I Mike Phelan’s Shorts funderar vi denna gång kring kontraktssamtalen med Ander Herrera och vad det betyder för klubben i stort. Det mynnar sedan ut i en diskussion om ytterbackarna i klubben.
Dessutom snackar vi hemmaspel, skador, lagkaptener och straffskyttar.
Ett mindre problem som pekar på ett större
I en matchfri värld har det den senaste tiden fokuserats på Ander Herreras utgående kontrakt. När vi går in i säsongens slutspurt sitter Herrera fortfarande på ett utgående kontrakt. Det är ingalunda givet att Herrera spelar för United nästa säsong, även om min personliga magkänsla säger att det troligaste är att han gör det.
https://twitter.com/AndyMitten/status/1109079059663937537
Herreras vara eller icke vara är i sig en mindre intressant fråga. Vi står inte och faller med Herrera. Det egentliga problemet är att detta är regel snarare än undantag. Vi var i en liknande situation med Marouane Fellaini (vad vi än tycker var han högt värderad av managern) förra året och nästa år kan det vara David de Gea vi riskerar att förlora (igen!).
Samtidigt ger vi lättvindigt långtidskontrakt till medelmåttiga spelare. Det var inte nödvändigtvis fel att förlänga med Phil Jones och Chris Smalling men de fick alldeles för långa kontrakt. Att förlänga med Scott McTominay och Marcos Rojo var bara dumt, givet deras existerande kontrakt och status.
Det hela pekar på strukturella problem i klubben. Detta understryks ytterligare av de managerval vi har gjort. Det går inte att hitta en röd tråd mellan David Moyes, Louis van Gaal, José Mourinho och Ole Gunnar Solskjaer. Till synes gav vi Alexis Sánchez ett monsterkontrakt utan att reflektera över att det skulle betyda ökade löneanspråk från alla andra.
Att Uniteds ledning har svårt att knyta spelare som Herrera & De Gea till nya kontrakt, men utan problem kastar fram nya till ”medelmåttor” som Jones & Smalling. Jösses.
Innan vi får ordentlig ordning på vår klubbledning är den absoluta världstoppen inget annat än en våt dröm.
— Adam Fröberg (@Adam_Froberg) March 26, 2019
Herrera och De Gea borde vi ha säkrat för länge sen. Vi borde nu istället vara i slutfasen av förhandlingar med Marcus Rashford (ett plus ett år kvar). Vi borde vara i inledande förhandlingar med Jesse Lingard och Paul Pogba (båda två plus ett år kvar).
Ytterbackssituationen
När det diskuteras nyförvärv inför nästa säsong pratas det väldigt lite om ytterbackar. Det har jag svårt att förstå. För vår ytterbackssituation är problematisk. Antonio Valencia släpper vi på fri transfer och Matteo Darmian räknar jag bort, liksom Tim Fosu-Mensah (han har floppat i Palace och Fulham). Det ger oss tre ytterbacksalternativ i Luke Shaw, Ashley Young och Diogo Dalot.
- Shaw är det säkraste kortet här och det är våghalsigt att betrakta honom som ett säkert kort. För även om han gör en utmärkt säsong nu så har han en problematisk historik.
- Young gör det okej men han har nått en ålder där det plötsligt kan ta slut. Vi kan omöjligt räkna med att han håller samma nivå nästa säsong.
- Dalot är fortfarande ett oskrivet kort. Kanske är han redo att axla en roll som ordinarie redan nästa säsong men många bitar ska falla på plats i så fall.
Du kan klara dig på tre ytterbackar. Men ska så ske måste alla tre kunna betraktas som säkra kort.
I juniorlaget har vi en väldigt spännande ytterback i Ethan Laird. Någon garanti för att han är redo att axla en roll redan nästa säsong finns emellertid inte.
Konsten att spela hemma
På lördag är tanken att vi ska städa av Watford på Old Trafford. Det är hög tid att United visar upp sig från bästa sidan på hemmaplan. Efter förlusterna mot Arsenal och Wolves måste vi hitta tillbaka till vinnarspåret.
Tittar vi på matcherna under Ole Gunnar Solskjaer har de bästa prestationerna kommit på bortaplan. Ska vi ranka matcher är Bournemouth den enda hemmamatchen som gör anspråk på att slå sig in högt.
På kort sikt har det ingen betydelse om poängen kommer hemma eller borta. På lång sikt är det inte tu tal om att vinnande lag lägger grunden på hemmaplan. Så låt oss hoppas att Solskjaer har filat på en plan som ger oss ett vinnande hemmaspel.
Skador, skador, skador
Som vanligt har vi inför lördagen problem med skador. Det har länge varit ett problem för Manchester United. Att den ökade intensiteten under Solskjaer har fört med sig fler skador är naturligt. Spelarnas kroppar har varit vana med en annan belastning. Kanske får vi en automatisk förbättring när spelarna har anpassat sig till det nya.
Att tro att det ska lösa sig av sig självt är dock naivt. Klubben behöver gå till grunden med hela och identifiera vad som felar.
All good things must come to an end. After 11 years, the time has come to leave this great club. I’ve had some amazing experiences @ManUtd and made some incredible friends and memories.
A huge thank you to all of the managers, staff and players that I have worked with ❤️
— Gary Walker (@GJWalker81) March 25, 2019
Nu i veckan fick vi beskedet att fystränaren Gary Walker lämnar United. Det ger United möjligheten att leta en ersättare som är expert på att förebygga skador.
Nästa lagkapten
”Jag har alltid sagt att Real Madrid är en dröm för alla spelare,” kommenterade Paul Pogba nyligen. Det var ett citat som gjorde många upprörda. Personligen hade jag föredragit om Pogba var tyst men hans uttalande lämnar mig tämligen obrydd.
Då Antonio Valencia med största sannolikhet lämnar United i sommar behöver vi en ny lagkapten. Frågar ni mig så är Paul Pogba det givna alternativet. Han är given i startelvan, han är fostrad i klubbens akademi, han är bekväm med media och han förefaller vara en ledare både på planen och i omklädningsrummet.
Jag ser heller inget vettigt alternativ. David de Gea är målvakt och jag vill inte ha en målvakt som kapten. Ashley Young vikarierar för Valencia men jag skulle föredra att vi väljer en långsiktigare lösning. Många är förtjusta i Ander Herrera men jag ser inte honom som given i startelvan (om han ens är kvar i klubben).
Nästa straffskytt
Samtidigt som jag vill ge Pogba lagkaptensbindeln så tycker jag att vi ska ta ifrån honom ansvaret som straffskytt. Pogba har den här säsongen gjort sex mål på nio straffar. Det är för mig tillräckligt många missar för att vi ska byta straffskytt.
Straffmålet mot Paris Saint-Germain övertygade mig om att Marcus Rashford bör vara den som nu får chansen. Han pallade trycket då och han pallade trycket när han sköt straff i VM. Underlaget är litet men de båda straffarna är så pass imponerande att jag tycker att han förtjänar chansen.
Näst i kön efter Rashford skulle jag placera Anthony Martial. Fransmannen har gjort fem mål på sex straffar i United.
Res med oss till Manchester!