Premier League knackar på dörren igen och för Manchester Uniteds del väntar tre tuffa matcher i september. I Mike Phelan’s Shorts snackar vi offensiv, fasta situationer, försvarsspel och målvaktsspel.
Dessutom några rader om damlaget.
Viktiga september
Spelschemat (i ligan) i september är inte speciellt snällt mot ett lag som är i desperat behov av vinster. Vi har förvisso fördelen att spela två matcher av tre på hemmaplan men vi möter tre lag – Leicester, West Ham och Arsenal – som har fått en fantastisk start på säsongen (ja, det var menat som en liten pik mot Arsenal).
5️⃣ games
4️⃣ at Old Trafford
3️⃣ competitionsHere's our September schedule 📝 #MUFC pic.twitter.com/q1OiQDR6GG
— Manchester United (@ManUtd) September 11, 2019
Mitt minne insisterade på att vi alltid har det tufft mot Leicester. Så jag kollade och upptäckte… att vi bara har en förlust mot Leicester de senaste 20 åren, med sex vinster på de sju senaste (nio vinster på de tio senaste hemmamatcherna).
Samma känsla gällande West Ham och där stämmer det bättre. Framför allt borta lyckas vi inte så värst bra. Bara en vinst av tre på deras nya arena, bara tre vinster på de nio senaste.
Arsenal känns faktiskt som en mycket överkomligare motståndare. Framför allt är de ett lag som kommer att anfalla mot United, vilket passar oss.
Våra offensiva problem
Efter en vinst på de fyra första ligamatcherna tyckte Sam Carney på Manutd.com att det var hög tid att slå fast att United egentligen bara har haft otur under säsongsinledningen. Carney använde xG för att argumentera för att United egentligen borde ha vunnit de fyra första matcherna.
Tittar vi enbart på xG har Carney rätt. Statistiskt har United varit näst bäst i ligan under säsongsinledningen. Men…
Uniteds offensiva siffror är kraftigt uppblåsta av tre straffar de tre första matcherna samt att vi avslutade med en man mer mot Southampton. Plockar vi bort straffarna ser det inte alls lika bra ut. Chelsea var marginellt bättre tills vi fick straff. I matchen mot Wolves skapade de båda lagen knappat tillräckligt för att ens tillsammans göra sig förtjänta av ett spelmål. Mot Palace var vi spelförande men det var näppeligen så att Vicente Guaita stod på huvudet. Southampton var i stort sett jämnbra med United tills de gav oss handikapp under matchavslutningen.
Framför allt har vi skapat alldeles för få högkalibriga chanser, något som Grace Robertson på Statsbomb belyser.
Manchester United’s numbers are surprisingly strong. Does that mean the team is better than it appears? @GraceOnFootball https://t.co/5acUkKSVms
— StatsBomb (@StatsBomb) September 11, 2019
Så kan vi förstås diskutera till leda om det är Anthony Martial och Marcus Rashford som är för dåliga på att skaffa sig själva chanser eller om det är lagkamraternas framspelningar som inte håller måttet. (En teori jag har är att våra inlägg genast skulle bli extremt mycket bättre om fler av våra spelare befann sig i offensivt straffområde.)
Våra fasta situationer
Något som lyftes fram när vi värvade Harry Maguire var hans styrka på fasta situationer. Men en Harry Maguire har inte löst våra problem.
Snarare har vi bara blivit oerhört lättlästa. I princip går det ut på att någon slår en väldigt hög boll som vi hoppas att Maguire ska vinna, vilket i förlängningen ska ge oss en målchans.
Ett problem menar jag är att kvaliteten på hörnor och frisparkar är alldeles för dålig. Om Luke Shaw är den enda som kan slå en inåtskruvad hörna från höger ska vi nog ge upp tanken på att alla hörnor ska vara inåtskruvade.
Kanske borde vi låta Paul Pogba slå hörnor. Det är inte direkt så att vi på det skulle offra några hörnmål från hans sida. Senast jag minns att vi var bra på hörnor var säsongen 2012/13. Då var Robin van Persie antagligen vår bästa offensiva nickspelare. Det kvittade, han slog hörnorna från höger ändå.
Och Marcus Rashford måste sluta skjuta från 30 meter.
Vår starka defensiv
Om vår offensiv lämnar massor att önska så har vår defensiv däremot skött sig väldigt bra under säsongsinledningen. Våra motståndare har inte fått skapa nästan någonting. Rúben Neves gjorde mål på en lyckträff (killen har gjort 1 mål på 67 skott i öppet spel i sin Premier League-karriär). Crystal Palace och Southampton gjorde varsitt mål sedan Victor Lindelöf förlorat en nickduell och Palaces andra mål var en målvaktstavla.
Harry Maguire är givetvis en bidragande faktor till det. Aaron Wan-Bissaka kanske ännu mer så. Det är anmärkningsvärt hur mycket framgångsrikare våra motståndare har varit när de anfallit mot Luke Shaw eller Ashley Young än mot Wan-Bissaka.
På mittfältet har Scott McTominay gjort ett stort jobb. Trots att McTominay skyddar backlinjen tillsammans med den defensivt förvirrade Paul Pogba har vi bara låtit våra motståndare slå tre passningar i offensivt straffområde (vilket är näst bäst i ligan).
Men…
Har United målvaktsproblem?
Under våren 2019 fick vi se David de Gea närmast slänga in bollar i eget nät och när han inte gjorde det så gav han motståndarna målchans med en vansinnig passning. Men vi vet att De Gea i sina normala stunder är en närmast omänskligt bra skottstoppare och klyschan form is temporary, class is permanent låg alltid nära till hands.
Det är bara det att formen verkar hålla i sig och frågan är hur länge till vi kan hävda formsvacka. Jag skulle påstå att han sedan VM förra året har varit långt ifrån den nivå han höll 2012 till 2018.
Samtidigt fortsätter det snackas om ett nytt monsterkontrakt för den spanska målvakten. Av allt att döma är det United som i förhandlingarna har dansat efter De Geas pipa. För varje dag som går utan att De Gea hittar tillbaka förefaller det emellertid vara en allt sämre idé att göra De Gea till världens bäst betalda målvakt.
Sur förlust för damlaget
Manchester Uniteds damlag imponerade i ligapremiären mot Manchester city. I första halvlek var United det klart bästa laget. När du möter bättre lag måste du emellertid ta tillvara på dina chanser. Det gjorde inte United.
Efter paus spelade city upp sig och de fick sitt segermål. I underläget hade United förtvivlat svårt att skapa någonting och det kändes mest som en slump när någon halvchans dök upp (ja, Jackie Groenen hade en boll i insidan av stolpen men det var verkligen en slumpartad situation, även om hon förstås ska ha beröm för den briljanta bollvinsten).
En 2-0-förlust där city var det klart bättre laget hade varit enklare att smälta. Nu känns det som en förlorad chans. Vi rår förmodligen inte på något av topplagen (Arsenal, Chelsea och city) när de har en bra dag. Då måste gäller det att ta vara på de chanser som ges.
Damlaget förtjänar bättre
Om det på planen, förlusten till trots, såg bra ut så var det betydligt sämre utanför planen. På matchdagen meddelade city att Unitedsupportrar kunde köpa biljetter till matchen. United var tysta.
city toppade sin hemsida med matchen. Den som besökte Uniteds hemsida var tvungen att navigera sig in på damlaget för att ens få reda på att det skulle spelas match. Att ge damlaget en fast sektion på hemsidans startsida skulle verkligen inte vara för mycket begärt. Det skulle heller inte kosta någonting (typ ett par minuters arbete för en webbredaktör vid ett tillfälle undantaget).
Under matchen publicerades sju tweets på damlagets konto (varav fyra berättade att en halvlek hade börjat eller tagit slut). Att city hade tagit ledningen i matchen noterades inte förrän i samband med Uniteds sista byte, en halvtimme efter målet.
På måndag är det hemmapremiär för United mot Arsenal på Leigh Sports Village. Det är nästan så att United anstränger sig för att göra så lite reklam som möjligt för matchen. Likadant var det förra säsongen. Detta till trots hade United i Championship högre publiksnitt (2118) än Chelsea (2040), Arsenal och city (båda en bra bit under 2000) i WSL. Vad skulle vara möjligt om klubben faktiskt ansträngde sig?