I Kichijoji väster om Tokyo finns en liten vintagebutik som säljer fotbollströjor från förr.
Butiken som sådan är inte mycket för världen. Tre trappor upp och inte större än ett badrum. Men varje tröja är omsorgsfullt insvept i plast, som hockeykort och balklänningar.
Bland BAGGIO och BATISTUTA letar jag mig fram till det allra heligaste:
CANTONA 7, 1994/95, Blåvitrandig Tredjetröja, Storlek: XL, Skick: A-
Pris: 18,999 yen (1,660 SEK)
A-? Det var illa. Tänk om den varit A+. Eller guld och grön, med V-krage och snören. Tänk om den varit tusen kronor billigare…
Jag bläddrar vidare bland galgarna, hittar: SCHOLES 18 (2002/03, Röd CL-tröja)… RONALDO 7 (2002/03, BlÃ¥ Borta)… RONALDO 7 (2003/04, Röd Hemma)… JANUZAJ 44 (2013/14, Svart)… BLIND 17 (2015/16, Vit)… MATA 8 (2015/16, Röd)… MATA 8 (2017/18, Röd)… POGBA… POGBA… POGBA… LINDELOF.
Tre trappor ner och jag funderar på: vem i dagens United har ett retrovärde om 20 år? Vem gör avtryck? Vem har status? Vem har hjärta? Vem kan bära mig igenom en livskris, och allt det där.
Ser jag snygg ut i WAN-BISSAKA 29?
Jag är alltför nojig och nostalgisk, ego och eco. Så en tröja får räcka. Men vem? Jag har redan en Chevrolet med blank rygg. Jag behöver ingen KARLSSON 7. Jag vill ha ett riktigt namn som lever upp till sitt nummer, en rygg som matchar sitt bröst, som känns rätt både bak och fram. Närsomhelst och varsomhelst.
POGBA 6… Kan jag lita pÃ¥ dig?
Jag kan inte hjälpa att drömma efter mer, trots att truppen redan är så stor. United har alltid varit något mycket större än jag själv, just därför är klubben så viktig för mig. Jag kommer aldrig att växa ifrån United, och det finns något väldigt trösterikt i det. Som en religion. Eller en riddarorden. United är gud, Cantona är kung, och jag är jag. Men däremellan fattas ibland lite mening. Gnistor och hopp. Personlighet.
Jag gnuggar ögonen och ser fortfarande Solskjaer på bänken, det är fantastiskt! Men han gör inga mål längre. Han har gråa hår och träningsoverall. Mål får någon annan göra.
Jag söker en målskytt. Born and bread. Jag tänker RASHFORD 10, 2019/20. Så får det bli.
Jag lägger en femhundring på dig, Marcus. Beställningsvara. Storlek XL, för säkerhets skull.
***
85+ miljoner pund för en brittisk mittback är inte nödvändigtvis för mycket. Minns att United sprängde banken för Rio Ferdinand, 2002 (30 miljoner pund). Han kom från Leeds, i vit kostym och nyblonderat hår.
***
Hur många majsormar ömsade sitt skinn för Uniteds nya bortaställ? Tröjan i detalj ser lätt läbbig ut. Men är du närsynt som jag så får den +++.
***
Även Luke Shaw ansågs för dyr när han kom. 30 miljoner pund för en vänsterback, fnös Mourinho. Men nu är han ordinarie, den gode Luke, och säkert god för 10 år till.
***
Aaron Wan-Bissaka. Låter som en Star Wars-figur. Hälften jediriddare, hälften något annat. Tacklar som en dödsstjärna. Redan nu en stark kandidat till årets spelare 2019/20, om mina stjärnor står rätt. Må kraften (i benen) vara med honom.
***
Vem (på Adidas) föreslog Uniteds nya träningskläder? Blått och svart? Alla ser ju ut reservmålvakter. +.
***
GREENWOOD 9, 2020/21? Också en dröm.
Res med oss till Manchester!