Manchester United besegrade Aston Villa hemma på Old Trafford med 3-1 efter att ha etablerat ett massivt spelövertag matchen igenom. Ander Herrera stod för två av målen och Wayne Rooney för ett medan Benteke satte dit Villas enda balja.
United kom till start med en elva som var i det närmaste identisk med den som spelade mot Liverpool för två veckor sedan. Den enda skillnaden var att Rojo klev in i Smallings ställe, vilken inte var fit nog att starta eller att finnas med på bänken. Således återfanns De Gea mellan stolparna med en backlinje framför sig bestående av Valencia, Jones, Rojo och Blind. På mittfältet kamperade Carrick ihop med Mata, Herrera, Fellaini och Young och längst fram återfanns Rooney.
Matchen
Hemmalaget tog relativt snabbt hand om bollinnehavet och i matchinledningen hade man ett par skottlägen som antingen blockerades eller hamnade utanför mål. Unitedmittfältarna lyckades bra i passningsspelet, men chansskapandet lät vänta på sig. Först i den 23:e matchminuten skulle det bli riktigt farligt, då i form av ett långskott signerat Rojo. Om Villa-keepern Guzan inte lyckat få en hand på bollen så hade det av allt att döma blivit ett riktigt drömmål. Några minuter senare försökte Rooney sig på en bicicleta efter lyckat kantspel av Valencia. Rooney skulle få åka hem med ett riktigt praktmål i bagaget, men det lät vänta på sig och försöket blev misslyckat.
Under den sista kvarten av halvleken blev Villa rejält tillbakatryckta av ett United vars kantspel började komma igång mer och mer. Det var framförallt vänstersidan, där Young och en ständigt överlappande Daley Blind höll till, som producerade möjligheter. Guzan stod länge pall och lyckades plocka ned några Young-inlägg som var avsedda för Fellaini samt ett lågt skott av Blind.
Holländarens överlappningar skulle till slut betala sig. Efter att Fellaini vunnit boll på offensiv planhalva så fick Young bollen, vilken hittade en framstörtande Blind till vänster om sig. Blind hittade i sin tur in till Herrera i straffområden som såg ut som vilken patenterad målskytt som helst när han tog emot bollen med en touch och skickade den i nät med nästa. 1-0-målet kom i det psykologiskt viktiga läget bara ett par minuter före halvtidsvilan. Rooney och Rojo hann dock skapa en möjlighet till i samband med en hörna. Den förstnämndes försök stoppades av en blockerande försvarare på mållinjen och den senares nick saknade fart och plockades enkelt av Guzan.
Den andra halvleken tog vid där den första slutade. Kantspelet fungerade fortsatt väl och nu kom även högersidan och Mata-Valencia igång bättre. United anfaller direkt från start och Guzan tvingas ta hand om en Fellaini-nick. Villa är inte riktigt lika låga som i första halvleken, utan pressar högre och försöker ställa till med omställningar då och då. Gästerna är dock fortfarande väldigt försiktiga med att gå framåt.
Blind gör i mina ögon en kanoninsats som vänsterback. Han är ständigt ett alternativ i anfallsspelet med sina väl avvägda löpningar. Hans femtioelfte överlapp i ordningen bäddar i den 52:a minuten för en möjlighet för Young att dribbla inåt i banan och gå på avslut. Bollen smeker Guzans vänstra stolpe. Ett tiotal minuter senare bäddar en Valencia-överlapp och ett fint inlägg av densamme för ett bra läge för Fellaini. Belgarens försök att nicka bollen i backen och in i nät blir dock misslyckat då bollen går alltför mycket rakt ned i backen för att vålla målvakten några större problem.
Villa skapar fortfarande nästan ingenting. Young agerar vid ett tillfälle huvudlöst långt ned på egen planhalva, vilket sånär gav gästerna ett friläge och en annars duktig Young får kliva ut några minuter senare till förmån för Angel Di Maria. Innan dess hinner dock Rooney med ett läge till då han har stulit en boll och satt full fart framåt. Han har flera alternativ men väljer att gå på eget avslut med yttersidan, som inte riktigt biter och bollen går utanför.
Uniteds bollinnehav är fortfarande massivt och ledningen känns stabil. Den ovan nämnda situationen och ett tillfälle när Rojo drog på sig en frispark i ett farligt läge påminde dock om det faktum att det kan vända väldigt snabbt i fotboll, varför ett 2-0-mål känns alltmer angeläget. En duo som verkar tänka i samma banor är den nyligen inbytte Di Maria och Wayne Rooney. Den förra satte i den 79:onde minuten fart på sin vänsterkant, dribblade sig fram till ett inläggsläge och satte in bollen på en yta där Rooney placerat sig. Wazza tackade genom att stå för ett riktigt konststycke där han först sög in bollen med hjälp av sin vänsterfot, för att sedan dra till på uppstuds med högern. Trots att han var vänd från mål och bevakades av två försvarare så for bollen rakt upp i det främre krysset och 2-0 var ett faktum.
Glädjeruset lade sig emellertid nästan omgående. Direkt efter avspark så fick Villa en hörna som slogs snabbt och lågt av den nyligen inbytte Joe Cole. Falcao, som bevakade den främre stolpen, tittade åt fel håll vid fel tillfälle och hamnade på efterkälken. Bollen gick vidare in till Benteke som drog på direkt. Skottet blev pressat och hårt, men inte särskilt välplacerat och jag tycker nog att De Gea borde ha kunnat ta det. Till hans försvar så stod han i det närmaste sysslolös under matchen och om försvarsspelet hade skötts ordentligt så hade inte läget uppstått över huvud taget.
United återtar kommandot efter målet men Villa känns lite farligare än innan vid de få omställningar som de iscensätter. En anledning är Cole, vars högerfot visar sig vara något som United får passa sig för. Detta medför att minuterna mellan 80-90 inte känns helt stabila. Därefter så lyckas United, bland annat genom Herrera som inte stressar upp sig i onödan, ta kontroll över spelet igen genom att få fram fasta situationer på offensiv planhalva, för att sedan spela runt bollen. Känslan är att United kommer att kunna spela av den fyra minuter långa tilläggstiden.
En man som inte nöjer sig med det är Wayne Rooney. Han vinner boll vid ett nedsläpp, accelererar och United hamnar i ett 4-mot-3-läge. Den här gången tar Rooney ett bra beslut och spelar ut bollen till Mata, vilken hittar Herrera snett inåt bakåt. Herrera visar ytterligare prov på att han är säkerheten personifierad genom att till synes mycket enkelt placera in bollen i nät.
Efter matchen
I och med segern så har United nu hela åtta poäng ner till Liverpool och man passerade dessutom, åtminstone tillfälligt, city och gick därmed upp på tredje plats i tabellen. Den lilla osäkerheten som stundtals infann sig (åtminstone hos undertecknad) till trots så gör United på det stora hela en stabil insats där spelare som Herrera, Blind och Rooney står för prestationer som sticker ut lite extra. Nu väntar tre tuffa uppgifter på raken för United och det vill till att laget konserverar formen om man när april månad är över fortfarande ska kunna vara med i racet om direktplatserna till Champions League. Och kanske än viktigare: att placera sig före city för första gången efter Sir Alex pensionering.
Matchinformation
 | Manchester United | 3 |
 | Aston Villa | 1 |
| Turnering: | Premier League, omgång 31 |
| Tid: | Lördagen den 4 april 2015, 16.00 |
| Plats: | Old Trafford, Manchester |
| Publik: | 75Â 397 |
| Domare: | Roger East |
Matchhändelser
|  | 43 | Ander Herrera Assist: Blind | 1-0 |
| | 79 | Wayne Rooney Assist: Di Maria | 2-0 |
| | 80 | Christian Benteke | 2-1 |
|  | 83 | Fabian Delph | |
| | 90+2 | Ander Herrera Assist: Mata | 3-1 |
Manchester United
| De Gea Valencia, Jones, Rojo, Blind Carrick Mata, Herrera, Fellaini, Young Rooney |
| Di Maria för Young (70) Falcao för Fellaini (77) |
| Avbytare: Valdes, Rafael, Januzaj, McNair, Pereira |
Aston Villa
| Guzan Hutton, Okore, Clark, Lowton N’Zogbia, Sanchez, Delph, Weimann Benteke, Agbonlahor |
| Bacuna för Hutton (46) Baker för N’Zogbia (61) Cole för Weimann (77) |
| Avbytare: Given, Vlaar, Gil, Grealish |