Roll the Dice
Efter en halv säsong är det lämpligt med en halvtidsbedömning. Precis som förra året delar jag in spelarna i tre olika kategorier: plus, noll och minus. Bedömningen är inte enbart baserad på det som har varit utan förutspår även det som kommer. Spelarna i pluskategorin förväntar jag mig ska hamna på minst en sjua när säsongen summeras, spelarna i minuskategorin tror jag som bäst får en femma.
Godtyckligt valdes 500 spelade minuter som gräns för att bedömas. Utvalda bedömningar motiveras, antingen i den här sektionen eller senare.
Plus: Zlatan, De Gea, Pogba, Herrera, Valencia, Mata, Bailly, Carrick, Mkhitaryan
Noll: Blind, Rojo, Rashford, Martial, Shaw, Fellaini, Jones, Lingard, Mourinho
Minus: Rooney, Darmian, Smalling
I de inbördes kategorierna är spelarna sorterade efter speltid. Om det enbart var säsongens första halva som bedömdes hade några spelare hamnat i andra kategorier.
På slutet har det mesta varit positivt men i för många matcher gjordes för få mål. Det resulterade i många oavgjorda matcher och därmed är Uniteds chans att bli engelska mästare den här säsongen försvinnande liten.
David de Gea är en av få spelare som har varit markant sämre än förra säsongen. Målvakten har inte som tidigare år skämt bort oss med fantomräddningar i parti och minut. Dessutom har han gjort fler tveksamma ingripanden än på länge.
Sämre än tidigare är dock inte samma sak som dålig. Förväntningarna på den som ska vara världens överlägset bästa målvakt är och ska vara löjligt stora.
På Anfield visade De Gea vad han kan. Han var i toppform även mot Everton.
Den senaste tiden har De Gea inte haft så mycket att göra. Vilket är positivt. Jag tycker mig dock ana en nivåhöjning och mot West Ham svarade han för ett par avgörande räddningar.
Då gjorde han också sin 250:e match för United. Det fångades på bild, en bild som så tydligt illustrerar att London Stadium är en skitarena för fotboll.
250 matches with @manutd and the same happiness with every single goal of my teammates! Let this good streak continue! ⚽ 🔴 #mufc pic.twitter.com/DNsW12diJ2
— David de Gea (@D_DeGea) January 2, 2017
I början på säsongen var mängden speltid högst begränsad för Michael Carrick. Då var Manchester Uniteds form inte den bästa.
”Ni ser bättre ut när Carrick spelar,” sa Einsteins till Mourinho.
När managern var färdig med att håna journalisterna lät han Carrick spela. Då började Manchester United vinna.
Nu är Carrick given i startelvan.
Om vi fick vänta länge på Carrick så fick vi vänta ännu längre på Henrikh Mkhitaryan. Det var trist, för Mkhitaryan har egenskaper som ingen annan i Mourinhos lag har.
Nog fanns där matcher då Mkhitaryan hade kunnat göra skillnad.
Till slut släpptes Micki fri. En trist och kall kväll i Ukraina sprang med bollen ända in i mål. Sedan dess har United bara vunnit.
Under säsongens andra halva har jag mycket stora förhoppningar på Mkhitaryan. Chelsea har Hazard, city har De Bruyne och Arsenal har Sánchez. Mkhitaryan ska vara minst lika bra. Minst.
Never seen a player score a better first 3 goals for Manchester United. Henrikh Mkhitaryan is something else. #MUFC pic.twitter.com/w5QC4JdGft
— Melvin S7ven (@MelvinS7ven) December 29, 2016
En spelare som inte har imponerat är Chris Smalling. Förra säsongen tyckte spelarna att han var lagets bästa spelare. Den här säsongen har han varit dålig. Egentligen i varenda match.
Han förlorar dueller, han ligger långt ifrån motståndarna, han tycks inte spela tillsammans med lagkamraterna.
I ligan har Smalling startat sex matcher: 2-2-2. Då är en av segrarna dessutom den mot Middlesbrough, den gången låg vi under när Smalling blev utbytt. Nä, det duger verkligen inte.
En som duger är Antonio Valencia. Bra egentligen i varenda match. (Ja, om vi bortser från hans inkast.)
Visst kan en ibland önska bättre pricksäkerhet på inläggen och om han skulle vara villig att skjuta med vänsterfoten ibland skulle han göra mål oftare. Men han är alltid spelbar på kanten och defensiven sköter han som regel klanderfritt.
Valencia är ett monster. Dessutom fÃ¥r han Danny Rose you’re a wanker att flyga. Hoppas att det gjorde ont när han landade.
See You Later Alligator
Manchester United har haft sju spelare utlånade under höstsäsongen. Det vore synd att påstå att de har gjort sensationellt bra ifrån sig.
Guillermo Varela inledde förvisso som startspelare i Frankfurt. Men nästan omgående blev han skadad och han väntar fortfarande på comeback. Någon framtid i Manchester United har han rimligtvis inte (vilket inte har något med skadan att göra).
Skadad är James Wilson också. Dessförinnan hade han börjat ganska dåligt i Derby. Vägen tillbaka är lång. Att Wilson ska ha en framtid som anfallare i United känns närmast som en utopi just nu.
Adnan Januzaj är en annan spelare som känns framtidslös i Manchester United. Han får förvisso rikligt med speltid i Sunderland men det leder inte tillräckligt ofta till något bra. Och när det gör det, som i en dribblingsräd mot Burnley, så kommer det i underläge 4-0. Då spelar det liksom ingen roll.
Det Januzaj kan hoppas på är att han kan utvecklas på samma sätt som Wilfried Zaha. Det gör Januzaj inte i United.
Säsongens sämsta lån är Cameron Borthwick-Jackson till Wolves. Vilket ju är löjligt. Det räcker att se honom posera i omklädningsrummet för att en ska inse att han egentligen är alldeles, alldeles för bra för Wolves.
Manchester United måste bli bättre på att hitta vettiga klubbar att låna ut sina spelare till. Det första kriteriet måste vara att klubben faktiskt har tänkt spela spelaren.
En som faktiskt får spela fotboll är Andreas Pereira. Han startar i varenda match för Granada. Tyvärr är Granada väldigt dåliga, vilket gör speltiden mindre imponerande.
Huruvida Pereira har någon framtid i United är svårt att sia om. Lån till ett spanskt bottenlag tyder inte riktigt på det, José Mourinho som manager tyder inte riktigt på det.
Dean Henderson fick inleda på Grimsbys bänk och det såg ut som att han skulle återvända till United utan speltid i kroppen. Efter tre raka förluster kastades Henderson dock in i mål.
Tre matcher senare har han släppt in ett mål på 270 minuter och Grimsby har tagit sju poäng. Lånet förlängdes och kanske förlängs det igen.
Henderson är en lovande målvakt, men det räcker inte för att bli målvakt i Manchester United.
Joel Castro Pereira är blivande portugisisk landslagsmålvakt, det känns faktiskt så. Av allt att döma har han imponerat stort för Belenenses. Att han nu återkallas för att vara tredjemålvakt i United är rätt bedrövligt. Tredjemålvakten får ju ingen speltid.
Men när Pereira ställer sig i landslagsmålet är hans klubbadress inte Manchester United. Det finns helt enkelt ingen realistisk väg till Uniteds a-lag för Pereira.
What Difference Does It Make
Hösten var inte alltid jättebra. Men den hade sina ljusglimtar. Som när Jesse Lingard och Paul Pogba dansade i segermatchen mot Fenerbahce.
Det finns de som inte gillar deras dans. Det gör det hela ännu bättre.
.@paulpogba and @JesseLingard do their thing… 🕺 #UEL pic.twitter.com/ess5S9PDF2
— UEFA Europa League (@EuropaLeague) October 21, 2016
Annars var hösten också en duell mellan Blind och Smalling på ena sidan och Costa på andra sidan. Costa vann den duellen och Conte vann duellen mot Mourinho.
Sedan försvann Blind och Smalling mestadels från startelvan.
Om det var kul i hemmamatchen mot Fenerbahce så var det inte lika kul i bortamatchen. Säsongens kanske mest miserabla insats. Redan efter någon minut insåg vi hur det skulle gå, då Moussa Sow cyklade in 1-0.
Fenerbahçe'de Moussa Sow'un Manchester United'a röveşatası, ABD'de "Yılın en güzel golü" olarak seçildi. pic.twitter.com/ZVtm2tM7tX
— #FenerWorld (@FenerWorld) December 26, 2016
Efter förlusten mot Fenerbahce ställde Mourinho upp med säsongens långsammaste lag när det vankades match mot Swansea. Fellaini, Carrick, Mata, Rooney, Zlatan och Pogba offensivt. Det kunde ju bara inte gå.
Efter en kvart sköt Pogba 1-0. En kvart senare var det 3-0 till de goda efter två mål av Zlatan. Den svenske anfallaren firade med att försöka sparka på Phil Jones.
Jones ja, det var i den matchen han gjorde comeback. Att han inte blev skadad av luftdraget var mycket förvånande. Att Jones fortfarande är hel är en chock.
Ingen kunde förutse att Jones tillsammans med Marcos Rojo skulle utgöra ett solitt mittbackspar. Om det bara var prestationen hittills som skulle bedömas skulle båda ligga på överbetyg. Men jag litar inte på dem. Kan det verkligen hålla?
Länge tyckte jag att Juan Mata var bästa offensiva spelare i United. Mata skapade flest chanser i laget och han bidrog med några viktiga mål, bland annat mot Arsenal.
Ingen ifrågasätter Matas talang, han är skicklig, smart och noggrann. Vidare tycks han vara en hyvens kille utanför planen.
Samtidigt är min känsla att Uniteds bästa matcher har kommit när Mata har haft en mindre roll i laget. För att Mata ska vara som bäst krävs att han är centralfiguren i offensiven. Ska du ha en sån roll i Manchester United måste du vara en av världens bästa spelare. Mata är bra men inte så bra. Maximerar du Juan Mata så måste du begränsa Paul Pogba, det håller inte. Alltså måste Mata begränsas.
Zlatan är redan långt före Mata. Mkhitaryan är på väg förbi. Martial och Rashford har också kapacitet att springa förbi Mata innan säsongen är över.
Matas mål mot Arsenal följdes av en sen kvittering. Det poängtappet kom sju veckor efter ett liknande poängtapp mot Stoke. Bara två veckor senare upprepades historien mot Everton.
Mot Everton blev Marouane Fellaini syndabock. Han blir ofta det. En förklaring till det är att folk gärna letar fel när de ser Fellaini spela fotboll. Jesse Lingard och Daley Blind är två andra spelare som bedöms på det sättet.
Varken Fellaini, Lingard eller Blind är bra nog att starta varje match för Manchester United. Men alla spelare i truppen kan inte vara det. En Phil Neville, en Park Ji-Sung och en John O’Shea behövs i en Manchester United-trupp.
En som vi ser väldigt lite av för tiden är Timothy Fosu-Mensah. Han får ingen speltid i a-laget, han får ingen speltid i reservlaget.
Trist, för jag är övertygad om att Fosu-Mensah är redo redan nu.
Fosu-Mensah fick ändå skriva kontrakt i höstas. Det var bra.
Så kom en ligacupmatch mot West Ham. En säker seger och plötsligt spelade Bastian Schweinsteiger fotboll för United igen. Hade han bara inte gjort misstaget att spela i kortärmat och handskar hade allt varit fint.
Schweinsteiger har inte spelat sedan dess. Det är lite märkligt, för i mitt tycke förefaller han vara det självklara valet de gånger Carrick inte kan spela.
En som inte spelar alls är Morgan Schneiderlin. Det är lättare att förstå. Förr eller senare kommer Schneiderlin att spela fotboll för ett mittenlag igen. Då kommer han återigen vara bra på fotboll. Vissa fungerar så.
The Edge of Heaven
”Nu ska Mourinho bara klura ut hur han maximerar Pogba. När det är gjort faller de andra pusselbitarna pÃ¥ plats,” skrev jag i den senaste versionen av den här artikelserien.
Maximerad är Pogba inte än (det dröjer fem år till) men när Pogba fick rollen som alla tyckte att han skulle ha så blev det genast väldigt bra. Märkligt att det tog sån tid för Mourinho att begripa det.
Många ville att Pogba skulle misslyckas. Motståndarna förstås men min känsla är att det var en hel del Unitedsupportrar som också hoppades på det. Märkligt.
Inledningen var lite trevande, även om den alltid innehöll moment av världsklass. Vad spelar det för roll att han slår bort en enkel passning i matchminut 17 när han i varje match ger sina lagkamrater jättelägen. Att Manchester Uniteds anfallare inte kunde göra mål under hösten var inte Pogbas fel. Hade de gjort mål hade Pogba toppat assistligan nu.
Paul Pogba är för bra för att misslyckas. Det finns andra mittfältare som har haft samma extrema fysik. Det finns andra mittfältare som skjuter lika hårt (precisionen behöver pojken fila på). Det finns andra mittfältare med samma vision. Det finns mittfältare med samma överlägsna teknik. Det fanns en annan mittfältare som slog lika fina krossbollar. Det finns mittfältare som har bättre defensiva egenskaper. Det finns nästan inga mittfältare som vinner lika många nickdueller.
Han är det totala paketet. Pogba är inte Roy Keane, inte Paul Scholes. Lite Bryan Robson är han. Fortfarande är Pogba bara 23 år gammal.
Pogba är en mittfältare som kan spela på Manchester Uniteds mittfält och heta Paul utan att skämmas.
När Manchester United-pusslet läggs placeras pusselbiten Pogba ut. Så formas övriga pusselbitar efter det. En nödvändig pusselbit är Michael Carrick. Det finns ett passande Carrickformat hål snett bakom Pogba.
Michael Carrick för Paul Pogba är som vattendropparna som adderas till den fina maltwhiskyn. Vattendropparna är inte nödvändiga för att whiskyn ska vara bra men när de appliceras på rätt sätt blir det perfekt.
Det handlar om Pogba och det handlar om Zlatan. Vi ska passa på att njuta av Zlatan Ibrahimovic, för han kommer ju inte att vara här så länge. Intrycket kommer att bestå.
En vacker dag kommer Pogba och Zlatan att kombinera för att göra tidernas snyggaste mål.
Mot Crystal Palace kombinerade de för två mål. Först Zlatan till Pogba, sedan Pogba till Zlatan för det sena matchvinnande målet.
Segern mot Palaces var en av säsongens bästa stunder. (Till segern mot Middlesbrough kom och tyckte annorlunda.) En vändpunkt när vi såg ut att gå mot ännu ett obegripligt poängtapp.
Spelarna visste vad det betydde.
Zlatan visste vad det betydde. Mourinho visste vad det betydde.
Några dagar senare vann United lekande lätt borta mot West Brom, ett lag som aldrig förlorar enkelt.
Zlatan gjorde båda målen, det första efter ett perfekt inlägg från Lingard (United gör mål på ungefär 100 procent av alla perfekta inlägg). Som tack skrämde Zlatan livet ur Jesse.
West Ham blåste bubblor på Zlatan, något svensken inte uppskattade. Hämnden kom när han gjorde mål i offsideposition. Hade West Ham inte blåst bubblor i ögonen på linjedomaren hade linjedomaren vinkat.
Mot Sunderland gjorde Zlatan förstÃ¥s mÃ¥l. Han gör ju alltid det nu för tiden. Synd att mÃ¥lsvackan kom när den kom. DÃ¥ hade vi ingen annan som sparkade bollar i nät, nu har vi det…
…som Henrikh Mkhitaryan. Zlatan slog ett dÃ¥ligt inlägg (jösses, de behöver ju inte ens vara perfekta) och Mkhitaryan – i moralisk onsideposition – reagerade pÃ¥ instinkt.
What Manchester does today, the rest of the world does tomorrow.
I en klass för sig under hösten har domarna varit. Stora misstag i nästan varenda match. Vissa misstag går att förstå. Ibland har domaren äckliga såpbubblor i ögonen, ibland måste offsideflaggor hållas nere av moraliska skäl, ibland måste Rojo Is Red få hoppa med två sträckta ben.
Andra misstag går inte att förstå. Det största misstaget var att Zlatans mål mot Middlesbrough dömdes bort. Det gör mig fortfarande förbannad.
Men mot Middlesbrough klarade vi oss utan Zlatans mål. Istället klev Anthony Martial fram med säsongsbästa. Där har United ett stort sparkapital. Hittills bara fem mål av Martial men han har kapacitet att matcha förra säsongens 17.
Sparkapital finns också i Marcus Rashford. Delvis naturligt att han inte har varit lika bra som förra säsongen. Samtidigt lider Rashford av att han aldrig får chansen centralt.
Martial visade mot Middlesbrough att formen är på väg. Rashford gjorde det mot West Ham. Om Martial, Rashford och Mkhitaryan presterar har Pogba och Zlatan råd att ha sämre dagar.
Några dagar in på januari ser det ut som att José Mourinho har hittat rätt. Spelet är mycket bättre än förra säsongen, känslan är mycket bättre. När United hamnar i underläge mot Middlesbrough finns det hopp om vändning.
För närvarande kan United påstå sig vara Englands bästa lag. Avståndet till Chelsea är sannolikt alldeles för långt, en mer realistisk målsättning kan vara att åtminstone vara Englands bästa lag under säsongens andra halva.
Men vi borde ha varit här tidigare. Det var självklart att Pogba skulle användas i en fri roll till vänster på mittfältet. Alla anade att Carrick och Herrera var de som skulle göra Pogba sällskap på mittfältet. Varför tog det så lång tid innan den varianten testades? Varför tog det så lång tid innan Mkhitaryan fick chansen?
Mot Middlesbrough och West Ham vann Mourinho poäng med sina byten. Samtidigt var hans byten mot Arsenal och Everton avgörande åt fel håll.
Men nu pekar det uppåt. Avståndet uppåt krymper. Fortsätter United att vinna kommer United klättra i tabellen.
Och skulle det i slutändan inte fungera kan bossen söka jobb som förste flaskutdelare.