Ryan Giggs meddelade igår att han avslutar sin episka spelarkarriär. Tack och lov stannar han emellertid i Manchester United då han har accepterat rollen som assisterande manager till Louis van Gaal.
I en karriär som sträcker sig över 963 matcher, 168 mål och sanslösa 34 titlar finns det förstås en hel del höjdpunkter. Här tittar vi på en hel del av dem genom att gräva i bildarkivet.
För länge, länge sedan (1989) spelade Ryan Giggs faktiskt för ett engelskt landslag. Här syns han, tvÃ¥a frÃ¥n höger i den främre raden – givetvis med en trofé, efter att det engelska skollandslaget vunnit med 3-1 mot Belgien. Att Giggs representerade skollandslaget gav upphov till myten om att han kunde ha valt att representera det engelska landslaget.
När Ryan Giggs sparkade boll på Old Trafford för första gången gjorde han det i Salford Schoolboys gröna tröja.
I maj 1988 debuterade Giggs i Uniteds ungdomslag, i en träningsmatch mot Colchester Athletic (seger 4-3). Det skulle emellertid dröja till säsongen 1989/90 innan han spelade för United igen. Nu gick fort för Giggs. Han spelade snabbt till sig en ordinarie plats i Uniteds juniorlag och i juli 1990 skrev han på ett lärlingskontrakt med klubben. Det första proffskontraktet signerade han på sin 17-årsdag, den 29 november 1990. Säsongen 1990/91 dominerade han i junior- och reservlaget och i slutet av säsongen fick han debutera i a-laget. Först som inhoppare i en förlust mot Everton och därefter gjorde han sin första match från start i Manchesterderbyt den 4 maj 1991. United vann med 1-0. Målskytt? Ryan Giggs, förstås (målet var egentligen ett självmål). Säsongen 1991/92 tog han en ordinarie plats i a-laget, med totalt 51 matcher (41 från start). På bilden ovan ser vi honom i ligamatchen mot Tottenham den 28 september 1991 (seger 2-1).
Den 11 mars 1992 blev Giggs matchhjälte då United tog sig till final i ligacupen efter en tät drabbning mot Middlesbrough. Den matchen brukar ofta beskrivas som den sista stora uppvisningen av Stretford End, innan ståplatserna försvann.
United vann finalen mot Nottingham med 1-0. Giggs vann därmed sin första titel i karriären. Här firar han titeln tillsammans med Lee Sharpe. Uniteds reservtröjor utsågs inte till ligans vackraste.
Ryan Giggs utsÃ¥gs till Ã¥rets unga spelare 1992. Här tillsammans med Gary Pallister – som utsÃ¥gs till Ã¥rets spelare – och Alex Ferguson.
Efter att ha vunnit ligacupen och priset som årets unga spelare fick Giggs också vara med och, som lagkapten, vinna FA Youth Cup. Seger 3-1 i bortamatchen mot Crystal Palace (då Giggs inte medverkade) följdes upp med en 3-2-seger på Old Trafford. Paul Scholes platsade inte i Uniteds lag. Det gjorde Giggs, men hans åtaganden i a-laget gjorde att han bara deltog i tre av åtta matcher.
Då Giggs kom fram talades det om honom som en ny George Best. Idag talar vi inte om Ryan Giggs som någon annan än Ryan Giggs.
Best lÃ¥g förstÃ¥s steget före och förklarade: ”En dag kanske folk kommer att säga att jag var en annan Ryan Giggs.”
Här ser vi Giggs tillsammans med Best efter att Giggs för andra Ã¥ret i rad (1993) vunnit priset som Ã¥rets unga spelare i England. Han hade redan en imponerande meritlista men medaljsamlandet hade bara börjat…
Trots ligacuptiteln 1992 slutade den säsongen som nÃ¥got av en besvikelse för United dÃ¥ man för 25:e Ã¥ret i rad misslyckades med att vinna ligan. You’ll never win the league, sjöng Liverpools supportrar när United förlorade pÃ¥ Anfield.
Under inledningen pÃ¥ säsongen 1992/93 sÃ¥g det ut som att de skulle fÃ¥ rätt. Efter tre omgÃ¥ngar lÃ¥g United pÃ¥ nedflyttningsplats. Efter 15 omgÃ¥ngar lÃ¥g United tia i ligan pÃ¥ 21 poäng, nio poäng bakom ligaledande Norwich – jo, sÃ¥ annorlunda var tiderna (Norwich slutade till slut trea i ligan, med negativ mÃ¥lskillnad). Sedan vände det.
Alex Ferguson värvade Eric Cantona från Leeds och försprånget hämtades sakta men säkert in. Den 10 april tog United över förstaplatsen och den släppte man aldrig. Den 2 maj blev Manchester United mästare då Aston Villa förlorade mot Oldham. Giggs var lagets näst bästa målskytt under säsongen.
Giggsy one.
Historien har tyvärr aldrig berättat vilket vad som Giggs förlorade för att klä sig som han gjorde då ligasegern firades.
Säsongen 1993/94 vann United dubbeln för första gången. Här firar Giggs tillsammans med Paul Ince.
”You can’t win anything with kids,” förklarade Alan Hansen när United inledde säsongen 1995/96 med att förlora med 3-1 mot Aston Villa. Under sommaren hade United tappat Mark Hughes, Paul Ince och Andrei Kanchelskis. Uniteds ungar svarade med att vinna de fem kommande ligamatcherna. När säsongen var slut hade United vunnit en ny ligatitel. Giggs, i bar överkropp, firade tillsammans med Paul Scholes.
Ett Ã¥r senare vann United ligan igen. Ungarna var nu vuxna och Class of ’92 kunde fira tillsammans. Eric Cantona och Roy Keane agerar linslusar. Giggsy four.
Den 14 april 1999 sköt Ryan Giggs det målet. Han firade med att slita av sig tröjan.
Efter det målet tittade United aldrig i backspegeln. En historisk trippel bärgades och Giggs passade förstås på att låta sig fotograferas i bar överkropp tillsammans med en pokal. Även David Beckham fick plats på bilden.
Den största besvikelsen i Giggs karriär var att han aldrig fick chansen att spela ett stort internationellt mästerskap med Wales. Totalt gjorde han 64 landskamper för Wales.
Landslagskarriären blev kanske inte vad han hade hoppats på. Men om landslaget inte lyckades fullt ut så såg åtminstone Manchester United till att Giggs fick fira på hemmaplan. De engelska cupfinalerna hade flyttat till Wales och Cardiff då Wembley revs och byggdes upp igen.
När Giggs vann sin fjärde FA-cupfinal 2004 gjorde han det alltså i sin hemstad. Det var förstås ingen överraskning att han firade i bar överkropp. United tog en enkel seger (3-0) mot ett Millwall som mest var glada för att få vara i final.
Giggs var tillbaka som vinnare i Cardiff när United vann ligacupen 2006. Igen vann United enkelt, den här gÃ¥ngen med 4-0 mot Wigan. Giggs spelade pÃ¥ det centrala mittfältet tillsammans med John O’Shea.
Han vann också Community Shield två gånger under den tid då turneringen avgjordes i Cardiff.
Giggsy nine. Efter några års gästspel i London hittade Premier League-pokalen hem till Ryan Giggs trygga armar igen. Det var hans nionde ligatitel vilket innebar nytt rekord. Tidigare hade Alan Hansen och Phil Neal varit bäst med åtta titlar vardera.
Den 22 maj 2008 (matchen började den 21 maj, men det var efter midnatt när Giggs blev inbytt) gjorde han sin 759:e match för Manchester United. Därmed slog han Sir Bobby Charltons rekord på 758 matcher.
Sin 759:e match avslutade han med att sparka bollen förbi Petr Cech. Giggs straff var matchavgörande då Edwin van der Sar följde upp detta med att rädda Nicolas Anelkas straff.
Giggsy eleven. Ryan Giggs utsågs till säsongens bästa spelare av spelarna själva.
Giggsy thirteen. Manchester United vann den engelska ligan för 20:e gÃ¥ngen 2013. För Ryan Giggs var det den 13:e och sista titeln. Ã…tminstone som spelare. Han firade givetvis i bar överkropp. För Scholes – han som inte platsade i ungdomslaget 1992 – var det blott den elfte titeln.
Den 19 maj 2013 tackade Sir Alex Ferguson för sig. Det var känslosamt för Giggs.
Mindre än ett år senare var Giggs själv manager. Förvisso bara för fyra matcher. Åtminstone för den här gången.
En walesare in, en walesare ut. Giggs gör sin sista match som spelare.
Lifetime Achievement Award. Det största spelarkarriären i vÃ¥r klubbs historia – i nÃ¥gon klubbs historia – hedrades förstÃ¥s med ett livstidspris i samband med att den tog slut. Ett kapitel avslutas men ett nytt börjar. Och sÃ¥ lätt blir vi inte av med Ryan Giggs. Nästa säsong är han assisterande manager i klubben, i jakten pÃ¥ nummer 14.
Res med oss till Manchester!