Vi har en vecka med två unika händelser bakom oss. United har dels vunnit åtta raka bortamatcher för första gången, något som säkrades igår, och dessutom har laget för första gången tvingats göra alla sina tre byten i första halvlek på grund av skada. Det är varken tråkigt eller ointressant att vara Unitedsupporter för tillfället, det känns som att det kan hända något precis när som helst runt klubben.
Utöver klubbrekordet och skadorna skall vi diskutera lite om vår senaste debutant samt att vi skall spekulera i vad Scott McTominay egentligen har för framtid. Förhoppningsvis blir det någon form av röd tråd genom det hela.
Ã…tta raka bortasegrar
Femton spelade matcher, varav åtta på bortaplan, hittills under Ole Gunnar Solskjaer. Hemma fick vi hicka mot Burnley, förlorade mot PSG och klarade ett kryss trots en absurd första halvlek mot Liverpool.
Men bortaplan, där flyter det på. Åtta raka segrar på bortaplan är något som ingen tidigare Unitedtränare klarat av, Ole Gunnar gjorde det på sina åtta första. Nästa bortamatch får gärna förlänga det rekordet, samma resultat som igår skulle ta oss vidare till kvartsfinal i Champions League om vi kan få till det nere i Paris också.
Med tanke på allt (skador, skador, Pogbas avstängning, och nämnde jag skador?) är det så klart inget vi skall hoppas för mycket på, men den som i mitten av december trodde att vi i slutet av februari skulle ha åtta raka segrar med Ole Gunnar Solskjaer som manager skulle blivit utskrattad, så mirakel kan ske.
Apropå skadorna
Rashford gick sönder utan att bytas ut, sedan var i tur och ordning Ander Herrera, Juan Mata och Jesse Lingard tvungna att lämna planen – vilket gjorde att Rashford tvingades spela klart hela matchen. Detta var en unik händelse, aldrig förr har United tvingats offra alla sina tre byten pÃ¥ grund av skada redan i den första halvleken, och det faktum att en fjärde spelare egentligen ocksÃ¥ skulle behövts bytas ut gjorde bara historien än mer unik.
Vad beror skadorna på? Tjae, den enkla förklaringen är att United springer mer nu vilket belastar spelarna, särskilt då Herrera, Rashford och Lingard som spelat mycket sedan Solskjaer tog över och är spelare med många ryck som belastar musklerna. Plus, så klart, ett visst mått av slump, det kommer man aldrig ifrån.
Ändå lyckas Solskjaer taktiskt vara bättre än Tysken med leendet och göra att United är närmre segern, och med alla skador så lyckades han också manövrera hem tre poäng mot Palace igår. Var går egentligen gränsen för vad detta laget klarar? Jag vill nog inte veta, min känsla är att vi då kommer stå med 5-6 skador till och det vet jag inte om mina nerver klarar av.
Garners debut
Fram till igår hade 913 män (eller ja, några av dem inte mer än pojkar) representerat Manchester Uniteds a-lag för herrar i tävlingssammanhang. James Garner blev nummer 914 när han klev in på planen i den 90 minuten och fick lira lite boll under stopptid. Av spelare som kommit upp från Uniteds akademi och fått debutera i A-laget är han nummer 230.
230 av 914 spelare som nÃ¥gonsin har spelat för Manchester United är alltsÃ¥ spelare som kommer frÃ¥n de egna juniorleden, detta är lite mer än en fjärdedel av spelarna – en fantastisk statistik. Akademispelare 231 lär inte vara lÃ¥ngt ifrÃ¥n sin debut heller, jag tänker pÃ¥ en viss Mason Greenwood…
Men, tillbaka till Garner. Som ni säkert läst tidigare i veckan så jämförs han med Michael Carrick när det kommer till spelstil, och med tanke på att Nemanja Matic fyller 31 i sommar och Garner blir 18 nu i mars så kan det bli en rätt smidig infasning av den unge engelsmannen i A-laget. Matic kommer behöva mer vila, Garner kommer förhoppningsvis utvecklas så att han kan börja konkurrera om speltid på riktigt under nästa säsong.
Vågar vi hoppas på en framtida lagkapten? Stora ord för en 17-åring med bara några minuters speltid hittills, men jag både tror och hoppas att Garner har potentialen och huvudet som krävs.
Scotty McT
Vi avslutar den här veckans Mike Phelan’s Shorts med Scott McTominay, förmodligen en av de mest utskällda spelarna i dagens Manchester United.
Eller, före detta mest utskällda? För helt plötsligt gick Nemanja Matic sönder och det behövdes en defensiv kugge på mittfältet, och fram klev Scott McT och spelade defensiv mittfältare med ett lugn som att det var den enklaste sak i världen. Ja, jag vet att Pontus Kåmark försökte prata ner McTominays insats mot Liverpool i Viasatstudion, men jag tycker den gamle VM-hjälten var onödigt hård i sin bedömning. Självklart gjorde han misstag, men vad förväntar sig Kåmark av en kille vars senaste start i Premier League före matchen mot Liverpool var den 1 december?
Utöver de tre, fyra misstag han gjorde i matchen var han lugn med boll, täckte ytor bra och vågade även slå bollen fram i rätt lagen, och samma sak tyckte jag man kunde säga om hans insats mot Crystal Palace.
Så frågan blir ju given, har vi underskattat McTominay? Jag själv har sagt att jag tycker att det bästa för honom vore att ta klivet ned i Championship och försöka spela sig bättre för att sedan kunna gå upp med ett lag eller gå till ett Premier League-lag. Nu blir jag helt plötsligt tveksam, är han en truppspelare som vi faktiskt kommer ha mycket glädje av? Särskilt som det mest prat jag hör från England, och som det låter på Solskjaer, är att han egentligen gör sig bättre i en offensivare roll. Är han kanske ännu mer än en truppspelare? Jag minns att Darren Fletcher inte var den mest uppskattade spelaren i början av sin karriär, och det gick ju helt okej för honom ändå.
Vi kommer få se den unge skotten mer i den nära framtiden, säkerligen mot Southampton på lördag och även mot PSG i nästa vecka. Den matchen kommer bli ett enormt test för honom, klarar han det får vi nog börja omvärdera honom på riktigt.
Res med oss till Manchester!