I denna veckans krönika lyfter vi blicken något från vår älskade klubb. Vi tittar upp och ser ett Sillyfönster som passerat, vad det innebar och vad det kan komma att innebära.
Deadline Day kom och passerade, och det var väl vad det var. Det roligast jag vaknade upp till pÃ¥ onsdag morgon, efter en dag framför Twitter och en kväll framför Sillybladet sedvanligt ouppstyrda livesändning var att nÃ¥gon kallat Niva för ”en ergonomisk förebild”. Mer än sÃ¥ blev det inte av detta fönster.
En icke-händelse
Varje gång som januarifönstret dyker upp runt hörnet spritter det till i mig. På det sedvanliga tolvslaget den 30 december höjer jag mitt champagneglas, inte bara för att skåla in ett nytt år utan också för att skåla in ett nytt fönster. Jag vet inte varför men jag dras till spekulationerna och rubrikerna. Detta trots att transferfönstret till 75 procent (denna gång skulle jag nog vilja spetsa till det och säga 90 procent) är en icke-händelse. I år bjöd återigen Kim Källström på dem mest rafflande minutrarna under samtliga av dem 30 dagar som fönstret höll öppet. När Kim presenterade att han brutit kontraktet med klubben Grasshopper och Bo Andersson, sportchef i Djurgården, sedan drev med hela det svenska sillyfolket under cirka en och en halv timme drevs hetsen upp några snäpp. Djurgårdens hemsida stängdes sedan ner pga överbelastning och via svajig länk från ett träningsläger på Gran Canaria berättade Bo om klubbens nyförvärv. En senegalesisk anfallare. Så var den sillystormen över.
De rafflande timmarna med Kim Källström i fokus är pÃ¥ nÃ¥got sätt karaktäriserande för hela januarifönstret. Det är dagar dÃ¥ sportjournalister och fans i gemensam desperation famlar efter halmstrÃ¥n. En blick, en kommentar, en tystnad, allt kan och vill uppfattas som ett potentiellt schackdrag. Ur svenska ögon sett fÃ¥r vi väl säga att det ändÃ¥ blev nÃ¥gra spännande dagar med en Alexander Isak som, till allas förtvivlan ryktades till Real men som sedan, till nästan allas glädje, landade i Dortmund. Ur svenska ögon sett fast med rödfärgad lins fick även vi uppleva lite nervpirr dÃ¥ fönstrets mest segdragna historia rörde Manchester United och Victor ”Vigge/VNL” Nilsson Lindelöf. Turerna var mÃ¥nga i denna pengastinna affär som tillslut gick om intet. Istället för en flytt drev Vigge upp sitt marknadsvärde rejält och han är nu en av dem bäst betalda spelarna i klubben. Vi kan förvänta oss att sommaren har en del att bjuda pÃ¥. I övrigt, ja dÃ¥ höll den gode Mou vad han lovade och skickade ut mer än vad han tog in. Turerna kring Schneiderlin och Depay känner vi väl till vid det här laget och det finns väl inte mycket mer att säga om det än tack och hej.
Januarifönstret stannar
Men vad är det dÃ¥ som fÃ¥r min puls att stiga sÃ¥där när januarifönstret stÃ¥r för dörren? Det tycks ju trots allt bara vara en tid dÃ¥ affärer gÃ¥r om intet och huvudlösa spekulationer kastas som pingisbollar. Visa hävdar till och med att denna cirkus har spelat ut sin roll. Januari är inte en tid för dem stora spelarna att byta klubb, det är knappt ens en tid för dem medelbra spelarna att byta klubb. Istället är det en tid där de klubbar som harvar kring sträcket i sina respektive tabeller försöka reda ut situationen. EmellanÃ¥t blir det ocksÃ¥ tid över för dem inte fullt sÃ¥ desperata klubbarna att ta in en och annan bänknötande reserv. Alternativet till detta fönster skulle i sÃ¥ fall vara att släppa transfern fri, förlänga fönstret eller helt enkelt ta bort det och hänvisa klubbarna till sommarövergÃ¥ngar. Att förlänga fönstret ser jag som helt onödigt. Dem som vill göra affärer säkrar dessa tidigt och resten av tiden är cirkusen ett spel för gallerierna. Att stänga fönstret känns som ett slag mot dem mindre klubbarna. Detta är trots allt deras chans att eventuellt fÃ¥r styrfart pÃ¥ sina kantrade skutor igen. Kritiker mot fönstret menar dock att fönstret snarare stjälper än hjälper dem mindre klubbarna. Januari blir en tid dÃ¥ priserna trissas upp och desperata klubbar tvingas betala överpriser för spelare som kanske kan rädda dem kvar i ligan. Kritikerna menar att detta snarare försätter klubbarna i än djupare ekonomisk kris. Jag menar att ett eventuellt räddat kontrakt i en liga som Premier League är sÃ¥ mycket värt ekonomiskt att risken är värd att ta. Om satsningen misslyckas, ja vad skulle dÃ¥ skillnaden vara att göra värvningen nu eller till sommaren. Det är, oavsett tid pÃ¥ Ã¥ret, de stora klubbarna som plockar russinen ur transferkakan. De smÃ¥ klubbarna fÃ¥r snällt stÃ¥ med mössan i hand och hoppas pÃ¥ att det finns nÃ¥gra fÃ¥ mättande smulor kvar pÃ¥ fatet när frosseriet är över. Sista alternativet, att släppa transfern fri, vÃ¥gar jag inte ens tänka pÃ¥. Herregud! SÃ¥ fort Balotelli bränt av en raket i badrummet skulle det innebära flytt till en ny klubb vilket skulle blossa upp i alla mina sociala medieflöden. Nä, januarifönstret stannar om jag fÃ¥r bestämma. FÃ¥r FIFA bestämma kommer säkerligen januarifönstret upphöra och transfern släppas fri dÃ¥ det, i enlighet med avskaffandet av offsideregeln och införandet av utvisningsminutrar, är mer ”publikvänligt”.
Länk till artikeln: Fifas förslag – avskaffa offsideregeln
Topp fem Premier League-värvningar
Nu fick vi inte tillfället att se Kim krita på för Djurgården. Vi fick heller inte se Vigge iklädd den röda tröjan med djävulen på bröstet och vi kommer inte att få se mer av VM-succén Payet. Men vad kommer vi att få se? För mig finns det fem övergångar till Premier League denna januari som sticker ut lite extra. Dessa listar jag nedan utan inbördes ordning och inte heller med garant för succé.
Robert Snoddgrass. Hull gjorde ett starkt fönster på värvningsfronten, det luktar desperation i klubben. Samtidigt fick de lov att släppa sin bästa spelare till West Ham vilket så klart är smärtsamt. Snoddgrass kommer att bidra med poäng till sitt nya lag. Han är en stark och tuff spelare att möta med giftiga frisparkar.
Embed from Getty Images
José Fonte. Ytterligare en bra West Hamvärvning. Fonte må ha haft sin peak för några år sedan då det ryktades om betydligt större klubbar, bland annat United, men som en kortsiktig värvning för ett lag som vill stärka sin position på övre halvan är han ett rutinerat tillskott till backlinjen.
Gabriel Jesus. Om det ska snackas bomber under detta fönster sÃ¥ fÃ¥r vi väl ändÃ¥ säga att detta är det. ”Den nye Neymar” ansluter till vÃ¥r lokala konkurrent och gjorde omedelbart avtryck. Han kommer frÃ¥n brasilianska Palmeira vilket kanske inte fÃ¥r oss att höja nämnvärt pÃ¥ ögonbrynen men han har presterat mer än bra bÃ¥de där och i landslaget. Otroligt snabb center-forward som jag tyvärr tror kommer att ösa in poäng.
Embed from Getty Images
Patrick van Aanholt. Vi känner igen honom framförallt från hans tid i Chelsea. Nu iklär han sig Crystal Palaces ränder efter en stark sorti i Sunderland. Han kan bli en tung pjäs i londonlagets backlinje som innebär skillnaden som tar dem över strecket.
@pvanaanholt congrats on the move mate, back to London!
— Michael Beale (@MichaelBeale) January 27, 2017
Saido Berahino. Den unge men ack så omtalade anfallaren från Burundi ansluter till Stoke efter en tid i frysboxen i West Brom. Han ryktades efter sin inledande supersäsong till större lag men blev kvar att harva i mittschaktet i ligan. Om han nu kommer att blomstra igen är oklart men i en klubb där han får det förtroende och stöd som unga spelare ofta behöver kan han komma att göra avtryck.
Res med oss till Manchester!