Ryssland och Kroatien, så heter lag tre och fyra som är klara för kvartsfinal i årets VM, efter att i dagens åttondelsfinaler besegrat Spanien respektive Danmark. Den ena matchen var i princip 120 minuter sömnpiller innan vi fick det rafflande straffsparksavgörandet, i den andra hade vi fått se två mål innan matchen ens var fyra minuter gammal – innan den om möjligt blev ett än större sömnpiller och även den behövde avgöras på straffar.
Spanien – Ryssland
Ryssland alltså, var går gränsen för vad de kan åstadkomma? Inför VM såg det katastrofalt dåligt ut, både resultatmässigt och spelmässigt. Sedan fick de möta ett uselt Saudiarabien, ett uppenbarligen överskattat Egypten innan de i sista gruppspelsmatchen togs ned på jorden utav Uruguay. Och efter Uruguay trodde i alla fall jag att ryssarna visat sitt rätta jag, och att Spanien med enkelhet skulle vinna dagens match.
Spaniens situation känner vi till även den. De gick obesegrat, med 36-3 i målskillnad, genom sin kvalgrupp men valde dagen före VM-premiären att sparka förbundskapten Lopetegui då han lite halvt osnyggt valt att skaffa sig nytt jobb till efter mästerskapet.
In (eller snarare upp) med Fernando Hierro som redan fanns i ledarstaben, och oklarheten över hur det skulle gå var stor. 3-3 i premiären mot Portugal följdes upp av seger mot Iran och ett sent räddat kryss mot Marocko, vilket faktiskt gav gruppseger.
Sett till vilken sida av slutspelsträdet de hamnade på borde spanjorerna dessutom utan större problem ha kunnat ta sig vidare till en final, om vi ser till statusen på lagen, när de ändå lyckats kravla sig in i slutspelet. Åtminstone skulle de skärpt till sig och tagit sig förbi detta avslöjade Ryssland, det var ju ett minimum.
Och efter elva minuter kom också ledningsmålet, det så självklara ledningsmålet, efter en frispark från sidan som den ryske mittbacken Ignasjevitj snyggt klackade in i eget mål. Kvartsfinalplatsen var deras, de skulle bara fortsätta trycka på och ta en stabil seger med tre, fyra mål.
Men som vi vet är fotboll en märklig sport, och även om spanjorerna hade det mesta av bollinnehavet så lyckades de inte utöka ledningen. Istället bestämde sig Gerard Pigué för att hålla handen högt vid en hörna, och den holländske domaren kunde liksom inte låta bli att blåsa straff när Barcaspelaren hoppade på det sättet. Jätten Dzyuba klev fram och satte 1-1 bakom de Gea, inte den sista straffen vår målvaktshjälte skulle få släppa förbi sig idag.
För strax efter kvitteringen kom halvtid, sedan gick 45 minuter till och ordinarie tid var över. Ryssarna, för dagen defensivt inriktade med fembackslinje, var väldigt nöjda och spanjorerna mest oförmögna till det mesta. På övertiden skapade spanjorerna sig en farlig chans, men straffläggningen var oundviklig.
Och, tjae, när ett lag kan gå in i en straffläggning utan press på sig, och det andra redan kan säga ha misslyckats, då är det inte ovanligt att laget utan press på sig vinner. Vilket så klart var precis det som hände. Ryssland satte de fyra straffar de hann slå, trots att de Gea var riktigt nära att rädda tre av dem, men Spanien missade straff tre och fem – vilket gav 4-3 till Ryssland efter straffar och VM bjöd på ytterligare en skräll.
För att bedöma de Gea så kan man väl säga att han idag inte gjorde något misstag, men han klev inte heller fram när det behövdes, så som vi har vant oss vid i United. Och lite så är väl hela hans VM. Andra målet i matchen mot Portugal borde han ha tagit, i övrigt har han inte gjort bort sig men inte heller varit den spelare som gör att vi kallar honom för världens bästa målvakt. Vi får hoppas att det beror på en lång säsong och att han är mentalt slutkörd. En fin semester nu så bör han vara redo och revanschsugen när han kommer hem till Manchester.
Kroatien – Danmark
Kvällsmatchen idag innehöll inga naturliga Unitedkopplingar, och trots att den inleddes med danskt mål efter 58 sekunder, följt av kroatisk kvittering efter ca tre minuter och 45 sekunder så var den om möjligt ännu tråkigare än Spanien-Ryssland.
Det var som att båda kroaterna och danskarna kände att ”oj, den här starten var klart överdriven, nu måste vi sänka tempot”. För det var precis vad som hände, tempot bestämde sig för att ta semester och känslan var att det var två lag som var mer rädda för att förlora än som ville ta chansen att gå vidare till en kvartsfinal mot Ryssland.
När de 85 kvarvarande ordinarie minuterna spelats av efter målkavalkaden väntade 30 minuter förlängning. Jag satt och drömde mig tillbaka till tidigt 2000-talet, då den usla idén Golden Goal användes i ett par mästerskap. Just idag kände jag dck att Golden Goal skulle varit bra, för att få slut på eländet så snart som möjligt.
I och för sig innehöll inte heller förlängningen något skönspel eller några superchanser, så Golden Goal hade varit tämligen fruktlöst. Kroatien fick visserligen en straff med fem minuter kvar av förlängningen, men den lyckades Luka Modric naturligtvis inte göra något vettigt av, utan Peters son greppade enkelt bollen. Han var visserligen en meter utanför linjen när straffen slogs, men att en domare skall ta om en straff i det läget, det händer ju inte.
Så matchen gick obönhörligen till straffar, och oavsett hur tråkig en match har varit så blir det ju spännande i en straffläggning. Och särskilt en sådan här straffläggning.
Tio straffar slogs, blott fem stycken gick i mål. Kasper Schmeichel räddade två av kroaternas straffar (Modric fick dock revansch och satte sin), men Subasic i Kroatiens mål var snäppet värre och knep tre stycken.
1-1 efter full tid, 3-2 i straffar – Kroatien vidare till semifinal mot Ryssland.
Morgondagen
Ytterligare två åttondelsfinaler imorgon, dessa lag är det som skall försöka bjuda på bättre fotboll än idag.
Brasilien – Mexiko (16.00) SVT 1
Belgien – Japan (20.00) SVT 1
Res med oss till Manchester!