United är återigen på sjätte plats. Chelsea har återigen vunnit, Tottenham likaså. Den enda egentliga överraskningen var väl att Arsenal plockade tre poäng i mötet med West Ham, lagets första tre poäng i ligan sedan februari. Men annars är allt som vanligt.
En enformig historia
Ja, årets säsong har hittills varit en ganska enformig historia. Chelsea har legat som cementerade i toppen sedan ligans tolfte matchvecka. I botten har Swansea och Sunderland stretat i motvind ungefär lika. Veckorna går och säsongen betas av match efter match. Vecka efter vecka tappar lag poäng medan andra vinner dem. Men visst har denna säsong varit mindre föränderlig än på länge?
http://gty.im/664997220
Ser vi någon potentiell förändring på detta? På bottnen av tabellen spådde jag inför säsongen att Watford skulle vara med och harva. I sällskap med dem såg jag inte heller någon ljusare framtid för Middlesbrough. Antingen får jag dra mitt strå till stacken och erkänna att jag hade fel om Watford, för de ser ju ut att kunna göra en riktigt fin säsong i ligan. Eller så kan jag välja att se det som att jag faktiskt flaggade för Middlesbroughs uteblivna framgång, i och för sig kanske inte är så mycket att skryta med. Oavsett hur jag väljer att se det så ser jag åtminstone inte att det kommer att ske någon större förändring. Sunderland är hopplöst sist medan Middlesbrough måste besegra lag som Arsenal, City och Chelsea medan Swansea ska tampas med United och Everton. Möjligen att Swansea skulle kunna klättra någon placering, byta plats med Hull och därmed ta sig ovanför strecket. Men Hull har också några starka segrar i bagaget. Det kan bli jämt.
En ohotad etta
I toppen är det inte mycket att snacka om. Chelsea är redan mästare säsongen 2016/2017, det blev de redan för flera veckor sedan. I gårdagens möte med Manchester City blev det tydligt också varför de varit så överlägsna. Contes känsla för att agera när det verkligen behövs är något som gör den avgörande skillnaden. Visst, efter första halvlek ledde de matchen efter två mål av Hazard. Men samma man hade också missat en straff, Aguero hade gjort mål och City hade ett dominerande bollinnehav. Det började lukta utjämning innan halvtidsvilan. Då klev Conte in, han valde att agera. Han gjorde ett byte direkt i andra halvlek. Plockade förvisso bort en försvarare men satte istället in en spelfördelande mittfältare. Till skillnad från vad man sett av vår egen säsong finns här en stor skillnad i coachning, en skillnad som jag tror i mångt och mycket kan vara avgörande.
Striden om Champions
Först bakom Chelsea står den faktiskt intressanta striden, den om Champions Leaguplatserna. Tottenham ligger tvåa, obesegrade i fem raka matcher och det finns potential för fler poäng i möten med bland annat Bournemouth och Watford. Samtidigt har de även FA cupen att tänka på och vem möter de där om inte Chelsea. Liverpool (ursäkta språket) har en lätt resa mot semestern, om man slänger en snabb blick. Men vi vet också vad ”a windy night in Stoke” kan innebära och vi vet också att Liverpool är ett lag som har förmågan att överprestera mot topplag men likaså också underprestera mot sämre motstånd. Därtill lever de just nu på att de har en match mer spelad än City och hela två matcher mer än United.
Om jag ska välja något lag som i dagsläget faktiskt ser ut att inte klara avancemang så är det Arsene och hans Arsenal, vilket jag förmodar också blir det slutgiltiga stöten mot en redan hårt pressad tränare. Londonlaget har förvisso varit pressat med både spel i Premier League, FA cupen och Champions League. Senast i raden av matcher blev dock en seger, men en vinst mot West Ham ger inte direkt underlag nog till att säga att man är i form. Framåt ser det heller inte ut att ljusna. Tottenham, United och Everton samt ett formstarkt Leicester är lag som står för dörren.
Lämna den fördömda sjätteplatsen
Jag har fått lov att göra mina revideringar sedan säsongens inledning och jag får lov att göra ytterligare några nu när jag ser vad som väntar med sju omgångar kvar. Vi har förvisso ett Europa League att slåss för vid sidan om placeringarna i ligan men jag tror ändå att det finns hopp. Jag är mindre orolig för Europa League än vad jag är för ligaplaceringen men med lite tur och skicklighet trasslar vi oss tillslut förbi ett slokande Arsenal. City kan mycket väl komma att klättra en placering, trotts många matcher framför sig. Samtidigt tror och hoppas jag att Liverpool kan komma att snubbla på målsnöret. Det skulle i såna fall innebära att Chelsea står som ohotad etta, Tottenham på silverplats och City kommer trea. På fjärde plats, och då alltså på kvalplats till Champions finns då Manchester United, före både Liverpool och Arsenal.
Hade det inte vart fantastiskt? Att lämna den fördömda sjätteplatsen, glatt kunna titta i backspegeln på dem övriga som försvinner långt bakom och sedan sätta sikte mot toppen igen. Det är så jag väljer att se framtiden, det är så jag väljer att se slutet på säsongen 2016/2017.
Res med oss till Manchester!