Stoke, Burnley, West Ham, Hull, Bournemouth och nu West Bromwich. Det är lag som United bara skall slå på hemmaplan, men där det denna säsong blivit oavgjort.
Lägg sedan till oavgjorda matcher mot Liverpool och Arsenal, samt en förlust mot Manchester City sÃ¥ förstÃ¥r ni problemen Manchester United har pÃ¥ hemmaplan. Efter 15 hemmamatcher har klubben sex segrar, Ã¥tta oavgjorda och en förlust – ett ovärdigt facit.
Första halvlek
Matchen blÃ¥stes igÃ¥ng, 45 minuter senare var den slut – däremellan hade United 67 % av bollinnehavet utan att skapa ett enda skott pÃ¥ mÃ¥l och knappt en mÃ¥lchans. Anthony Martial hade en nick som smet utanför när halvtimmen var spelad, det i princip det.
Annars var det mest anmärkningsvärda att vi fick se Michael Carrick ta en löpning in i offensivt straffområde för första gången sedan Jesus gick på vatten, samt att slog Antonio Valencia ett inlägg med vänsterfoten (han hade dessutom ett till i andra halvlek!). Dessa två händelser var de som stod ut mest från första halvlek, och då hade United som sagt bollen två tredjedelar av tiden den var i spel.
Effektiviteten
Andra halvlek startade i ett rasande tempo. Att spelarna fått höra ett och annat från Mourinho var tydligt, rörelsen som inte fanns i första var helt plötsligt igång. West Bromwich var inte ofarligt, Darren Fletcher hade tidigt i halvleken ett jätteläge som täcktes undan, och i 86 minuten sköt han ett skott som De Gea på något märkligt sätt tippade i egen ribba, men ändå gav sken att han hade kontroll över.
Men utöver det var det United som nu inte bara hade boll, utan ocksÃ¥ bestämde tempo. Den förmodligen vassaste chansen gavs Marouane Fellaini efter 54 minuter dÃ¥ han kom till ett bra skottläge i mitten av straffomrÃ¥det, med en Ben Foster i obalans – men belgaren lyckades dra bollen utanför.
Och så fortsatte det. Det skapades helt okej chanser, där det ska göras mål. Rashford fortsatte sin ineffektivitet, men hade också två jätteskott från långt håll där Foster gör riktigt bra räddningar, men det är tydligt att Rashford inte riktigt har det som krävs just nu.
Det är svårt att göra mål mot ett lag som försvarar sig med tio man precis vid straffområdet, och Unitedspelarna skall ha cred för att de fortsatte försöka spela sig igenom istället för att slå långbollar in mot de nickstarka WBA-försvararna. Men det måste göras mål i en sån här match, så enkelt är det.
Bytet
Det är drygt 15 minuter kvar, man har bollen precis hela tiden men får inte in den i mål. På bänken finns en offensiv spelare, som trots dålig form senaste åren naturligtvis måste sättas in för att försöka få någon skillnad i matchen. Att man då väljer att ta ut en av dagens bästa offensiva spelare istället för att satsa på att ta ut en defensivare kille är för mig helt obegripligt.
Men även om man skall byta ut en av de offensiva är Mkhitaryan ett märkligt val. Ingen imponerade överdrivet, men Jesse Lingard sprang omkring och irrade större delen av matchen, särskilt i andra halvlek, samtidigt som Mkhitaryan ändå kom till chanser. Jag förutsätter att bytet kom på grund av fysiska aspekter, att armeniern var trött av någon anledning. Att det sen inte försöks med någon annan från bänken kan jag förstå. Med en målvakt, fyra försvarare och en junior kvar där fanns inte mycket utrymme att hitta på något. Men det bytet som gjordes var mycket märkligt enligt mig, särskilt som Mkhitaryan varit en av de som hjälpt oss vinna matcher sedan han tog sig in i laget.
Res med oss till Manchester!