Aquas låt back to the 80´s får symbolisera matchen mellan Crystal Palace och Manchester United. Det var långbollar, nickar fram och tillbaka på mittplan och en domare som tillät omoderna tilltag. Matchen slutade också symboliskt 0-0.
United hade innan matchen fått kritik för sitt tråkiga och strikta spel. Denna matchen var inget svar på tal. Det var lagets tredje raka match utan mål och de har nu spelat över fem timmar utan att få bollen i nät.
För Palace del var det fjärde raka utan vinst men ett steg framåt efter 5-1 mot Manchester City i veckan.
Gårdagens match var på många sätt en typisk 0-0 match. Inga stora chanser att tala om, förutom möjligtvis när Bolasie sköt ett skott som via De Geas fingertoppar gick ribba ut. Annars var det många bolltapp, svagt passningsspel och mycket kamp.
Matchen var ett steg bakåt för ett Manchester United som letar och letar efter sätt att göra mål. I går var de egentligen inte ens nära. En frispark från en, allt mer ifrågasatt Wayne Rooney och en straffsituation för Ander Herrera, var väl egentligen det närmaste de ”röda” kom i den här matchen.
Problemet i går var nog trots allt inte att de inte skapade lägen. De var helt enkelt det sämre laget. Palace var hetare, kvickare och modigare.
Darmian hade en av sina sämre dagar i Unitedtröjan och den allt som oftast skickligt defensive italienaren klarade inte av före detta Unitedspelaren Wilfried Zaha.
Crystal Palace var uppenbart fast beslutna om vända sin negativa trend och låg hela tiden i rygg på Unitedspelarna, som inte riktigt var beredda på det.
De ville fortsatt hålla i bollen och långsamt spela sig framåt men farten och kvalitén för att göra det saknades i går.
För Palace del var det oavgjorda resultatet och framför allt spelet ett steg framåt och enda laget med riktig stämning på sin hemmaplan kan nog se fram emot en fin höst och vinter.
Man kan tycka att Manchester United trots att det inte spelar på 100 procent ska kunna klara av att åtminstone skapa lite heta lägen mot ett Palace med tre raka förluster. Problemet är bara att när de inte spelar med med fullt fokus och maxmotivation är alla lag i lika lika bra, om inte bättre.
Offensivt var det fortsatt nästan enbart Martial som skapade utrymme. Han tog sig som vanligt förbi på kanten och gjorde att Palace tränare Alan Pardew tvingades byta kant på högerbacken Martin Kelly.
När Rooney har det fortsatt tungt framåt väcks därför frågan om att spela Martial mer centralt. Av erfarenhet vet vi att tränare Van Gaal är principfast och när han får kritik verkar han bara bli blir ännu mer benägen att hålla fast vid sin linje.
Men när jag såg matchen i går surrades det ändå, ”han kan väl testa i alla fall”.
För Uniteds del följer nu ett lite lättare spelschema.
För Van Gaals del blir det ett bevis: Håller hans filosofi eller inte?
Resultat
 | Crystal Palace | 0 |
 | Manchester United | 0 |
Matchinformation
| Turnering: | Premier League, omgång 11 |
| Tid: | Lördagen den 31 oktober 2015, 16.00 |
| Plats: | Selhurst Park, London |
| Publik: | 24 854 |
| Domare: | Mike Jones (assisterande: Mullarkey, Nunn; fjärde: Moss) |
Matchhändelser
|  | 18 | Yohan Cabaye | |
| | 26 | Martin Kelly | |
| | 47 | Chris Smalling | |
| | 53 | Matteo Darmian | |
| | 80 | Dwight Gayle | |
| | 90+2 | Marcos Rojo |
Manchester United
| De Gea Darmian, Smalling, Blind, Rojo Schneiderlin, Schweinsteiger Mata, Herrera, Martial Rooney |
| Young för Wilson (46) Fellaini för Rojo (61) Lingard för Memphis (71) |
| Avbytare: Romero, Carrick, Tuanzebe, Pereira |
Crystal Palace
| Hennessey Kelly, Dann, Delaney, Ward Cabaye, McArthur Zaha, Puncheon, Bolasie Gayle |
| Jedinak för Cabaye (80) |
| Avbytare: Speroni, Hangeland, Bamford, Lee, Sako, Ledley |