Traditionsenligt sammanfattar vi säsongen i en frågelåda. I den här första delen fokuserar vi på spelarna.
Marcus Beijar: Det är väl rätt svårt att inte svara Mohamed Salah på den frågan ändå, va? 32 mål och den egentligen enda orsaken till att Liverpool fixade spel i Champions League nästa säsong. Hans tidiga uttåg i finalen mot Real var ju det ultimata kvittot.
Gustav Brinck-Larsen: Personligen tycker jag två spelare stack ut, Kevin de Bruyne och Mohammed Salah. Hösten var de Bruynes, våren Salahs. För mig blir det till slut, tyvärr, Salah. Hans betydelse för Liverpool går inte att prata bort. Utan honom hade Liverpool missat topp fyra, men City hade vunnit ligan även utan de Bruyne.
Björn Appelgren: För mig var det DDG, i en klass för sig. Otacksamt att vara mÃ¥lvakt när det är dags för den här utmärkelsen. Salah var ocksÃ¥ grymt bra, och jag slamkryper in Sterling ocksÃ¥. Han gjorde ändÃ¥ 18 mÃ¥l och 11 assist. Usch, trÃ¥kig frÃ¥ga…
Adam Fröberg: Mohamed Salah. Slår man målrekordet i PL finns där inget annat val, tyvärr i det här fallet. Höll personligen Kevin De Bruyne som etta väldigt länge, men det gick till sist inte att bortse från egyptiern.
Mikael Österdahl: Kevin De Bruyne var bästa spelaren i bästa laget. Han mattades lite på slutet men under hösten var det han som bar city till ett ointagligt försprång.
Marcus Beijar: Jag skulle nästan vilja säga Jesse Lingard men drar fegkortet och säger Romelu Lukaku. Jag gissade på 20-25 mål före säsongen, det blev väl 27. Trubbig, ojämn och stundtals rent ut dålig, men som helhet måste ändå 27 mål under en debutsäsong räcka till den här utmärkelsen, speciellt då konkurrensen inte var mördande.
Gustav Brinck-Larsen: Det är ju inte så att någon direkt imponerade säsongen igenom, men jag får ändå välja Lukaku till slut. Han är oerhört viktig för hur United spelar fotboll, oavsett vad man tycker om hur United spelar fotboll, och bortsett från hans formsvacka i senhöstas höll han en konsekvent bra nivå.
Björn Appelgren: Står mellan Pogba och Lukaku för mig. Höga toppar och djupa dalar för båda dock.
Adam Fröberg: De Gea given etta. Ett mycket svÃ¥rt val bland utespelarna… Hade Martials form (och i viss mÃ¥n speltid) varit konstant även efter Ã¥rsskiftet skulle han varit ett enkelt val. Nu fÃ¥r jag nog ändÃ¥ välja Lukaku, som trots en tyngre period (mÃ¥lmässigt) mitt i säsongen ändÃ¥ gjort en fin första säsong i United-tröjan. 27 mÃ¥l och 7 assist är inte fy skam i ett lag med handbromsen Ã¥tdragen. Lingard förtjänar en extra benämning ocksÃ¥.
Mikael Österdahl: I ligans mest stillastående lag är den med lite spring i benen kung. Därför säger jag Jesse Lingard. Objektivt kanske det borde gå till Lukaku eller Matic men vad är fotboll utan känslor? Att Lingard ens är aktuell är underbetyg till nästan alla andra spelare.
Marcus Beijar: Där kör vi Jesse Lingard, däremot. Näst bäste målskytt tillsammans med Rashford bakom Lukaku och absolut den spelare som levererade bäst sett till förutsättningarna. Dock ingen mördande konkurrens här heller.
Gustav Brinck-Larsen: Det är naturligt att säga McTominay, men han var ju inte A-lagsspelare säsongen före, sÃ¥ där har vi ju inget att jämföra med. SÃ¥ i brist pÃ¥ annat fÃ¥r jag säga Jesse Lingard. Det här var säsongen dÃ¥ jag pÃ¥ riktigt började bedöma honom som en ”riktig” A-lagsspelare, och i tiden före jul var det han som bar offensiven. SÃ¥, Lingard.
Björn Appelgren: McTominay. Givet. Alla andra har snarare försämrat sig och/eller stagnerat. Young är mitt andraval.
Adam Fröberg: Jesse Lingard, vilket är helt givet i min mening. Ett oerhört lyft gentemot tidigare säsonger, med flera matchavgörande insatser. Killen kan ju inte göra fula mål heller, vilket alltid är ett stort plus.
Mikael Österdahl: Jesse Lingard igen. Tätt följd av David de Gea och… sedan är nog listan pÃ¥ förbättrade spelare slut?
Marcus Beijar: Paul Pogba. Tveklöst. Med den prislappen, det kunnandet och den auran så ska det inte se ut som det gjorde i år. I sina bästa stunder världens kanske bäste innermittfältare. I sina sämsta inte värdig en tröja i United. Det fanns rätt många stunder av det senare slaget i år tyvärr.
Gustav Brinck-Larsen: Här finns det desto mer att välja på. Herrera, Alexis och Mkhitaryan är bubblare, men jag landar på Antonia Valencia som inte alls var lika bra som de senaste säsongerna. Antingen är det åldern som tar ut sin rätt, eller så behöver han en riktig konkurrent för att steppa upp. Förmodligen en kombination. Bra defensivt, men hans roll är att vara offensiv och bidra med inlägg. En assist på hela säsongen (alla tävlingar inkluderade) är alldeles för lite med tanke på hans roll.
Björn Appelgren: Shaw för att han inte fick slå igenom nu heller, Martial för sin enkelspårighet och så är jag ledsen för att Rashford prioriterades bort på slutet. Men Sanchez får min röst. Skyhöga förväntningar och den maffigaste presentationen genom tiderna. Så var han bara en offensivt kämpande Owen Hargreaves.
Adam Fröberg: Henrikh Mkhitaryan. Hade personligen grymt höga förhoppningar när han kom till klubben för snart två år sedan, men oj vilken besvikelse så här i efterhand. Startade säsongen fint (om man räknar poängskörden), men lyckades allt för sällan komma upp i nivå och skeppades sedermera iväg till Arsenal.
Mikael Österdahl: Många, så många. Men sett till förväntningarna landar jag på Paul Pogba och Alexis Sánchez. Ska jag välja en så landar jag på Sánchez, som inte bara var dålig själv utan även gjorde sina lagkamrater sämre.
Marcus Beijar: Axel Tuanzebe är ju fortsatt ung, så jag får väl säga att det blir han. Däremot är det nog mer önsketänkande än realism i det svaret.
Gustav Brinck-Larsen: Den enda jag ser som har en realistisk chans är Fosu-Mensah. Får han chansen som Valencias backup kan han få spela en hel del matcher. Men egentligen tror jag inte någon direkt etablerar sig. Jag hoppas på Andreas Pereira.
Björn Appelgren: Jag tror och hoppas att TFM och Tuanzebe får chansen i alla fall. Gärna även Pereira. Men det känns som att TFM är närmast.
Adam Fröberg: Jag tror inte att någon kommer etablera sig på så vis att den tar en permanent startplats i A-laget. Men förhoppningsvis kommer Timothy Fosu-Mensah tillbaka från sitt lån i Crystal Palace och konkurrerar ordentligt om platserna. Skulle gärna se Axel Tuanzebe göra likadant, men konkurrensen på mittbackspositionen gör att det med största sannolikhet inte kommer ske.
Mikael Österdahl: Fosu-Mensah och Tuanzebe är närmast. Vi har dock väldigt många försvarare och det verkar vara en in och en ut som gäller, så vägen fram är så lång att de gör bäst i att gå på lån. Andreas Pereira är jag lite osäker på var han står, tror inte Mourinho gillade att han forcerade fram flytten till Valencia. Tahith Chong och Angel Gomes borde ett VM-år vara givna på turnén. Framför allt Chong tror jag har en chans att vara så bra att han inte kan ignoreras.
Marcus Beijar: Romelu Lukaku, med samma motivering som här ovanför.
Gustav Brinck-Larsen: Länge hade jag Matic, men jag säger Lukaku. Båda två inledde riktigt starkt, Matic dippade efter ett tag och höll en okej nivå resten av säsongen. Lukaku dippade längre, men kom också tillbaka starkare under våren. Så han tar hem det på målfoto.
Björn Appelgren: Lukaku. Viktigare än alla andra. Det borde inte räcka, men den här säsongen gör det det.
Adam Fröberg: Romelu Lukaku. Motivering går att läsa i tidigare svar.
Mikael Österdahl: För mig är det inte mycket som skiljer Lukaku och Matic åt. Båda spelarna var generellt sett bra men med varsin formsvacka. Landar ändå på Lukaku, då jag är mer förlåtande med formsvackor på en anfallare än på en sittande mittfältare.
Marcus Beijar: Victor Lindelöf. På tok för hög prislapp i förhållande till kvalitet och prestation och en kostym som bevisligen är numret större än killen själv. Ett bra VM och en bra säsongsstart i höst kan rädda en del, men kontentan är att han inte är bra nog för United.
Gustav Brinck-Larsen: Alexis Sanchez. Kom in som en världsspelare, petade Martial och Rashford till bänken och bidrog inte alls med de poäng vi förväntade oss. Säger inte att det är för sent, nästa år kan bli riktigt bra, men den här våren var det mycket försöka och lite lyckas.
Björn Appelgren: Sanchez. Se ovan om årets besvikelse.
Adam Fröberg: Vill egentligen inte väja någon av de fyra värvningarna vi gjort sedan förra sommaren. Men blir jag tvungen måste jag tyvärr välja Alexis, även om jag har stor tilltro till att han kommer göra det mycket bra ifrån sig kommande säsong. Anledningen som tippar över mot chilenaren är helt enkelt att den värvningen på ett sätt var något överflödig, då vi redan hade en bra och fungerande konkurrens mellan Martial och Rashford på just den positionen.
Mikael Österdahl: Sánchez, förstås. Kom in och förstörde balansen i laget.
Marcus Beijar: Jag kommer alltid att sakna Wayne Rooney i Manchester United. Det hjälps bara inte. En Zlatan i form är saknad i alla lag i världen. En Zlatan som han var efter knäskadan är det inte.
Gustav Brinck-Larsen: Nej, samtliga dessa spelare lämnade för att de inte längre håller Unitedklass, vissa av dem har aldrig gjort det. Sedan saknar jag ju alltid Rooney, men det är ju en annan sak.
Björn Appelgren: Nej, men jag tror att Rooney hade kunnat bidra en del. Och det finns ju en soft spot för Januzaj i mitt hjärta. Mest på grund av av redaktör Österdahls hissånger om honom på ett hotell i Helsingborg.
Adam Fröberg: Jag saknar egentligen bara Zlatan, men inte av fotbollsmässiga grunder. Hade han bara varit nÃ¥gra Ã¥r yngre…
Mikael Österdahl: Jag saknar 2010-versionen av Wayne Rooney. Jag är dock väldigt glad att 2018-versionen av Rooney inte spelar för United.
Res med oss till Manchester!