Transferfönstret för klubbarna också utanför England har stängt. Äntligen. Fick vi alla de spelare vi hade behövt? Nej. Blev det som väntat vad gäller spelare som lämnade, då? Någorlunda, faktiskt.
Nej, rubriken anspelar inte på Josef Stalins stora utrensningen av faktiska och inbillade motståndare av den sovjetiska statsapparaten under 30-talets senare hälft. Inte heller på den undermåliga filmserien med samma namn, vars tema centrerar kring en årlig högtid då alla tänkbara brott är tillåtna under tolv timmar.
Givetvis är det Ole Gunnar Solskjaers purge – utrensning – det handlar om. Romelu Lukaku, Alexis Sánchez, Chris Smalling och Matteo Darmian har alla packat väskorna för vad som tycks ha blivit det förlovade landet för Manchester Uniteds dödkött – Italien.
“Ett steg i taget”
Efter den monumentalt förnedrande förlusten mot Everton på Goodison Park i april sa Solskjaer: ”Självklart måste det betyda mer om du vill spela för den här klubben. […] Du kan inte ändra hela truppen. Ett steg i taget. Jag kommer att vara framgångsrik här och det finns spelare som inte kommer vara en del av det.”
Sedan kom sommaren. Och bortsett från Antonio Valencia och Ander Herrera, som bägge lämnade på så kallad ”free agent”, blev vi av med blott en spelare innan det engelska fönstret stängde – Romelu Lukaku.
Ytterligare någon vecka passerade utan att något anmärkningsvärt inträffade. Sen hände något. Efter väldokumenterade förhandlingar anslöt sig också huvudpersonen i en av fotbollshistoriens sämsta affärer, Alexis Sánchez, till Antonio Contés Inter.
Inom loppet av några dagar stod en leendes Chris Smalling i Rom och höll upp en röd-gul tröja med en sexa på ryggen framför den italienska pressen. Också Matteo Darmian – han med de legendariska polisongerna – återvände hem till den Apenninska halvön, närmare bestämt till Parma.
Utrensningen
När det engelska transferfönstret led mot sitt slut och det började bli uppenbart att United som bäst kunde få till en affär med Leicester om Harry Maguire och att det skulle sluta där infann sig en besvikelse hos många Unitedfans – jag var inget undantag.
Där och då intalade jag dock mig själv att besvikelsen kunde decimeras om vi lyckades göra oss av med några av de spelarna som inte hör hemma i mitt Manchester United. Efter timmar av reflektion på kammaren bestämde jag mig för att de som i första hand skulle bort var Sánchez, Darmian och Rojo.
Även om den senare av dem verkade närmast att lämna när den engelska deadline-day stod för dörren, var han en knapp månad senare den enda som blev kvar.
Att Lukaku och Smalling blev två andra som skulle spela fotboll för andra lag än Manchester United under säsongen 2019/2020 är inget som egentligen rör mig i ryggen. Med det sagt fanns det fler på mittbackspositionen som jag föredragit att man visat dörren framför Smalling – men det är så fotboll fungerar.
Solskjaers frysrum
Utöver de spelare som lämnat har flera helt eller delvis uteslutits ur matchtrupperna. Phil Jones, Nemanja Matić, Marcos Rojo och Ashley Young. Trots att Young spelat i två av matcherna inkluderar jag honom då han troligast förblivit bänknötare om inte Luke Shaw ådragit sig en skada.
Med tanke på detta anser jag att Ole Gunnar Solskjaer har stått vid sina ord efter Evertonmatchen – en utrensning har inletts. Att resultaten inte har vänt med en gång får nog räknas som ganska väntat med tanke på att vi inte värvat tillräckligt många nya spelare.
Naturligtvis finns det ett tydligt samband mellan de spelare som lämnar en klubb och de spelare som tas in. Även om jag är mycket nöjd med de spelare vi har köpt och med de som har lämnat, är vårt lag långt ifrån komplett. Vi läcker på flera positioner och kommer så göra tills åtminstone nästa två transferfönster. Det kommer ta tid. Och vi måste låta det ta tid.
Förväntningarna på sommarens spelaraffärer var höga. Och även om det inte stod och föll med Marcos Rojos vara eller inte vara i den röda tröjan, manifesterar hans icke-genomförda transfer till Everton faktumet att en genomgående ombyggnation inte kan göras på ett transferfönster.
Även om man i denna moderna fotbollsvärld, som alltför ofta misstas för den enkla skyndsamheten i FIFA och Football Manager, hade hoppats att så var fallet.