Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Lest We Forget

Den 29 maj 1968 vann Manchester United med 4-1 mot Benfica i Europacupfinalen på Wembley. Bobby Charlton gjorde två av målen. Han gick till sängs tidigt den kvällen.

För att vara helt ärlig kan inte Ã¥terge mina känslor vid det tillfället. Trötthet, definitivt. Det jag minns är vad det betydde att krama om lagkamrater som Bill Foulkes, Nobby Stiles och Shay Brennan, som hade varit involverade sÃ¥ länge – och kanske framför allt Bill eftersom han, som jag, hade varit pÃ¥ det snöiga flygfältet och sett vÃ¥rt lag, vÃ¥ra vänner, förstöras,” skriver Sir Bobby Charlton i sin självbiografi My Manchester United Years.

Jag vet att det var en förstÃ¥else att nÃ¥gonting var över, nÃ¥gonting som hade dominerat vÃ¥ra liv sÃ¥ länge. Jag gick in i omklädningsrummet och sänkte tvÃ¥ flaskor öl…

Manchester United hade rest sig igen. Precis som ordföranden Harold Hardman hade lovat i matchprogrammet när United spelade fotboll för första gången efter München.

Även om vi sörjer vÃ¥ra döda och lider med vÃ¥ra skadade tror vi att de fantastiska dagarna inte är över för oss. […] Vägen tillbaka mÃ¥ vara lÃ¥ng och svÃ¥r men med minnet av de som dog i München, av deras gripande bragder och med deras underbara sportsmannaanda alltid med oss, kommer Manchester United att resa sig igen.

Åtta av Manchester Uniteds spelare dog i München. Nio spelare och managern Matt Busby överlevde olyckan. Det skulle vara deras bästa tid i livet. De hade säkrat en plats i Europacupens semifinal och var på väg hem för att ta upp jakten på ligaledande Wolverhampton Wanderers i kampen om en tredje raka ligaseger. Det var den 6 februari 1958.

Idag är det den 6 februari 2015 och våra tankar går, som alltid den 6 februari, till de som dog i München. Vi minns också de som överlevde.

The Flowers of Manchester

One cold and bitter Thursday in Munich, Germany,
Eight great football stalwarts conceded victory,
Eight men will never play again who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester.

Matt Busby’s boys were flying, returning from Belgrade,
This great United family, all masters of their trade,
The pilot of the aircraft, the skipper Captain Thain,
Three times they tried to take off and twice turned back again.

The third time down the runaway disaster followed close,
There was slush upon that runaway and the aircraft never rose,
It ploughed into the marshy ground, it broke, it overturned,
And eight of the team were killed as the blazing wreckage burned.

Roger Byrne and Tommy Taylor who were capped for England’s side,
And Ireland’s Billy Whelan and England’s Geoff Bent died,
Mark Jones and Eddie Colman, and David Pegg also,
They all lost their lives as it ploughed on through the snow.

Big Duncan he went too, with an injury to his frame,
And Ireland’s brave Jack Blanchflower will never play again,
The great Matt Busby lay there, the father of his team,
Three long months passed by before he saw his team again.

The trainer, coach and secretary, and a member of the crew,
Also eight sporting journalists who with United flew,
And one of them Big Swifty, who we will ne’er forget,
The finest English ‘keeper that ever graced the net.

Oh, England’s finest football team its record truly great,
Its proud successes mocked by a cruel turn of fate,
Eight men will never play again, who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester.

De som överlevde

Idag minns vi de som dog men vi minns också de som överlevde. Det var 44 personer på planet, varav 21 överlevde. Men olyckan handlar också om de som inte var med på planet. Barn förlorade sina föräldrar, Mark Jones och Roger Byrnes fruar var gravida, och föräldrar förlorade sina barn. Vänner förlorade vänner och supportrar förlorade idoler.

Av spelarna på planet är det nu bara Sir Bobby Charlton och Harry Gregg kvar. Sir Matt Busby lämnade oss 1994, Johnny Berry senare samma år. Vi förlorade Jackie Blanchflower 1998, Dennis Viollet 1999, Ray Wood 2002, Albert Scanlon 2009, Kenny Morgans 2012 och Bill Foulkes 2013.

De som dog

Geoff Bent
Roger Byrne
Eddie Colman
Duncan Edwards
Mark Jones
David Pegg
Tommy Taylor
Billy Whelan

Walter Crickmer (sekreterare)
Tom Curry (tränare)
Bert Whalley (tränare)

Willie Satinoff (supporter)

Alf Clarke (journalist)
Don Davies (journalist)
George Follows (journalist)
Tom Jackson (journalist)
Archie Ledbrooke (journalist)
Henry Rose (journalist)
Frank Swift (journalist)
Eric Thompson (journalist)

Kenneth Rayment (pilot)
Bela Miklos (reseledare)
Tom Cable (flygvärd)

Vila i fred.