Ander Herrera lämnar som bekant Manchester United efter fem Ã¥r i klubben. Vi tappar inte världens bästa spelare, men vi tappar en personlighet, ett pannben och en lirare som i grund och botten lÃ¥ngt ifrÃ¥n borde vara först ut genom dörren.Â
När Manchester United värvade Ander Herrera från Athletic Bilbao under sommaren 2014 fick vi äntligen en ny innermittfältare. Det var en lagdel som varit i behov av en större renovering under alldeles för lång tid – så även under Sir Alex Fergusons sista år vid rodret.
Marouane Fellaini hade plockats in sommaren innan, under David Moyes, men var långt ifrån den spelare som United behövde. I Herrera hade United äntligen fått in en bolltrygg spelare med bra passningsfötter, och mycket därtill.
Hans tid i United har varit som en berg- och dalbana, både individuellt och för klubben. Herrera själv har periodvis varit en viktig nyckel medan han i andra skeden stått helt utanför laget. Under José Mourinhos första säsong, 2016/2017, blev han till exempel utsedd till lagets bästa spelare. För att säsongen efter halvera speltiden och knappt vara delaktig överhuvudtaget. Om detta berott på tränarna eller Herrera själv låter jag vara osagt, men troligen hittar vi svaret någonstans däremellan.
Hur som helst har den passionerade spanjoren med de mjuka fötterna charmat oss alla Ã¥tminstone nÃ¥gon gÃ¥ng under sin tid i klubben (vÃ¥ga inte pÃ¥stÃ¥ nÃ¥got annat). När han nu väljer att lämna är det med ett visst tomrum, men det är samtidigt inte den katastrofala ”jordens undergÃ¥ng-situationen” som flertalet supportrar verkar vilja fÃ¥ det till.
Varför lämnar han?
När Ander Herrera kritade på för Manchester United skrev han på ett femårskontrakt med klubben med en rapporterad veckolön på omkring 80.000 pund. När kontraktet nu gått mot sitt slut och de båda parterna suttit ned för att försöka förhandla fram ett nytt avtal ska Herrera ha krävt en lön på närmare 200.000 pund i veckan – något som klubben verkar ha varit helt ovillig till att godta.
Av alla rykten att döma lämnar spanjoren nu istället för den franska ligavinnaren Paris Saint-Germain. En klubb som utan problem kan lägga den skyhöga veckopengen på en truppspelare. Speciellt när han kommer gratis.
Anledningen till att Herrera tycker sig vara förtjänt av den kraftiga löneökningen i United kan inte ha med mycket annat att göra än att han ser sin underpresterande lagkamrat, Alexis Sanchez, springa runt vecka ut och vecka in utan att uträtta ett dyft – medan han i runda slängar tjänar runt fyra gånger så mycket som Herrera själv.
Jag kan personligen, i viss mån, förstå honom. För det är ett absurt lönekrav som klubben gick med på när man kontrakterade chilenaren i januari 2018 (samtidigt som han troligen hade varit värd de summorna om han fortsatt prestera som han gjorde i Arsenal). Men det finns samtidigt andra faktorer att ifrågasätta.
Herrera har – under egentligen hela sin tid i klubben – varit tydlig med att alltid säga ”rätt” saker och flirta med fansen genom att berätta ”hur mycket han älskar och brinner för Manchester United”. Klubbledningen rapporteras ha varit villiga att erbjuda spanjoren runt 150.000 pund i veckan (enligt vissa rapporter även mer än sÃ¥). Nästan en fördubbling av den nuvarande lönen och en rimlig summa för en spelare som inte pÃ¥ nÃ¥got vis är av absolut världsklass.
Om man verkligen, verkligen älskar och brinner så mycket för klubben som man vill göra sken för, varför förlänger man då inte kontraktet?
Det finns givetvis andra sidor av myntet, och det är sällan helt svart eller vitt. Klubben kunde definitivt ha skött det hela bättre. Om man satt sig ned och startat förhandlingarna om ett nytt kontrakt med 1-2 år kvar av avtalet hade man säkerligen kunnat nå en överenskommelse redan då. Varför inte direkt efter Europa League-titeln 2017, när han blivit utsedd till lagets bästa spelare? Smid medan järnet är varmt.
När klubben sedan ger Sanchez den i mångt och mycket hejdlösa lönen som man faktiskt gör får man räkna med att andra spelare också kommer att höja sina lönekrav. Men så långsiktigt verkar inte den här klubben ha förmågan att tänka i nuläget.
Om vi letar efter andra möjligheter, kan det helt enkelt vara så att Herrera känner att han vill testa på en ny, sista utmaning innan karriärens slut? Han fyller trots allt 30 år i sommar. Är det kanske så att den roll han fått beskriven för sig i United inte är vad han hoppats på? Var pengarna helt enkelt för bra någon annanstans? Eller lockar Champions League-spel i PSG (eller annan klubb) så mycket mer när man jämför det med Uniteds nuvarande skick?
Det är alltid svårt att veta till 100%. Men att jag är besviken både på Herrera själv och vår klubbledning kan jag inte komma ifrån. Här är jag väldigt ambivalent.
Vad händer nu?
Ander Herreras vinnarmentalitet, passion, pannben, presspel och trygga fötter kommer vara saknade på Uniteds mittfält. Det är en sak som är säker. Men han är samtidigt ingen oersättlig spelare – långt ifrån.
Kanske är det de mjuka värdena vi kommer att sakna mest? Just inställningen, som behövs i det här laget, tillsammans med hans otvivelaktigt viktiga roll i omklädningsrummet med framförallt de spansktalande spelarna. Det är viktiga aspekter som är svåra att ersätta.
Ser vi till Herreras kvalitéer och egenskaper just på planen är det inte en spelare som ska vara supersvår att ersätta. I United skulle han – om vi förutsätter att vi blickar med målsättning mot toppen – inte vara mer än en duktig truppspelare framöver. Och det är precis vad han skulle vara i samtliga övriga topp sex-lag i Premier League.
Det finns flertalet spelare ute i Europa som skulle fylla hans roll på planen minst lika bra. Det handlar bara om att hitta dem och sedermera faktiskt värva dem. Men det stora problemet är just det – att värva dem. För där litar jag inte ett dugg på att vår nuvarande klubbledning ska pricka rätt i rekryteringen av spelaren som ska ta Herreras plats. I vilken annan toppklubb som helst skulle ett tapp av en Herrera inte vara något större problem, det är det i Manchester United.
En annan viktig faktor att ta med sig är det faktum att vi redan innan Herreras besked om att han lämnar klubben behövde värva minst en mittfältare. I och med detta krävs nu minst två. Och då skulle vi egentligen också behöva ersätta Nemanja Matic och i viss mån även Juan Mata (som vi fortfarande inte vet om han blir kvar eller ej, men i grunden borde släppas).
Därefter har vi också den stora frågan vid namn Paul Pogba. En spelare som allt mer verkar trappa upp sina försök till en flytt mot sydligare breddgrader.
Rådande konsensus: Ander Herrera är långt ifrån den spelare som borde vara först ut genom dörren, men han är inte oersättlig.
Res med oss till Manchester!