Jakten på en riktig högerback är över. Idag presenterades en grabb från New Addington i södra London som den som ska göra positionen till sin det kommande decenniet. Manchester United får, för en gångs skull, som man vill och pytsar ut 50 miljoner pund för Aaron Wan-Bissaka. Huruvida det handlar om ren dumdristighet, om ett kap eller om något där mitt emellan lär vi få en fingervisning om i höst, men just nu känns det som om klubben och Ole Gunnar Solskjaer träffat rätt.
Wan-Bissaka må vara dyr och han må bara ha en ligasäsong under bältet när han nu ska börja nöta gräs på Carrington. Han kommer dock in med förutsättningar bra nog att bli Uniteds givne högerback med start i augusti. Wan-Bissaka stod för tredje flest tacklingar i Premier League den gångna säsongen och där till för näst flest brytningar. Det här gav dessutom bara fyra varningar på 35 ligamatcher. United har sålunda värvat en försvarare som kan sägas vara försvarare, inte ett mellanting som Diogo Dalot och inte en ytter med bästföredatum passerat.
Förutom Dalot har Antonio Valencia, Ashley Young och Matteo Darmian gjort, om vi är snälla, halvdana försök att spela högerback i Manchester United de gångna säsongerna. Valencia var, när han var som bäst, okej defensivt och rätt bra offensivt. Med Young var tanken den samma. En avsomnad ytter skulle spela back och få fart på offensiven då det fanns ett tremannamittfält framför. Det gick väl inte riktigt som tänkt det heller. Youngs vår den gångna säsongen var rent ut sagt fruktansvärd och hade Solskjaer inte agerat på marknaden hade det inte gått att ta det här projektet på allvar.
50 miljoner pund sägs vara summan som gömmer sig bakom orden ”undisclosed fee” denna gång, och den må man tycka vad man vill om. Tiden då 25-30 miljoner pund var mycket pengar för en inhemsk spelare är förbi sedan länge, och vill man alls försöka blanda sig i någon form av toppstrid är det här en verklighet man får finna sig i. Manchester United hade med all säkerhet fått en billigare spelare från kontinenten för att täcka behoven, men då Solskjaer uttryckligen vill satsa ungt och brittiskt så kostar det där efter. Engelska spelare som säljs mellan engelska klubbar (och där United är köpare) tenderar att vara överprissatta. Aaron Wan-Bissaka kan visa sig vara det men också visa sig som en riktigt bra affär när vi ser tillbaka på sommaren 2019.
Ur statementsynvinkel är värvningen av Wan-Bissaka också viktig. Visst, det fanns säkert en viss dragkamp kring Daniel James när han skulle lämna Swansea, men United behövde göra en värvning stor nog för att tysta de allra ettrigaste kritikerna och samtidigt ange tonen på marknaden i år. Nu dröjde det kanske onödigt länge med att få in spelare nummer två, men att det blev just Wan-Bissaka och inte en Sean Longstaff gör att man köper sig viss tid och ett uns av lugn inför återsamlingen i början på juli. Nu är nivån satt och det ger förstås signaler utåt. United under Solskjaer vill något och man är också beredda att lägga rätt stora pengasäckar på bordet.
Kritikerna talar om att Wan-Bissaka är för valpig och för dålig i spelet en mot en för att vara värd miljonerna och för att kunna ta en plats i Manchester United. Frågan man då ställer sig är hur många Crystal Palace-matcher man sett under den gångna säsongen och hur mycket man baserar sig på Englands förlust mot Frankrike i U21-EM i Italien här om veckan. Wan-Bissaka gjorde då sitt enda framträdande i turneringen och stod för ett rätt praktfullt självmål. Dömer vi ut en spelare på de grunderna skulle ingen i dagens United vara i närheten av en plats i truppen. Läser vi därtill statistiken en gång till här ovanför så är det ändå defensiv klass vi pratar om.
Är man krass kommer Wan-Bissaka dock att få en förhållandevis kort startsträcka. Det får anses bero på flera saker, men de främsta är förstås att han kan anses kunna ligan och att konkurrensen inte är direkt mördande. Begreppet att ”kunna ligan” börjar vara aningen utnött, men faktum är ändå att det får ses som betydligt lättare att slänga in Wan-Bissaka en regnig tisdagskväll mot Sheffield United än det hade varit att slänga in Dalot i en liknande match ifjol. Det att ingen spelare i dagens trupp på allvar kan anses vara en högerback värd namnet gör också att Wan-Bissaka kommer att få andas hetluft fort. Han kommer knappast att spela 38 ligamatcher kommande säsong, men med ökenvandringen kallad Europa League för dörren i september kommer det att finnas gott om matcher och minuter till buds.
Till sist: En tröjromantiker vill alltid se rätt nummer på rätt spelare. Victor Lindelöf lär förstås spela vidare med högerbacksnummern som sin, men en from förhoppning är ändå att Wan-Bissaka inte gör en Luke Shaw och spelar med en för en försvarare suspekt nummer på ryggen. Det som talar emot förhoppningen? Nummer 29, Wan-Bissakas nummer i Crystal Palace, är ledig hos United.