃ¥ metron. Tog nÃ¥gra pints med dom pÃ¥ en pub i Oldham och de skojade lite om United och sÃ¥ vidare.

Regnet tilltog sÃ¥ det blev en taxi ut till arenan, nu vräkte det ner… Värmde oss pÃ¥ Green nÃ¥gonting med en Ale och en pie med mera… Tur var det för väl inne pÃ¥ arenan var all varm mat slut sÃ¥ det fick bli en kaffe och otaliga besök pÃ¥ den enda toan som fanns pÃ¥ vÃ¥r sektion av läktaren … inte lätt när man jämt är pissnödig. Härlig stämning pÃ¥ läktaren och matchen slutade rättvist 1-1. Vi tog bussen tillbaks. Nu Ã¥skade det … sen haglade det … och när vi närmade oss Manchester lÃ¥g det snö pÃ¥ marken…

SÃ¥ vi stoppade till pÃ¥ 57:an för en värmande Dobber med lite blandade oliver som tilltugg. NÃ¥gra kände att en värmande dusch behövdes, innan vi drog ut pÃ¥ nya kulinariska äventyr. Lite duggregn sÃ¥ vi hoppade in pÃ¥ en konstig pub (ingen vidare öl). Där spelade en discjockey vinylplattor och dansade för sig själv. Robin och Sverre ville inte va sämre utan tog nÃ¥gra danssteg till publikens jubel, innan vi lämnade ölen (!!!) och gick till en italienare pÃ¥ Oxford Road. Pasta och pizza, à la boxar-Roberto, fyllde buken och vi var beredda pÃ¥ musik à la 80-tal pÃ¥ Sound Control, ett litet rock-hak i källaren med flera vÃ¥ningar club ovanför. The Blow Monkeys skulle spela sina hits, men först ett lokalt band … som ingen kände till … och det var nog bara jag som kände till The Monkeys, trots att Robin läst pÃ¥ och lyssnat lite pÃ¥ Youtube! Sverre gjorde nÃ¥gra aprörelser men tröttnade snabbt (funderade pÃ¥ en film!!!). Robin stirrade mest pÃ¥ tjejen framför oss och Thorman grejade med prylen (en av hans tvÃ¥ telefoner)!

När sista sÃ¥ngen ekat ut sÃ¥ drog vi till Castle, och en efter en droppade alla som varit pÃ¥ match in (Henrik, Mattias, Kristian med kepsen pÃ¥ svaj, Farzan, Jordisarna…), och diskussionen tog fart … vi gick inte hem förrän efter klockan tvÃ¥, denna gÃ¥ngen utan lökringar. Nu var elvan klar som vi ville ha imorgon, skulle Moyesys tombola lyckas fÃ¥ fram De Gea, Rafael, Evans, Vidic, Evra, Valencia (Zaha), Carrick, Kagawa, Januzaj, Van Persie och Rooney eller ej? Zzzzzov pÃ¥ den! 4-3-1-2.

Söndag… Rejäl frukost! Dessert/matchdag… Robin va lite trött, Kalle ocksÃ¥, och Sverre kom inte i tid, han Ã¥t nog överblivna lökringar! Men alla verkade ha brÃ¥ttom ut till Bishop med mera. Snabb tippning, nöjda med vÃ¥ra biljetter drog vi ut till metron. Den gick bara till Piccadilly – Remembrance Sunday vid St Peter’s Square – sÃ¥ det fick bli bussen till Trafford Bar och en promenad i solen till Bishop Blaize… Vi tappade nÃ¥gra pÃ¥ vägen som ville köpa t-shirts med mera och kön utanför blev 30 minuter lÃ¥ng, men det löste vi genom att kränga de utsökta fotbollsburgarna, fyllda med fransk dijonsenap, vinäger, ketchup eller HP-sÃ¥s, lök i mängder, och cheeeese som Sverre sa. NÃ¥gon (Henrik) var förstÃ¥ndig och skickade bud till Subway istället, som nu öppnat jämte Lou Macari Fish and Chip Shop.

Till slut: In kom vi genom bakdörren!!! MÃ¥ste varit Jensa som flirtade med vakten igennnns, eller som nÃ¥gon sa: Kände han igen dig??? Vi hittade till bardisken och intog vÃ¥r vanliga zon. Spurs va pÃ¥ TV:n och Krul stoppade allt medan vi stoppade i oss b-vitaminer, sjöng med Boylie. Och sen kom vÃ¥r vän Seb in pÃ¥ TV-skämen och kämpade ner shitty tillsammans med gamla Unitedspelare som Jompa O’Shea, Wesley Brown, Bardsley… Inte konstigt deras sÃ¥nger ljöd högt denna dagen. Thorman har visst vassa armbÃ¥gar, sa nÃ¥gon, sÃ¥ vi gick ut innan det behövde förklaras…

Vi träffade Per Harald utanför chipshaket och stod där en stund och krängde currydoftande chippies. Alla verkade glada redan innan kick off… Kalle, Göran och David var redan inne pÃ¥ South och nu tog vi de sista stegen av mÃ¥nga upp till vÃ¥ra platser pÃ¥ North Stand Tier 3… De pÃ¥ East vinkade glatt och stämningen var pÃ¥ topp … och bättre blev det efter Van Persies nickmÃ¥l – vilket härligt firande! He’s a true Red Devil. Vi borde ha gjort tvÃ¥an genom Rooney eller Smalling!!! Verkade som om stämningen pÃ¥ hela Old Trafford bara ökade, tror inte jag upplevt detta pÃ¥ lÃ¥ng tid när det gäller en ligamatch. Nervösa slutminuter när vi bara slog ifrÃ¥n oss, men kändes som om det var vÃ¥r dag…

Moyes klappade händerna mot publiken och vi hoppade upp och ner. Coming back boys … nu är vi med i racet, tänkte nog alla… Samtidigt som man skänkte en tanke till hur tysta 76 000 kunde vara under minuten innan kickoff – amazing!!!

Glädjande scener och röster och tindrande ögon frÃ¥n alla när biljetterna lämnades tillbaka … dÃ¥ sa David med äkta glädje, nÃ¥got som alla kände: ”Detta var en av mina bästa dagar pÃ¥ länge!!!” Vi samlade ihop oss och 16 personer vandrade de 15 minuterna till Chiquitos texmex (nÃ¥gra hade beställt bord pÃ¥ Grill on the Alley eller annat ställe i stan). Vi fick vänta länge pÃ¥ maten men det gjorde inget för vi hade sÃ¥ mycket att prata om. Robin vann tipset och var nöjdast tills alla sa: ”Din runda nu!!!” Betalningen gick smärtfritt och vÃ¥r vän servitris-Jennie fick lite dricks till nästa Kanarieresa … och jag fick en kram!

Avslutningsölen tog vi pÃ¥ … först The Bank där även gang of five frÃ¥n SkÃ¥ne hängde med i snacket … sen en sista Old Tom pÃ¥ Castle innan klockan ställdes pÃ¥ 5.05. Sverre hade redan gÃ¥tt hem – skulle upp 4.00… Och vi hade glömt bort att han fyllde Ã¥r idag… FÃ¥r ta det när vi ses pÃ¥ Sunderland… Grattis Sverre… Och tack alla andra som va med pÃ¥ resan, hoppas den va annorlunda och oförglömlig och att vi ses igen…