Inga ursäkter

Det som började så bra – med Memphis, Darmian, Schweinsteiger och Schneiderlin – ser i slutändan ut som ett kaosartat och planlöst transferfönster. Manchester United behövde lösa målvaktsfrågan och man behövde förstärka på övriga centrala positioner. Det blev inte riktigt så.

Det blev ett förstärkt centralt mittfält men Daley Blind som mittbackslösning var det nog ingen som förutsåg. Offensiven är om något svagare nu än för ett år sedan, åtminstone på pappret. Van Persie, Di Maria, Falcao och Januzaj har försvunnit och ersättarna Memphis och Martial är här främst för vad de kan göra om några år. Målvaktsfrågan är näppeligen löst, möjligen skjuten på framtiden.

Känslan är ändå att det är Louis van Gaal som är ansvarig för sommarens affärer. Han ville säkert ha mer men när det visade sig vara omöjligt att värva Bale, Hummels, Muller och Ramos gick han hellre vidare med den existerande truppen än att värva från andrahandssorteringen. Det var hans beslut och det får han leva med. Manchester United har rätt att kräva bättre resultat och bättre fotboll den här säsongen. Om Van Gaal misslyckas med att leverera det har han inget att skylla på. Såtillvida han inte jobbar med bakbundna händer (det finns faktiskt inget som tyder på det) har han den trupp han vill ha.

Det här blir en något splittrad krönika. Inledningsvis kan den närmast ses som ett försvarstal för Van Gaal medan avslutningen istället är mycket kritisk mot Uniteds holländska manager.

Manchester United har en stolt historia när det kommer till att ge egna produkter chansen. Klubben har en svit på 3750 matcher där man har haft minst en egen produkt i truppen. Mycket tyder på att den sviten kommer att spricka under Van Gaal. Det kommer att föra med sig en massiv kritik mot Van Gaal, men jag vill påstå att den kritiken kommer att vara missriktad.

Ja, Van Gaal kommer att vara den som tar ut 18 spelare som samtliga är fostrade i en annan klubb än United. Men hans jobb i United är att leverera bästa möjliga resultat, inte att värna om en fantastisk svit. Om han då har 18 inköpta spelare som han anser är bättre än den bästa egna produkten är det hans jobb att välja de 18 inköpta spelarna.

Ett rimligt antagande är att Van Gaals historia med att ge unga spelare chansen var en av anledningarna till att han fick chansen som manager i United. Och han har ju faktiskt också gett de unga spelarna chansen. Van Gaal kan peka på att han gav Blackett och McNair gott om chanser förra säsongen. Wilson har gjort 17 av sina 18 matcher under Van Gaal.

Ja, det är bara två eller tre spelare. Det låter inte mycket. Men sedan United vann Champions League 2008 är det (med en liten reservation för att jag har missat någon) bara sju egna produkter som har debuterat och gjort minst tolv matcher: Macheda, Welbeck, Cleverley, Januzaj, Wilson, McNair och Blackett. (Jag räknar inte Fabio och Rafael som egna produkter.) Går vi tillbaka lite längre och ringar in de tio senaste säsongerna hittar vi också Evans och Gibson. Sedan Glazers tog över United 2005 har vi alltså bara nio egna produkter som har debuterat och gjort minst tolv matcher.

Det är förstås alldeles för dåligt men oavsett vad man tycker om Van Gaal kan man inte lasta honom för att Manchester Uniteds akademi inte är tillräckligt bra. Manchester Uniteds akademi brukade vara bäst i England. Idag är den inte ens bäst i Manchester.

Det är förvisso möjligt att Uniteds akademi fortfarande slår citys när det kommer till att producera a-lagsspelare (jag har varken tid eller lust att ta reda på hur många egna produkter som city har använt de senaste tio åren). Men det är knappast tillräckligt för att ge Uniteds akademi ett godkänt betyg. Twitterprofilen Youthhawk listade nyligen klubbtillhörigheten för spelarna i de engelska ungdomslandslagen.

#englandyouth | A club-by-club guide to where the 126 @england U21-U16 call-ups have come from in 2015-16… pic.twitter.com/sdJU0rtM8E

— youthhawk (@youthhawk) September 2, 2015

Chelsea toppar på sjutton, city har tolv, Arsenal, Liverpool och Tottenham tio vardera. United bara två. Ja, man kan argumentera att en spelare som Callum Gribbin borde ha varit där. Och Ro-Shaun Williams kom dit till slut, så egentligen ska siffran vara tre (förutom Williams också James Wilson och Angel Gomes). Men hur mycket man än skönmålar kommer United ändå att vara hopplöst efter. Det är den bistra sanningen.

Tittar vi på truppen som Sir Alex Ferguson lämnade efter sig fanns där bara fem egna produkter – Cleverley, Evans, Fletcher, Giggs och Welbeck – med någon relevant a-lagserfarenhet att tala om. Ja, Van Gaal var den som gjorde sig av med spelarna (Giggs slutade ju efter mötet med Van Gaal, så vi kan väl hålla Van Gaal ansvarig där också) men det är svårt att argumentera mot något av besluten.

Ja, men Danny Welbeck… Jag tycker att det är väldigt trist att Welbeck inte längre är en Manchester United-spelare. Men det mesta tyder på att han ville lämna redan innan Van Gaal tog över. Och ärligt talat, hur väldans bra är Welbeck egentligen? Tittar vi på förra säsongen och begränsar oss till Premier League ser vi att han gjorde fyra mål och fem assists (Transfermarkt). Minns ni Radamel Falcao? Han som var så oerhört kritiserad i United. Han gjorde lika många mål och lika många assists, men i ett sämre lag (Arsenal gjorde 71 mål mot Uniteds 62) och på betydligt mindre speltid. Försöker man använda Welbeck som bevis för att Van Gaal inte satsar på Uniteds egenproducerade spelare så är man antingen felinformerad eller oärlig.

Man kan ifrågasätta hur Van Gaal har hanterat James Wilson. Under förra hösten fick Wilson hyggligt regelbunden speltid. Han gjorde inga mål men fortsatte att få chanser. Sen gjorde han mål mot QPR. Han fortsatte med mål mot Cambridge i FA-cupen. Före och efter målet mot Cambridge fick han korta inhopp mot Leicester och Burnley, därefter syntes han inte till förrän i ligaavslutningen mot Hull.

I ännu större utsträckning kan man ifrågasätta hur Van Gaal har hanterat Adnan Januzaj. Belgaren fick inte ens plats i truppen i ligapremiären mot Tottenham. Därefter startade han helt plötsligt fyra matcher i rad bara för att sedan bli utlånad. Jag har sett någon argumentera för att Januzaj fick chansen att visa sitt värde och inte ansågs vara bra nog för en plats i startelvan den här säsongen. Någon har gissat att Januzaj fick chansen för att potentiella låneklubbar skulle kunna studera honom. Båda de argumenten låter direkt befängda i mina öron.

Men låt oss vänta och se innan vi sågar Van Gaal för hanterandet av Wilson och Januzaj. Om de om fem år är ordinarie i United har hanteringen varit rätt, även om den ser ut att vara märklig. Är de om fem år ordinarie i någon annan toppklubb ska Van Gaal sågas. Hamnar de någonstans däremellan är det öppet för debatt.

Akademin är viktig. Den är viktig för oss som supportrar för att den ger oss spelare som vi kan identifiera oss med. Akademin är även viktig om vi bortser från den supporterromantiska aspekten. Enligt Andy Mitten (ESPN FC) genererar Uniteds akademi fortfarande intäkter till klubben. Det är förstås väldigt mycket billigare, om än svårare, att producera en världsstjärna än att köpa in en världsstjärna. Vidare har vi lojalitetsaspekten och där är det bara att peka på Giggs och Scholes och Neville för att visa att en klubb har oerhört mycket att vinna på att producera sina egna spelare. Vill man ha fler bevis kan man titta på Barcelona. Många argumenterar att de senaste årens Barcelona är tidernas bästa klubblag och de har varit det med många egenproducerade spelare. Även Bayern München bygger framgångar på egenproducerade spelare.

Men vi ska också komma ihåg att det idag är betydligt svårare att slå sig in i Manchester United än vad det var för 20 år sedan. När Giggs, Beckham och Butt var bäst i Uniteds reservlag innebar det i praktiken att de hade en plats på avbytarbänken i a-laget. När Sean Goss idag är bäst i Manchester Uniteds reservlag innebär det att han får följa med till USA som 26:e spelare. När han är bäst i reservlaget ska han alltså slå ut åtta spelare till för att ens få plats på avbytarbänken. (Nu är vägen förvisso lite kortare då Van Gaal har minskat storleken på truppen.)

Manchester Uniteds möjligheter att producera egna spelare gynnas inte direkt av systemet som är i England. Uniteds U21-lag kommer att spela sin andra ligamatch för säsongen först den 26 september. Sedan får man vänta en månad till nästa match. I Spanien, Tyskland, Frankrike och Holland spelar ungdomsspelarna tävlingsmatcher på seniornivå i klubbarnas b-lag. Jag är övertygad om att det gynnar spelarnas utveckling. Jag är övertygad om att Manchester United skulle gynnas av att ha ett b-lag som spelade i League Two. Men världen kretsar inte bara kring Manchester United (även om den såklart borde göra det). I England mer än någon annanstans i världen går folk på fotboll. Den 29 augusti i år spelades det tio matcher i League Two. Dessa matcher lockade 39 288 åskådare. Jag ser det som uteslutet att så många skulle ha kommit om Manchester United II, Arsenal II och Chelsea II var några av lagen i den ligan.

Van Gaal har rensat sedan han tog över. Den undanrensningen har varit nödvändig. Det är omöjligt att veta om Sir Alex Ferguson helt enkelt gjorde spelarna väldigt mycket bättre eller om spelarna helt enkelt sket i det när Ferguson lämnade. Men fakta är att truppen som vann ligan under Ferguson inte har varit i närheten av att vinna ligan under Moyes eller Van Gaal. När varken Moyes eller Van Gaal lyckades med den truppen återstod bara att rensa, för United har inte en organisation som reagerar bra på managerbyten, så mycket har vi sett. (Diskussionen om att United behöver en sportchef kan vi ta en annan gång.)

Jag kan tycka att det finns någon spelare som kunde ha fått stanna kvar. Framför allt tänker jag på Rafael. Men det finns nog ingen supporter som är nöjd med alla beslut som managern tar.

Värvningen av Anthony Martial har kritiserats. Framför allt tycker väldigt många att man har betalat alldeles för mycket för Martial. Spelar det egentligen någon roll? Jag tycker att det är helt rätt att United lägger stora pengar på spelare som Martial, Shaw och Memphis. Ibland misslyckas det, för risken är alltid större när man värvar potential snarare än färdiga spelare. För varje Rooney och Ronaldo finns där en Obertan och en Anderson. Men låt oss ha tålamod med Martial och Memphis. Vi kommer inte att redan efter ett år kunna säga att det handlar om felköp, oavsett hur dåliga de än må vara.

Med Shaw, Memphis och Martial, förhoppningsvis tillsammans med Wilson, Januzaj, Pereira och McNair har United ett mycket spännande lag på några års sikt. Jag tvivlar dock på att laget kommer att kunna utmana redan den här säsongen.

Framför allt oroar jag mig för offensiven. Louis van Gaal har skapat ett svårslaget lag (för alla utom Swansea). Van Gaals lag blir aldrig utklassat. Men Van Gaals lag utklassar heller aldrig motståndaren. Efter kollapsen i Leicester förra hösten har Van Gaal täppt till defensiven. Men det har samtidigt inneburit att de offensiva spelarna har begränsats.

Filosofin tycks vara fokuserad på att i första hand minimera alla existerande risker. Även när det är slutsekunder i Swansea väljer Carrick en säker passning bakåt framför att på chans slå in bollen i straffområdet.

Van Gaals United är vansinnigt tråkiga att titta på. Visst, mot Brugge såg det bra ut. Men det är sällan United möter lag som Brugge. Uniteds motståndare backar hem och låter United rulla boll. United flyttar tålmodigt fram en meter i taget, tills alla spelare är i offensivt straffområde och precis alla ytor är täckta. Då rullar man bak och börjar om igen. Det är riskminimerande sidledspassningar i parti och minut. Det är en ovärdig fotboll.

Tittar vi spelarnas positioner ser det offensivt ut. Ytterbackarna Shaw och Darmian startar ju nästan i höjd med motståndarnas straffområde. Men United har nästan alltid täckning bakåt (förutom då man gick bort sig fullkomligt i Swansea). Visst, det finns ytor bakom backlinjen men laget är så pass kompakt att spelaren som ska slå in bollen på den ytan har en mycket svår uppgift.

Jag är heller inte såld på spelarnas kvalitet. Uniteds ledande spelare offensivt ska vara Mata och Rooney. Jämför vi dem med de ledande offensiva spelarna i Manchester city, Chelsea och Arsenal ser det dystert ut för United. Konkurrenterna har spelare som skulle kliva in i United och utan tvekan vara bäst i laget. Aguero, Silva, Hazard, Sanchez.. Manchester United ska inte behöva titta avundsjukt på de offensiva spelarna hos konkurrenterna. För varje Aguero i motståndarlaget ska United kunna visa upp en Van Nistelrooy, en Ronaldo eller en Giggs. Att Wayne Rooney till synes är opetbar är bisarrt.

Manchester Uniteds status i världsfotbollen är så hög att man ska kunna kräva inte bara att laget vinner utan också att laget vinner vackert. United ska spela underhållande fotboll och United ska vinna. Allt annat är ett misslyckande.

Men bedömningen bör göras på en längre period och inte över en säsong. När vi kräver att Van Gaals lag ska vara störst, bäst och vackrast ska vi komma ihåg att Van Gaal tog över ett lag som var sjua.

Det är inte bara offensivt det finns skäl att ifrågasätta Van Gaal. Att United går in i säsongen utan en förstamålvakt är bedrövligt. Jag kan förstå att man ibland tvingas köpa spelare sent, man kan ju inte köpa om det inte finns någon som säljer. United ska däremot aldrig befinna sig i en situation där man riskerar att tappa en nyckelspelare när säsongen har börjat.

Jag är också övertygad om att man tappade poäng på att börja säsongen med De Gea på läktaren och Romero i mål. Jag tror faktiskt att De Gea en normal dag hade tagit de tre bollar som Romero har släppt förbi sig (därmed inte sagt att det var tre tavlor).

United tycktes jaga Pedro i en månad. Sedan var han plötsligt klar för Chelsea. Obegripligt. Såtillvida inte vartenda rykte om Pedro var påhitt finns det ingen variant där United tar sig ur den soppan med ett positivt omdöme.

Hanteringen av Januzaj var, som jag diskuterade ovan, ytterst märklig. Uniteds hantering av Hernandez var också märklig. Jag har väldigt svårt att se vad man hade för nytta av att ha Hernandez i truppen under säsongsinledningen.

United har gjort tre mål på fyra ligamatcher. Hur man än vrider och vänder på det är det undermåligt. Defensiven känns stark. Men det är offensiven som vinner fotbollsmatcher. Man kan inte vinna om man inte gör mål, så enkelt är det ju. Och Van Gaals lag har väldigt svårt att göra mål. Van Gaals lag har svårt att ens skapa målchanser.

Van Persie, Falcao och Di Maria har försvunnit. Deras insatser förra säsongen var för dåliga. Men trots att de var dåliga bidrog de med 17 ligamål. Trots att Di Maria var dålig var han delad trea i assistligan i Premier League. United har inte ersatt de målen. Memphis och Martial kan säkert bidra med några mål här och där men det rimliga är att de har en hel drös matcher där de är dåliga.

Just nu känns det som att det bästa vi kan hoppas på är att laget relativt bekvämt tar en Champions League-plats och att Van Gaal har lagt grunden till ett lag som kan slåss om titeln nästa säsong. Det finns hopp om framtiden. Men det är ett underbetyg att det redan i september känns som att det här är en säsong där United bygger för framtiden.

Fortfarande vet vi inte vilken väg Manchester United kommer att vandra längs efter Sir Alex Ferguson. Mycket av det som har skett sedan Fergie lämnade känns kaotiskt och planlöst. United behöver stabilitet och kontinuitet, nu och framöver. Förhoppningsvis har Louis van Gaal åtminstone lagt grundstenarna för det. Det är egentligen inte tillräckligt, men det är åtminstone något.