Då var det dags igen. Dags att krypa in i sitt innersta, stänga ute alla potentiella störningsmoment och hänge sig åt 90 av dem mest nervösa minuterna på hela säsongen. Jag prata så klart om mötet mellan Manchester United och Liverpool.
Här kommer segertåget…
Det är ingen nyhet för er som läser detta att United just nu är ute på ett segertåg. Sex raka vinster i ligan, en i FA-cupen, en i Europa League och senast seger även i ligacupen. Det går bra nu helt enkelt och det är vi tacksamma över efter den trevande starten som vi hade på säsongen. Det går att stöta och blöta i oändlighet att dessa matcher inte varit någon egentlig riktig prövning för ett lag som United. Man kan fråga sig vad en seger på hemmaplan mot ett krisdrabbat Hull egentligen säger om lagets form. Man kan hävda att en seger borta mot Crystal Palace, ett lag som plockat 16 poäng hittills denna säsong med 12 förluster i bagaget, inte är en direkt otippad seger. Men poäng är poäng och poäng är viktigt.
Poängen är inte bara viktig för att kunna klättra i tabell, dem är också viktiga för lagmoralen. Igår (läs: för ungefär tre månader sedan) såg vi ett slokande United. Ett nyvärvat lag som inte riktigt fick till det, varken offensivt eller defensivt. Idag ser vi ett United med hög lagmoral och med gott självförtroende ända ner på individnivå. För även om missarna är många så är ambitionerna goda när spelare som Martial och Rashford stormar fram. Det får oss alla att drömma om en stark fortsättning, om en positiv framtid. Det skadar heller inte att vi sett en Zlatan som gör det Zlatan ska göra (mål) och en Mkhitaryan som varit en av dem bästa spelarna på plan i en rad matcher efter sin comeback.
Liverpool i brygga
Liverpool startade säsongen starkt. Fyra segrar på dem sex första matcherna, med vinster mot bland annat Arsenal och Chelsea. Som Unitedsupporter och därmed bärande på en medfödd intolerans mot Liverpoolframgångar blev jag då lite orolig. För en kort stund undrade man om den framgångsrike före detta Dortmundtränare börjat få till sitt lagbygge.
I skrivandets stund har Liverpool en allt annat än komfortabel andraplats i tabellen. De ser Chelsea försvinna i fjärran och ser samtidigt motståndarna hota bakifrån. En förlust på söndag skulle innebära att det helt plötsligt bara skiljer två poäng rivalerna emellan vilket gör denna match säsongsavgörande, av samma anledning som United senaste sex segrar varit avgörande. I detta avgörande ögonblick ser vi också ett Liverpool i brygga.
Till allas förtret vet vi att dem Afrikanska Mästerskapen snart är i rullning och att det innebär en del spelarförluster. Vår egen Bailly är borta, vilket vi sörjer, men vi gläds samtidigt åt att även Sadio Mané för stunden är röjd ur vägen. Han har åkt för att representera Senegal. Vi kan också glädjas åt en Coutinho som inte är i högform. Han fanns på bänken i mötet med Southampton, ett möte som dem för övrigt förlorade med 1-0, och fick komma in istället för Wijnaldum i andra halvlek. Därtill har laget en rad skador och förkylningar som hotar den ordinarie startuppställningen.
God form eller ej
Men trots att United den senaste tiden visat god form och trots att Liverpool har en sargad trupp så är alltid hjärtat det viktigaste i matcher som dessa. Mötet dem båda lagen emellan är som bekant infekterat och det är snarare en styrkeuppvisning det handlar om än ett fläckfritt spel. Fast samtidigt inte. I det senaste mötet lagen emellan såg man tendenser av att detta möte håller på att bli en match som vilken annan.
Numera saknas de tongivande spelarna som tidigare satte karaktären på matcher som dessa. Rötterna till de naturliga motsättningarna har klippts av och istället radar lagen upp spelare som ser potentiella tre poäng i ett ömsesidigt tufft möte mellan två lag. Om så är fallet så är det trotts allt formen som avgör och då ser det ljust ut på himlen över Old Trafford.
En ointaglig borg
Historiskt sett har Old Trafford inte sällan talats om som en ointaglig borg. En borg med en mur för hög även för Liverpool att ta sig över i många fall. Om inte statistiken spelar mig ett spratt så har cirka 50 % av möten i Premier League lagen emellan spelats på Old Trafford. 16 av dem 25 spelade matcherna är vinster, fyra är kryssmatcher. Den mest förkrossande av dessa segrar kom i april 2003. Ruud van Nistelrooy blev tvåmålsskytt, båda målen på straff. Ryan Giggs hamnade också han i målprotokollet och på stopptid fick även Solskjaer ”my Ole Solskjaer” nätet att rassla.
Idag, fast förra säsongen hade United lyckats åstadkomma en seger på åtta matcher. Vi hade då antingen kryssat oss igenom eller förlorat tre matcher på hemmaplan och muren till den borg som Old Trafford en gång varit började rämna enligt kritikerna. Idag är förutsättningarna annorlunda. Med bättre statistik i ryggen och med ett större självförtroende än på länge har både laget och supportrarna återigen börjat resa muren.
Res med oss till Manchester!