När en ny manager eller spelare presenteras är det brukligt att MUTV har en intervju med dem, så också med Ole Gunnar Solskjaer som (om någon befunnit sig under en sten de senaste dagarna) tagit över som manager i Manchester United till slutet av säsongen.
Och ja, de som tröttnat på mind games och opersonliga svar från José Mourinho blir nog oerhört glada över att se denna intervjun, för Ole Gunnar var glad, öppen och positiv i det knappt halvtimmeslånga samtalet med MUTV:s presentatör. Han sa många saker som åtminstone gör mig som supporter positivt inställd, till exempel om att det kommer bli mer fokus på ad United kan göra och mindre fokus på att anpassa sig efter motståndet. Förhoppningsvis kan han leva upp till det.
Först av allt, välkommen tillbaka. Härligt att se dig. Hur känns det att vara tillbaka?
Wow, först av allt tack. Det känns bra. Det känns som att komma hem måste jag säga. Det har varit några virvlande dagar, det har varit väldigt hektiskt. Men det är härligt att se alla igen.
Du har över tillfälligt resten av säsongen, känner du att du kan sätta din prägel på den tiden?
Tjae det är sex månader, och jag kommer njuta av resan. Jag är tillbaka hemma. Det handlar om att träffa spelarna, träffa personalen och så klart att vara mig själv. Jag vet att klubben nu har en process att hitta nästa manager, så jag kommer bara vara mig själv under tiden, tillsammans med Mick [Phelan] så klart, och Kieran [McKenna] och Michael [Carrick] och resten av personalen. Vi skall få spela att njuta av fotboll och jag ser fram emot att träffa supportrarna igen.
Du anländer i en hektisk tid, fyra matcher på elva dagar, ger det dig ett perfekt tillfälle att kasta dig in i rollen och lära känna spelarna?
Det ger en verkligen möjlighet att se spelarna i en match, i en pressad situation, men jag tror inte antalet matcher som kommer är något problem. Vi har en fantastisk trupp med 23-24 spelare, de har alla kvalitét och de kommer alla få en chans nu. Med antalet matcher som kommer nu, som du säger, får de chansen att visa att de är Manchester United-spelare.
Du känner en del av spelarna sen tidigare, men handlar det om att lära känna spelarna snabbt?
Ja, så klart. Vi är i en resultatorienterad bransch, vi vill vinna matcher och det är vårt jobb. Det är mitt, Micks och personalens jobb att hjälpa spelarna att göra. Vi vill bara se dem spela den fotboll de kan göra.
Med så många matcher på så kort tid, har du någon chans att scouta motståndet eller kommer det vara analysteamets jobb?
Ja vi har en jättebra organistion, alla analytiker satt och kollade Cardiff när jag kom in i mortse. Jag har så klart sett Premier League, jag har sett alla lag så jag har en liten bild av dem. Men det handlar inte om motståndet, det handlar om oss, det handlar om Man United, det handlar om att våra spelare vet vad de kan göra. Vi vill se dem uttrycka sig. Så, mitt huvudfokus kommer så klart vara på oss, hur vi vill spela, och sen kommer vi ge dem en eller två detaljer om motståndet.
Var detta en period du gillade att spela, när det är mycket matcher?
Spela matcher är den bästa tiden i livet, och ju mer matcher du får desto bättre är det. För mig som manager nu är det perfekt, för man måste rotera så man får se många spelare. Och de kommer få en chans, och alla i truppen vet att de har en chans nu. Det som hänt har hänt, nu startar alla på ett blankt blad och vi vill spelarna att prestera och ge dem chansen.
Din första match är på bortaplan nu till helgen, men på annandagen är det Old Trafford. Hur spänd är du över att få leda Manchester United ut på Old Trafford, där du är älskad av supportrarna?
Haha, ja hur länge varar det? Du vet, som spelare gav jag allt jag kunde. Och nu, gÃ¥ ut och leda laget och vara en del av laget, för det är det jag är, en del av ett stort lag. Vi spelar för supportrarna, för vÃ¥r stolthet, för klubbens historia, men för att vara ärlig – det kommer vara väldigt speciellt, det mÃ¥ste jag säga. Jag är bra pÃ¥ att kontrollera mina känslor, sÃ¥ jag kommer inte vara sÃ¥ känslosam. Men när jag kom tillbaka med Cardiff för nÃ¥gra Ã¥r sedan, 2014, Juans debut för övrigt, sÃ¥ var det en konstig känsla. En av de mest surrealistiska känslorna jag haft, att vara pÃ¥ fel sida – nu är jag pÃ¥ rätt sida och jag kan inte vänta pÃ¥ det.
Stolthet antar jag? Stolthet för din familj, du gÃ¥r ut och du är ”the man”?
Ja man är stolt, men det handlar inte om min stolthet. Jag är stolt över min spelarkarriär, jag känner mig som en del av klubben. Jag känner klubben, jag förstår klubben. Men så klart, vara i The Gaffers skor är speciellt.
Du pratar om att det är hemma. Kändes det som hemma när du gick in och Kath fortfarande sitter i receptionen?
Ja, det är hemma, jag måste säga att det är hemma. Det är så många som som är kvar sedan jag var spelare och tränare i reservlaget. Jag tog med liten norsk choklad till dem, så jag hoppas de är glada.
Du har varit manager ganska länge ändå, i princip ett årtionde, hur känner du att din stil som manager har utvecklats?
Tiden flyger när man har kul. Jag tänkte på det, att jag har 3-400 A-lagsmatcher som tränare nu, jag har reserverna. Så ja, tio år har jag coachat ett lag, och man blir så klart mer och mer självsäker. Ju fler misstag man gör, desto mer lär man och jag har gjort några misstag genom åren. Men jag har vunnit ligan, jag har vunnit cuper, jag har blivit nedflyttad så jag känner att ag börjar känna yrket. Men det handlar om man management, med spelare, med människor med personalen, prata med alla och få det bästa ur alla. Och jag måste säga, jag har haft den bästa läraren. The Boss [Sir Alex] är och kommer alltid vara den bästa i hur man hanterar människor. Så mycket av mitt ledarskap handlar om vad jag lärt från honom.
Mike Phelan är också tillbaka, vad kommer han bidra med?
Ja, det är bra. Det första jag tänkte på var att jag är ganska ung fortfarande, Kieran och Michael är unga. Och jag tänkte att jag vill ha någon erfarenhet med mig, så jag ringde Mike men han hade en tränarkurs uppe i Burnley, så jag kunde inte få tag på honom förrän tre, fyra på eftermiddagen. Och jag hade fått telefonsamtalet tidigare på morgonen, så det var en av de hektiska stunderna. Han har varit här, han har gjort allt, han har jobbat närmare med Sir Alex än jag har. Han har en lugnande influens runt mig, och hans fotbollskunskap är riktigt, riktigt bra.
Michael Carrick är också i ledarstaben, och i matchen han gjorde sin spelardebut för United hoppade båda ni två in från bänken, mot Charlton 2006. Hur känns det att jobba med honom nu?
Han har varit fantastisk. Det är en sån konstig känsla igen. Du vet, när han kom så spelade jag med honom en säsong, sen var jag tränare i A-laget en säsong sen hade jag reserverna. Jag har sitt Michael utvecklas, och han har varit en toppspelare för oss. Han fyllde Roy Keanes skor, det är inte lätt men han kom in och tog hans nummer. Och för att vara ärlig, jag har varit i telefon med honom ett par gånger under de senaste dagarna och han har varit briljant, så jag ser fram emot att jobba nära med honom.
Bara ett ord om den matchen, när han gjorde sin debut och du gjorde ett väldigt emotionellt mål i din comeback.
Ã…h ja, det var debuten. Det var… regnigt. Jag hade faktiskt kaptensbindeln när jag kom in och gjorde mÃ¥l. Louis [Saha] passade mig bollen. Det kom jag inte ihÃ¥g, att det var just den matchen.
Men han kom in, vi hade tre år utan att vinna en titel, 03/04, 04/05, 05/06, vi vann inte ligan de tre åren. Han kom in, och vi vann ligan 06/07. Michael vet vad som krävs för att vara en Man United spelare, för att vara en vinnare. För vi måste vänja oss vid att vinna igen, att utmana om troféer.
En annan medlem i coachteamet, Kieran McKenna, kom precis som du från akademien som tränare kan man säga. Har du haft ögonen på några av de unga spelarna som kommer genom systemet, för det är ju en sån stor del av United.
Ja, det har jag. Jag har alltid varit intresserad. Och som manager för Molde i Norge, det intervallet av spelare har jag försökt få på lån från Nicky [Butt] till Molde. Så ja, jag har följt det, och Kieran har gjort ett jättebra jobb med akademien, nu är han i förstalaget och är högt uppskattad. Och det är lite samma med tränare som med spelare, man vill att de skall veta vad Man United handlar om. Och han har varit här i några år nu. Jag tror den länken mellan akademien och förstalaget är avgörande, för vid tar utvecklar spelare att spela på ett visst sätt, och då vet de när de kommer till förstalaget hur vi vill att de skall spela.
Du nämnde Nicky, och jag antar att han kommer ge råd om en del spelare på väg upp från akademien. Hur viktigt är det att vi fortsätter utveckla spelare som en del av klubbens DNA?
Det är vÃ¥r identitet. Jag har varit i reserverna ocksÃ¥, sÃ¥ jag har varit pÃ¥ den sidan. Länken mellan akademien och förstalaget, jag vet hur viktigt det är att jag och Nicky, jag och Ricky [Sbragia] och jag och Neil [Ryan], att vi pratar mycket, för det är i vÃ¥r tradition. Det gÃ¥r inte bara tillbaka till the Class of 92, det gÃ¥r tillbaka längre än Sir Alex tillbaka till Sir Matt Busby. Han hade ett uttryck som jag aldrig kommer glömma, ”om du är bra nog är du gammal nog”. Och jag hoppas verkligen att jag kan en del av den traditionen, för det är en del bra ungdomar pÃ¥ väg igenom. Jag sÃ¥g cupmatchen mot Chelsea häromdagen, det var ett fantastiskt resultat och prestation.
En del i dagens trupp kommer från akademien när du var där. Det måste ge dig lite stolthet att återförenas med några av de killarna?
SÃ¥ klart. Jag minns att jag gav Jesse Lingard hans debut i reservlaget, borta mot Burnley. U-laget hade spelat dagen innan, men han spelade inte där sÃ¥ han spelade för mig och reserverna. Och inom tvÃ¥ minuter gick den lille, spinkige killen in i en 50/50-duell mot en massiv 188 cm lÃ¥ng Burnleyförsvarare, Kevin Long som fortfarande spelar i Burnley, och jag kommer fortfarande ihÃ¥g att han sänkte honom den lille killen. Det fanns ingen fruktan i honom, och dÃ¥ tänkte jag ”du har en chans”. Kevin Long var tyvärr tvungen att byta, men Jesse visade mig dÃ¥ att han hade nÃ¥gonting.
Mark Dempsey som jag hade med mig i Molde hade haft Jesse sedan han var sju år gammal, och han var en av de vi pratade om mycket i Molde att vi kanske kunde få, men hans utveckling har varit fantastisk.
Och så har jag så klart haft Paul [Pogba] i reserverna. Inte länge, för han gick förbi reserverna och upp till förstalaget väldigt snabbt, han var en så speciell talang. Och Marcus [Rashford] visste vi om. Jag tittade på honom i småspel, för han var lite yngre, tre, fyra år yngre än Jesse så han var precis på väg upp. Så de är de tre jag sett sedan de var kids.
Några av dina mest minnesvärda resultat med Molde var 2015/16 i Europa League
Ja, vi slog Sevilla hemma faktiskt, samma år de vann Europa League för tredje gången,
Så, utsikten att ta dig an PSG i Champions League, får det blodet att pumpa?
Ã…h, fantastiskt. Det var i mÃ¥ndags jag tittade [pÃ¥ lottningen], utan att veta nÃ¥got om vad som händer här, och man tänker ”PSG, vilken fantastisk chans”. Men du vet, de speciella kvällarna pÃ¥ Old Trafford, strÃ¥lkastarkvällarna, Sir Alex pratade alltid om dem. Man har toppspelare att spela mot, Neymar, Mbappé, Cavani den typen av spelare – det är de matcherna United kommer till sin rätta. Jag kan inte vänta pÃ¥ det, MEN vi har mÃ¥nga matcher före det. Vi vill bygga en grund nu, sÃ¥ vi kan komma till matchen mot PSG med självförtroende. Kan vi göra det är det suveränt.
Lämpligt nog kommer du tillbaka precis när vi firar att det är 20 år sedan fantastiska trippelsäsongen, hur ofta i ditt dagliga liv påminns du om det?
Haha, det har varit några gånger, jag har fått några klappar på axeln. Det var mitt livs bästa kväll, det var en fantastisk kväll. 20 år den 26 maj, så det finns en anledning till de här grå håren, det är inte bara oro och management. Det har gått 20 år, ofattbart hur tiden flyger.
Du kan klubbens DNA och kultur. När du beskriver United till folk som kanske inte kan det, vad skulle du säga är klubbens DNA?
Der första jag kände när jag kom var att det är en familjeklubb, jag blev så förvånad över hur sammanknutna alla var. Det är en familj. Men så klart, det har utvecklats och man ser vinnarinstinkten, och det handlar om att ge ungdomar chansen.
Jag har baserat, eller byggt, eller jag har inte byggt Molde, men det här är min modell. Man United är min modell, det är familj, tradition och historia, ge ungdomen en chans, anfallsfotboll och att vinna. Det är ofattbart hur mycket som har utvecklats sedan jag kom 1996. Största klubben i världen, bästa klubben i världen, bäst supportrar i världen och vi har de bästa spelarna i världen.
För att se en del av intervjun, kika på videon nedan.