I den här veckans upplaga av Mike Phelan’s Shorts blir det primärt mycket fokus pÃ¥ Ashley Young – en spelare som minst sagt stÃ¥tt i centrum den senaste tiden. Fortsättningsvis fÃ¥r ni ta del av ett segment där vikten av taktiskt kunnande ställs emot vikten av ett bra spelarmaterial. Den här veckans krönika avslutas till sist med en pudel som jag personligen aldrig trodde att jag skulle behöva komma med. Det handlar om en spelare som troligen fÃ¥tt de flesta att ändra uppfattning den senaste tiden. Välförtjänt, minst sagt. ”Ash” = Trash? Med sina insatser de tvÃ¥ senaste matcherna – mot Wolverhampton och Barcelona – har Ashley Young fÃ¥tt utstÃ¥ en hel del kritik. Och det med all rätt. Engelsmannen har inte bara missat passningar, mottagningar, positionsspel och inlägg i mängder, utan han har ocksÃ¥ försatt sina lagkamrater i allt annat än önskvärda situationer. Om vi tittar tillbaka pÃ¥ matchen mot Wolves, som spelades för lite mer än en vecka sedan, sÃ¥ fick vi erfara allt ovan – plus lite till. 33-Ã¥ringen sÃ¥g nämligen till att fÃ¥ sig själv utvisad, efter en direkt korkad tackling, vid ställningen 1-1 och allt att spela för. Vi tvingades därefter spela i över en halvtimma med en man mindre, och vi minns nog alla hur den matchen slutade… Tänk att det är vÃ¥r lagkapten vi pratar om. Embed from Getty Images Mot Barcelona var, tyvärr, Ashley Young om möjligt ännu sämre. Det var som att valfri spelare ur det lokala division 6-laget tagit hans plats och yrade runt pÃ¥ högerkanten. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng tappades bollen ut över linjen eller spelades rakt i gapet pÃ¥ en motstÃ¥ndare. Dessutom fick vi se otaliga inlägg fastna pÃ¥ första försvarare eller landa som en lyra i Marc André Ter-Stegens händer. Faktum är att Young slog elva inlägg under matchen, och noll (!) av dem hittade till rätt adress. Allt detta till trots sÃ¥ kan jag faktiskt inte annat än att tycka lite synd om honom. Givetvis gÃ¥r inte Ashley Young ut med inställningen att göra sÃ¥ dÃ¥ligt ifrÃ¥n sig som möjligt – tvärtom. Men det hÃ¥ller helt enkelt inte längre, och sÃ¥ har det dessvärre varit ett tag nu. United har i mÃ¥ngt och mycket nöjt sig med medelmÃ¥ttighet. Och det är en oerhört farlig väg att vandra. Jag tycker att Young har varit okej (bara okej, inte mer än sÃ¥, och det är egentligen inte tillräckligt i ett lag av Uniteds dignitet) under säsongen. Men de senaste veckorna har det verkligen eskalerat till det sämre. I fortsättningen hoppas jag att Ole Gunnar Solskjaer och övriga tränarstaben tänker om i den här frÃ¥gan. Diogo Dalot mÃ¥ ha en del kvar att lära defensivt, men han bidrar Ã¥tminstone avsevärt mycket mer när vi har bollen. Embed from Getty Images Jag har ocksÃ¥ sett flera pÃ¥stÃ¥ pÃ¥ sociala medier att det hela är Solskjaers fel dÃ¥ det i slutändan är han som tar ut laget. Men ska vi vara helt ärliga sÃ¥ har norrmannen inte direkt nÃ¥got supermaterial att laborera med här. Speciellt om han, som mot Barcelona, vill använda Dalot i en mer taktisk roll för att försöka hejda en spelare som Lionel Messi. När alternativet stavas Matteo Darmian sÃ¥ är det nästan hugget som stucket. Ã… andra sidan kan italienaren Ã¥tminstone försvara… En stor del av kritiken ska dock i slutändan gÃ¥ till klubbledningen – och framförallt de som sköter vÃ¥ra transfers. United har egentligen spelat med omskolade yttermittfältare som ytterbackar sedan Sir Alex Ferguson slutade för snart sex Ã¥r sedan. Där snackar vi underbetyg. Det är trots allt Manchester United det handlar om. Världens största och rikaste klubb – med ambitioner pÃ¥ att ocksÃ¥ vara den bästa (eller?). Taktik vs spelarmaterial En stor och väsentlig del inom fotbollen, och egentligen all sport, är taktik. Flertalet gÃ¥nger per säsong ser vi lag som pÃ¥ pappret har ett sämre lag slÃ¥ en motstÃ¥ndare av högre rang – mycket pÃ¥ grund av att de är bättre taktiskt, eller om du sÃ¥ vill, har en bättre matchplan. När José Mourinho vann Champions League med Porto och Inter sÃ¥ hade han inte pÃ¥ nÃ¥got vis världens kvalitativt bästa spelartrupp. Men med hjälp av ett taktiskt kunnande, och spelare som skrev under pÃ¥ dessa idéer till hundra procent, sÃ¥ besegrade de oddsen tillsammans. Leicesters Premier League-seger 2015/2016 är ytterligare ett slÃ¥ende exempel. Grekland i EM 2004 likasÃ¥. Embed from Getty Images Men, som alltid, kommer ett ”men”. Dessa unika händelser är pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga vis fantastiska – men de är ocksÃ¥ en del av en anomali. Majoriteten av alla ligamästare och europamästare har i grund och botten varit det lag som har haft bäst spelare. Det är inte alltid det lag med den bästa truppen som i slutändan vinner, men Ã¥tminstone det lag som tillhör topp tre eller fyra ur den aspekten. Där uppe i toppen skiljer det ofta sÃ¥ pass lite, beroende pÃ¥ liga och turnering, att det till slut är det mest taktiskt skickliga laget som vinner. Eller om det finns en spelare som Messi eller Ronaldo i nÃ¥got av lagen. Den typen av spelare gör ALLTID stor skillnad. När vi nu sneglar mot dagens Manchester United sÃ¥ blir det rätt uppenbart hur pass lÃ¥ngt efter de allra bästa lagen vi faktiskt ligger. Rene Meulensteen, tidigare assisterande tränare under Sir Alex Ferguson, berättade i veckan i en intervju (som ni ser nedan) hur de brukade resonera genom Ã¥ren. Mulensteen berättade att de alltid jämförde sin egna trupp genom att betänka hur mÃ¥nga av deras egna spelare som skulle ta en startplats hos motstÃ¥ndarna. PÃ¥ sÃ¥ vis visste de vilken kvalité de faktiskt hade att jobba med. Well said from Mr. Rene Meulensteen pic.twitter.com/KcjcX7rTX8 — Ali. (@UtdAlii) April 7, 2019 Om vi applicerar det tankesättet pÃ¥ nutida Manchester United sÃ¥ blir det genast rätt enkelt att dra en slutsats – vi behöver förstärka i sommar. Och det ganska ordentligt. I Premier League är det Manchester city och Liverpool som gör upp om titeln. I de lagen är det troligtvis endast David De Gea och Paul Pogba som skulle gÃ¥ in. Möjligtvis även Victor Lindelöf efter den här säsongen – men det är trots allt rätt tveksamt. Jämför vi oss med det Barcelona vi mötte i onsdags sÃ¥ är det inte direkt muntrare. Pogba skulle ta Ivan Rakitic plats, men om De Gea skulle ta Ter Stegens position i kassen är i mÃ¥ngt och mycket argumenterbart. Speciellt om man tar hänsyn till spelet med fötterna som är av sÃ¥ stor betydelse i Barcelona. Taktik, spelidé och spelfilosofi spelar roll. Utan tvekan. Men i slutändan är det kvalitén pÃ¥ spelarmaterialet som gör den absolut största skillnaden. Om vi kan ta oss upp ett, tvÃ¥ eller till och med tre hack under sommaren – dÃ¥ är vi uppe pÃ¥ en sÃ¥ pass hög nivÃ¥ att det är det laget som spelar bäst som vinner mest. Embed from Getty Images Jag menar inte att vi nödvändigtvis ska hÃ¥va upp fyra miljarder för färdiga världsstjärnor. Den strategin har inte fallit allt för väl ut de senaste Ã¥ren (Falcao, Di Maria, Schweinsteiger etc). Förhoppningsvis har klubbledningen lärt sig av alla mer eller mindre misslyckade värvningar och kan nu istället, tillsammans med Solskjaer, träffa rätt i sommar. Om det blir Champions League-spel eller ej nästa säsong lär ha en viss pÃ¥verkan pÃ¥ en och annan potentiell värvning. Men vi har ocksÃ¥ sett att vi kan locka välrenommerade spelare till oss trots uteblivet spel i Europas finrum. Det ryktas allt mer om att klubben vill ändra sin transferstrategi till att istället värva nÃ¥gorlunda yngre spelare. Spelare som redan är tillräckligt bra för att förstärka laget och startelvan, men samtidigt har en stor utvecklingspotential. Ã…terkommande namn som Jadon Sancho, Declan Rice och Aaron Wan-Bissaka vittnar om just detta. Hur klubben än väljer att gÃ¥ tillväga i sommar sÃ¥ är en sak säker – vi mÃ¥ste börja pricka rätt med vÃ¥ra spelarrekryteringar. Allt för att närma oss de absoluta topplagen även truppmässigt. I slutändan handlar det inte om mängden pengar som läggs, utan att använda dem pÃ¥ rätt sätt. Trodde aldrig att jag skulle säga det här, Scott… En av de spelare som fÃ¥tt utstÃ¥ mest kritik sedan sin debut i United är mittfältaren Scott McTominay. FÃ¥ har egentligen varit nedlÃ¥tande mot honom – han verkar inte som nÃ¥got annat än en genomsnäll grabb – men han har av den breda massan inte ansetts vara bra nog, helt enkelt. Jag är personligen en av dem som flertalet gÃ¥nger menat att den resliga 22-Ã¥ringen inte hÃ¥ller mÃ¥ttet för en ordinarie plats pÃ¥ ett centralt mittfält i Manchester United. Jag har till och med funderat kring om han ens skulle platsa i ett mittenlag i Premier League. Embed from Getty Images Men efter McTominays tvÃ¥ senaste matcher (och ett par stabila insatser till i bagaget mot starkt motstÃ¥nd), där han varit Uniteds bästa spelare, har jag fÃ¥tt börja omvärdera de tankegÃ¥ngarna. Skotten har visat prov pÃ¥ en beundransvärd vinnarmentalitet och vilja, ett starkt närkampsspel och en fysik i form av bÃ¥de snabbhet och styrka som visat sig tillhandahÃ¥lla väldigt nyttiga egenskaper för det här laget. Han har dessutom bidragit med en habil passningsfot. Här fÃ¥r jag helt enkelt pudla. Och jag är troligen inte ensam. Även om jag hävdar att McTominay inte har den höjden i sitt spel som krävs för att vara en ordinarie pelare i ett lag som vill slÃ¥ss om de allra ädlaste av titlar, sÃ¥ är jag nu övertygad om att han sÃ¥ smÃ¥ningom har vad som krävs för att spela till sig en roll som rotationsspelare. NÃ¥gon som dessutom gÃ¥r att använda för särskilda taktiska uppdrag i utvalda matcher. En Darren Fletcher-typ, helt enkelt.