Ligacupfakta: Manchester Uniteds triumfer

En förbättrad och uppdaterad version av den här texten finns här.

Imorgon smäller det. Ligacupfinalen anno 2017. Manchester United mot Southampton på Wembley Stadium i London. Säsongens första titel* ska äntligen delas ut.

I denna den sista delen i vår faktauppladdning studerar vi Manchester Uniteds triumfer i ligacupen.

1. 1992: Manchester United – Nottingham Forest 1-0

I början på 1990-talet övade Manchester United på att vinna. FA-cupen 1990, cupvinnarcupen 1991 och så ligacupen 1992. Den vinnande mentaliteten var nödvändig för att United så äntligen skulle kunna vinna ligan 1993.

Här är det ligacupsegern 1992 vi ska fokusera på.

Cambridge var chanslösa över två matcher i omgång 2. Sedan följde programenliga segrar mot Portsmouth och Oldham på Old Trafford.

Leeds på bortaplan i kvartsfinalen var en tuffare nöt att knäcka. Det var trots allt match mot de blivande engelska mästarna. Match mot ett lag som inte förlorade en enda hemmamatch i ligan på hela säsongen. När Gary Speed gav Leeds ledningen efter dryga kvarten var det inte många som trodde på United. Men Clayton Blackmore kvitterade efter en halvtimme. Andrei Kanchelskis gav United ledningen i början på andra halvlek innan Ryan Giggs säkrade segern i slutskedet. En vecka senare vann United mot Leeds i Leeds i FA-cupen.

Semifinalsegern är nästan mer berömd än finalen. United och Middlesbrough, från andradivisionen, struntade i att göra mål i Middlesbrough.

Returmötet kom att bli känt som Stretford Ends sista stora show. Sällan har stämningen på Old Trafford varit bättre än den var den 11 mars 1992.

De yttre omständigheterna var underbara. Kallt och regnigt. Planen var nästan perfekt, bara enstaka gröna fläckar på den bruna mattan. Hällregnet hindrade inte 10 000 Middlesbroughsupportrar att ta sig till Old Trafford. Lee Sharpe gav United ledningen men gästerna kom tillbaka.

Det blev förlängning. Peter Schmeichel tvingades till en fantomräddning. Ryan Giggs avgjorde på volley, framspelad av Brian McClair.

Sommaren 1992 revs ståplatsläktaren Stretford End.

I finalen ställdes United mot Nottingham. Det blev en rättfram historia. Giggs tackade för McClairs passningen i semifinalen och la upp för skotten. Det blev matchens enda mål.

Äntligen fick Manchester United vinna ligacupen. Ett år senare vann United ligan.

2. 2006: Manchester United – Wigan Athletic 4-0

Alex Ferguson blev inte Sir för sina insatser i ligacupen. Det dröjde 14 år till nästa seger i Englands andra cupturnering.

Nummer 40, 42, 44, 46 och 49 utgjorde halva startelvan när Barnet besegrades i tredje omgången. Starkare, men långt ifrån ordinarie lag, när West Brom och Birmingham slogs ut. Senare under säsongen slogs de också ut från Premier League.

När det vankades semifinal mot Blackburn, som slutade sexa i ligan, fick till och med förstamålvakt Edwin van der Sar speltid. Louis Saha, som gjort mål i åttondelsfinalen och två i kvartsfinalen, gjorde mål i båda semifinalerna. United till final efter 1-1 borta och 2-1 hemma.

United hade inte vunnit någonting sedan FA-cupsegern 2004. Nästan två år utan titel. Skulle den svåra väntan äntligen vara över?

I finalen ställdes United mot Wigan, som på den tiden var ett mittenlag i Premier League. Ferguson valde i stort sett ett ordinarie lag. Med ett undantag: Louis Saha fick platsen bredvid Wayne Rooney på topp. Saha hade trots allt gjort fem mål på fem matcher på vägen till finalen. Ruud van Nistelrooy gillade inte förklaringen.

Rooney sköt 1-0 efter en halvtimme. Saha, förstås, gjorde mål efter 55 minuter. Wigan gav upp. Cristiano Ronaldo gjorde 3-0 fyra minuter senare och Rooney 4-0 ytterligare två minuter senare.

Ferguson tyckte att Kieran Richardson förtjänade speltid, han hade ju lirat en hel del pÃ¥ vägen till finalen. Och sÃ¥ kunde det vara lämpligt för nykomlingarna Patrice Evra och Nemanja Vidic att fÃ¥ speltid. PÃ¥ bänken satt Van Nistelrooy och var förbannad. Anfallaren knackade Ferguson pÃ¥ axeln och väste diplomatiskt: ”you cunt”. NÃ¥gra mÃ¥nader senare skrev Van Nistelrooy pÃ¥ för Real Madrid.

Manchester United vann ligacupen för andra gången. Den långa, hemska titellösa tiden var äntligen över. Ett år senare vann United ligan.

3. 2009: Manchester United – Tottenham Hotspur 0-0, 4-1 straffar

När 2008 blev 2009 var Manchester United engelska mästare, europeiska mästare och världsmästare. Ligacupen? Tja, vi kan väl ta den också om det råkar bli så.

Tomasz Kuszczak (vars namn jag fortfarande kan stava), Ben Foster och Ben Amos delade på målvaktsjobbet i ligacupen. Inte slösa på Edwin van der Sar i onödan.

Middlesbrough hemma 3-1, QPR hemma 1-0, Blackburn hemma 5-3. Semifinalen mot Derby klarades av med en axelryckning, trots att vi inledde med en 1-0-förlust borta.

I finalelvan startade Foster i mål. Danny Welbeck och Darron Gibson fick också chansen. De tre startade totalt fyra ligamatcher under säsongen. Nani startade sju ligamatcher, Anderson elva. Det var inte ett reservlag men United var långt ifrån ordinarie.

Lads, it’s Tottenham.

Finalen var usel och på 120 minuter gjordes noll mål.

Straffar. Inte lika nervöst som i Moskva. Foster studerade Tottenhamstraffar pÃ¥ en Ipod. Han räddade O’Haras försök och gick Ã¥t rätt hÃ¥ll när Bentley sköt utanför. Giggs, Tevez och Ronaldo gjorde mÃ¥l för United innan Anderson klev fram och satte spiken i kistan.

Ben Foster’s penalty shootout heroics v Spurs helped us lift the League Cup for the third time in 2009! pic.twitter.com/LWWLjNoruU

— Manchester United (@ManUtd) February 24, 2017

Manchester United vann ligacupen för tredje gången. Några månader senare säkrades nummer 18.

4. 2010: Manchester United – Aston Villa 2-1

Nu hade Sir Alex Ferguson fått smak på ligacupen och 2010 skulle United bli tredje klubb att försvara en ligacuptriumf. Bara Nottingham (två gånger) och en annan klubb hade lyckats med det tidigare.

Efter segrar mot Wolves, Barnsley och Tottenham väntade Manchester city i semifinal. Den nyrika grannen hade blivit duktigt stökig på den här tiden. Sir Alex Ferguson tyckte att Carlos Tevez var för dyr. city slängde ett gäng pengasäckar efter honom och så spelade han i ljusblått.

I säsongens första Manchesterderby skrattade city när Tevez stal bollen från den hopplöse Ben Foster och la upp för Barry. Kvitterat för 1-1. city skrattade igen när they wanted Kaká but they got Bellamy drog ett slumpskott i krysset. Kvitterat för 2-2. city skrattade igen när Rio Ferdinand tabbade sig på tilläggstid. Kvitterat för 3-3. Sedan slog Ryan Giggs en perfekt passning till Michael Owen. 4-3.

I semifinalen började United borta. Giggs gav United ledningen. city fick straff när Rafael drog Bellamy i tröjan en halvmil från straffområdet. Tevez, förstås, satte straffen i nät. city skrattade. Och som city skrattade när Tevez, förstås, gjorde 2-1.

Dock var det ju en match kvar.

Mål av Scholes och Carrick återställde ordningen. Carlos Tevez, förstås, slog dock till igen. Kvitterat. Jösses så city skrattade.

På tilläggstid gjorde Wayne Rooney mål på hörna.

https://www.youtube.com/watch?v=LgFGt_6Mt54

Tre månader senare avgjorde Paul Scholes ett Manchesterderby på tilläggstid.

Semifinalsegern mot city bäddade för final mot Aston Villa.

Villa fick straff i den fjärde matchminuten, efter dåligt försvarsspel av Vidic. Milner gjorde mål. United replikerade nästan omedelbart genom Owen.

I den 74:e matchminuten satte Antonio Valencia ett perfekt inlägg till Wayne Rooney.

Our most recent League Cup success was in 2010, as Michael Owen and Wayne Rooney scored to see off Aston Villa. pic.twitter.com/VLVlAFpYYQ

— Manchester United (@ManUtd) February 24, 2017

Manchester United vann ligacupen för fjärde gången. Ett år senare vann United ligan.

Ska vi inte, för ordningens skull, också gå igenom Southamptons ligacuptriumfer? Jo, det ska vi.

(Ingenting.)

Så, då var det gjort.

* Nej, vi räknar inte Community Shield. Heller inte Uefas supercup och andra nonsensturneringar. Åtminstone inte den här gången. Vi är inte sämre än att vi kan ändra oss när det passar vår agenda.