Nattens mörker spricker långsamt upp. Dagen gryr. Solen stiger långsamt över höghusbetongen. Ännu en dag i Rosengård tar sin början. Den kalla morgonluften sticker i ansiktet. Man hör bilar. Bilarna som slingar sig längst Inre Ringvägen, Malmös aorta. Plötsligt bryts den stilla morgonen. Det lågmälda surrandet från bilarna drunknar i ett eko, ett eko som studsar mellan höghusen. Ett eko av en boll som gång på gång kickas i luften.
Kanske var det såhär det såg ut morgon efter annan när en ung Zlatan växte upp i Rosengård, en förort som vilken annan förort. Det är grå betong, solblekta gräsytor, utnötta parkbänkar och en och annan folktom lekplats. En ung pojke som vaknar upp i en lägenhet bland många andra lägenheter. En ung pojke med drömmar större än många andras. För Zlatan blev Rosengård hans arena i unga år. Där lärde han sig livets tuffa villkor men också det hårda arbetets rika belöning. Även för Rosengård innebar Zlatans uppväxt förändrade förutsättningar. Rosengård kom att bli en förort som ingen annan förort. Det kom att bli en förort som fostrat en av vår tids största. Rosengård blev mer än en förort, det blev Zlatans förort.
I måndags fyllde Zlatan 35 år. I 15 av dem har han spelat internationell fotboll på högsta nivå och hans resa har kantats av de ädlaste valörerna och de mäktigaste rekorden. Zlatans succé och framgång har varit karaktärsdanande, inte bara för honom själv utan för hela Sverige. Han har gett svensk fotboll det ansikte som länge saknats. Han har gett varje barn i förorten en röst. Han har gett Rosengård en identitet.
Man säger ofta att med framgång följer också ansvar, ett ansvar att verka som en god förebild. Vad det innebär är upp till var och en att bedöma men för Zlatan har det inneburit att aldrig glömma vart han kommer ifrån. Kanske är detta en klyscha klyschigare än någon annan klyscha men för Zlatan och Rosengård har det varit avgörande. För oavsett vart i världen han sätter sin fot så hör han fortfarande ljudet av bilarna på Inre Ringvägen. Oavsett vilken arena han blickar ut över kan han fortfarande förnimma sig de solblekta gräsytorna och de utnötta parkbänkarna. Oavsett hur många åskådare som jublar när han gör mål så glömmer han aldrig ekot av bollen han kickade i Rosengård. Han har blivit mer än bara en kille från förorten. Han är Zlatan från Rosengård och Rosengård glömmer honom aldrig.