Efter ett smärre mirakel i Paris i Champions League kom United snabbt ner på jorden i söndags på Emirates Stadium i London. Arsenal vann matchen med 2-0, men United gjorde trots det en godkänd insats. Förlusten innebär att United är två poäng bakom Arsenal och tre bakom Tottenham i jakten på fjärdeplatsen i PL. Hittills har den tillfällige managern Solskjaer gjort en smärre succé, men frågan är om han är rätt lösning på sikt?
Underskattas Solskjaer?
I diskussionerna kring Uniteds remarkabla form (förlusten mot Arsenal oaktad) går det lätt att få intrycket av att Solskjaers prestation mer eller mindre har varit att lägga sina armar runt spelarna, se glad ut och säga ”Nu kör vi”. Många är kritiska till Solskjaers erfarenhet och menar att en sådan manager inte bör ha kapacitet att leda Manchester United. I tillägg var United mer eller mindre i botten efter det att Mourinho fått sparken i december 2018. Därmed hade Solskjaer ett gyllene utgångsläge för att vända på trenden.
Självklart kan Solskjaers meritlista som manager ifrågasättas då det kommer till att träna en av världens största klubbar. Samtidigt är norrmannen relativt ung och även Zinedine Zidane (med tre raka Champions League titlar som tränare) hade skrala meriter som manager när han tog över Real Madrid. Mot denna bakgrund borde istället Solskjaers prestation vara än mer imponerande, men på något sätt negligeras detta i diskussionerna.
Skall essensen diskuteras är det få journalister, i vart fall svenska, som gjort en vettig analys (eloge till Kalle Karlsson i Aftonbladet på denna punkt) av Solskjaers taktiska dispositioner. Visst har United haft mycket tur i en hel del matcher, som exempelvis Tottenham Hotspur borta och Leicester City borta, men överlag har det så kritiserade laget presterat en bättre och mer offensiv fotboll, där Solskjaer ibland visat fint öga för detaljer (målet mot Tottenham borta, formationsbytena mot Liverpool och Freds position mot PSG borta). Lagets insats är numera inte bara avhängigt enskilda briljanta prestationer eller motståndarnas misstag.
Sanningen är som vanligt inte bara svart eller vit även om kvällstidningar såsom Expressen, Aftonbladet och mycket annan media gärna vill färglägga världen med dessa två extremer. Betraktaren skall också hålla i minne att Solskjaer mer eller mindre kastats in till ett lag utan att själv få köpa och sälja spelare.
En intressant detalj i Solskjaers ledarskap var presskonferensen inför matchen mot Paris Saint-Germain den 6 mars 2019. Med tio man på skadelistan hade en lätt kunnat föreställa sig att Solskjaer i vart fall skulle dämpa förväntningarna på de yngre spelarna genom att, om än subtilt, lyfta fram de många skadorna. Icke, normmanen lyfte istället fram de yngre spelarna och menade att det var till sådana här tillfällen de skulle vara förberedda och genom hela presskonferensen andades han inte ett negativt ord eller en pessmistisk underton. När matchen avslutades hade United en medelålder om 23 år och stortalanger såsom Chong och Greenwood på planen. Lägg där till att McTominay gjort en gedigen insats på innermittfältet.
Ur många aspekter underskattas troligen Solskjaers prestationer, både före, under och efter matcherna.
På lång sikt?
Att United anställde Solskjaer på kort sikt var enligt vissa bedömare en ren känslomässig handling från Woodward. En sådan åsikt underskattar troligen komplexiteten i en anställning av en manager (Solskjaer var i detta sammanhang lättillgänglig) och dessutom inte beaktar det faktum att klubben skulle utvärdera permanenta alternativ under våren (även om Solskjaer kan bli en sådan lösning baserat på vad han och laget presterar i vår).
I nuläget tycks det inte föreligga några nyheter kring Uniteds rekrytering av en Director of Football (det ryktades att detta var klubbens intention). Denna position och rekrytering av en permanent manager blir viktig för klubben kommande år, då det tydligt saknats en strategisk fotbollsmässig idé de senare åren.
Vad anbelangar Solskjaer får våren utvisa om han är rätt man för rollen som manager. Tvivelsutan har norrmannen, hittills, stärkt sina förutsättningar för att få en sådan roll. Det skall bli intressant att se hur han guidar klubben i FA-cupen, Champions League och disponerar laget mot exempelvis Manchester city. Det är många matcher kvar och många prövningar för Solskjaer. Klubben bör, parallellt med detta skeende, utvärdera potentiellt andra kandidater.
En någorlunda balanserad syn har Patrick Ekwall i krönikan “Vad måste Solskjaer bevisa?” för Fotbolldirekt.se där han skriver: ”Det heter nu att Mauricio Pochettino är den som borde få jobbet och jag har inga problem med det. Han känns som ett fullgott namn i sammanhanget. Och det LÅTER bra (han har varit i Spanien, dessutom). Men är han bättre för Manchester United än vad Ole Gunnar Solskjaer är? Hur vet man det? Det går förstås att säga att norrmannen inte visat något ny stor taktisk revolution sen han kom, hur man nu gör det på några veckor med en ärvd trupp?” Ekwalls krönika publicerades ungefär samtidigt som Noa Bachner och Thomas Wilbacher för Expressen, den senare har ännu inte lärt sig skriva Solskjaers fullständiga namn korrekt, började använda begreppet expected goals för att förfäkta åsikten att Solskjaer och United haft tur under norrmannens sejour. Ekwall konstaterar något senare (via Twitter) att detta resonemang i det närmaste är att jämställa med kupongvisning på travbanan där förloraren förevisar sin bong. Det betyder ingenting, även om det var så nära. Det är en skam att Bachner och Wilbacher aldrig fick den äran att stifta bekantskap med den så otroligt meriterade Louis van Gaal. Holländaren hade en förkärlek till statistik och vin, men en sämre känsla för mycket annat som kunde kopplas till United.
Sammantaget är faktorerna som bör spela in bakom tillsättningen av en permanent manager många och Solskjaers vara eller inte vara för en sådan position skall inte avgöras mot bakgrund av en legendarisk kväll i Paris. En tillfällig succé är inte per automatik en långsiktig lösning. I debatten bör Solskjaer emellertid tillmätas något mer respekt än vad han i nuläget får från en del håll. Oavsett vilket lär hans legendstatus, för den fanns även innan han antog uppdraget som temporär manager, öka efter våren 2019. Om nu inte förlusten mot Arsenal innebär att United kommer in en osedvanligt dålig form. För även meriterade tränare som Louis van Gaal och Mourinho har misslyckats kapitalt även om de haft en betydligt digrare meritlista. Trots allt kan verkligheten många gånger mer komplex än vad vi tro och anar.