Vi alla kommer ihåg säsongen 2012/2013, Sir Alex Ferguson paraderade hem ligatiteln med spelare som Tom Cleverley, Anderson, Danny Welbeck och en 40-årig Ryan Giggs. Ferguson klibbade fast tuggummit under bordskanten och kastade in handduken och tog med sig David Gill. In kom en herre från Chelmsford vid namn Ed Woodward. Resten är som man säger – historia.
Sedan dess har vi anställt fyra stycken permanenta tränare, vi har spenderat över en halv miljard pund på värvningar, sprängt rekord efter rekord för övergångssummor och vi har värvat inte mindre än 28 spelare under den tiden. Och vad hände?
In kom ett CV från en annan skotte på rekommendation av Sir Alex, sex år skulle han få vår käre David Moyes. Vi alla kan enas över att han fick det mest otacksamma jobbet på planeten. Spelare som Vidic, Rio, Carrick, Scholes och Giggs hade åldrats och anfallet hängde på Wayne Rooney och Robin van Persie. Truppen behövde förstärkas och föryngras, rykten om Kroos, Fabregas, Khedira och Baines svävade runt Old Trafford men till slut lyckades bara herr Woodward vaska fram en Fellaini för 27,5 miljoner pund på deadline day. Kylan i januari kom, och Juan Mata fanns tillgänglig, och innan man hann blinka så var han en Unitedspelare. Försvann ut gjorde Anderson (lån), Zaha (lån) och Scholes (slutade).
64,6 miljoner pund ut – 0 miljoner pund in.
Det går inte att säga att dessa värvningar i slutändan skulle klassas som två floppvärvningar, Fellaini har skänkt oss ett par viktiga mål och var ett bra ”plan-b”-alternativ, och Juan Mata är fortfarande kvar. Moyes fick sparken och in kom Ryan Giggs som tillfällig tränare och nästa sommar kom…
Louis van Gaal, mannen med rödvinsnäsa och totalfotboll. Det var nu hans tur att röja upp efter Moyes och Woodward.
Woodward fungerade som en vresig barnunge som hade begått sitt första misstag och fått skäll för det. Istället för att spara och analysera värvningar så lät han Louis vara en bortskämd skitunge i en leksaksbutik, Louis pekade och Ed betalade. Ut försvann Vidic, Rio, Evra, Giggs och lite dött trä och in kom Di Maria, Herrera, Shaw, Blind, Rojo, Falcao och Valdes för en nätt summa på 149,5 miljoner pund. Ed hade släppt handbromsen och fansen var i eufori. Herrera och Shaw var bra värvningar, Blind och Rojo mediokra, samtidigt som Di Maria och Falcao tillsammans skrapade ihop under 10 mål på en säsong. Det går inte att glömma att vi ställde upp med RVP, Di Maria, Rooney, Falcao och Mata i samma match, vad i hel- tänkte de på? Di Maria gnällde och ansåg att det är allt mysigare i Paris och Falcao spelade utan dubbskor och halkade mest bara runt och det slutade i katastrof.
149,5 miljoner pund ut – 34,6 miljoner pund in
Efter fjolårets cirkus så hade van Gaal fyllt på rödtjutet och var redo för en ny säsong.
Memphis Depay, holländska ligans skyttekung blev klar innan fönstret ens öppnade. Vi fick in en högerback och löste det centrala mittfältet inom 24 timmar. Vi fick en supertalang från Frankrike och en reservmålvakt. Hade Woodward äntligen förstått hur man bygger ett lag? Ja nästan, i alla fall på pappret. Depay hade ändå vunnit skytteligan i Holland, kanske var det hans arrogans eller brist på självförtroende som gjorde att han inte lyckades, det går inte att belasta någon för det. Martial är fortfarande en Unitedspelare och är enligt mig fantastisk i sina bästa stunder. Schweinsteiger, Schneiderlin och Darmian floppade. Vi skeppade floppar som Di Maria och fyllde på med… nya floppar.
Det absolut värsta med Van Gaals era är att han köpte 13 spelare och 3 säsonger senare så finns det bara 4 av dem kvar.
105 miljoner pund ut – 111,7 miljoner in
In kom ”The Special One” med ett enda syfte, att ta oss tillbaka till toppen.
Mourinho visste vad han ville ha, Woodward sprängde rekordet för största transfern med köpet av Pogba. Han tog in spelare som var vinnare i form av en viss Zlatan Ibrahimovic. Samtidigt som problemen bubblade upp till ytan, Mourinho som inte är känd för att vara tyst hintade om att han inte fick de spelarna han ville ha för att Woodward ansåg att de inte skulle förbättra laget. Zlatan var helt fantastisk tills hans knä gick sönder, Pogba är Woodwards bästa värvning i mitt tycke. Mkhitaryan och Bailly var godkända, trots att den senare var skadebenägen. Än så länge vårat bästa transferfönster efter Fergusons uttåg.
145 miljoner pund ut – 39 miljoner pund in
Andra säsongen, vi hade just vunnit Europa League och Champions League låg vid horisonten. Mourinho vinner alltid ligan andra säsongen och han var redo att spendera för att nå dit.
Vi fick in Victor Lindelöf, Rooney byttes ut mot Lukaku och till slut fick vi en bra defensiv mittfältare i Nemanja Matic. Hålen i truppen pluggades igen, vi satte prestigevärvningen Lukaku framför prestigevärvningen Pogba. Matic skulle städa upp bakom Pogba och vi lyckas placera oss på den bästa ligapositionen efter Ferguson och Mourinho kallade det för hans ”största prestation någonsin” med tanke på spelarna han förfogade över. Han ville kasta bort Martial mot Perisic på grund av fransmannens ”attityd”, något som Woodward nekade, med all rätt. Vi byter Mkhitaryan mot Alexis Sanchez med tillhörande lönekuvert. Underligt nog så kändes det som att värvningarna kändes vettiga.
Trots att Lukaku slängde träben till höger och vänster så var hans första säsong lyckad. Matic likaså. Martial spelade bra till Mourinhos förtret, och Sanchez användes till att knäppa våra blåa grannar på näsan och ett försök till att spänna våra ekonomiska muskler. Lika jobbigt som ett skavsår i ljumsken var det att vi inte lyckades bli av med spelare som inte hade något i klubben att göra, men bristen på intresse och höga löner gjorde inte saken lättare.
141 miljoner pund ut – 7,2 miljoner pund in
Mourinhos tredje säsong slutade i skallebank mellan Ed och vederbörande.
Mourinho pekade på spelare som Harry Maguire, Jerome Boateng och Alderweireld och istället fick han Fred, Dalot och Lee Grant. Kontentan denna sommar var att vi hade hamnat på andraplats i ligan efter Manchester City med stor marginal och vi förstärker inte ens vår startelva. Bitterheten mellan Mourinho och Woodward kostade inte bara han hans jobb men även klubben oerhört mycket pengar. Än en gång skulle vi knäppa City på näsan när intresset för Fred dök upp, trots att han inte ens fyllde något hål som behövdes fyllas. Än en gång, var är strategin? Oundvikligen går allt käpprätt åt helvete och Mourinho flyger ut med huvudet före och in kommer en välkänd norrman.
72,5 miljoner pund ut – 20 miljoner pund in
Under dessa säsonger har vi spenderat 465,1 miljoner pund netto.
Lag byggs inte under en säsong eller två säsonger, det tar tid hur trött man än är på att höra det.
Se bara på lag som City och Liverpool som tyvärr badar i framgång.
Klopp har värvat – Alisson, Trent-Arnold, Matip, Robertson, Van Dijk, Fabinho, Wijnaldum, Salah, Mane.
Pep har värvat – Ederson, Walker, Laporte, Stones, Zinchenko, De Bruyne, Rodri, B. Silva, Jesus
Båda lagen har en fantastisk bänk och saknar dussinspelare, de ersätter deras startspelare innan de ens har lämnat klubben, klubbarna har varit hänsynslösa och smarta i deras värvningsstrategi. Våra rivaler gav deras tränare en chans och det bör vi ge Ole också, se på Maguire, James och Bissaka som nu är våra mest tongivande spelare.
Slutsaten och crème de la crème
Vi är skit när det kommer till värvningar, det är slutsatsen. Efter Ferguson har vi värvat:
- 3 målvakter, två andramålvakter och en gubbe i Lee Grant
- 3 högerbackar.
- 1 vänsterback.
- 5 mittbackar.
- 1 defensiv mittfältare.
- 6 centrala mittfältare.
- 0 högeryttrar.
- 1 nummer 10.
- 5 vänsteryttrar.
- 3 anfallare.
Vad har vi kvar av dessa 28 spelare?
- 3 stycken Sir Alex Ferguson-spelare
- 1 Moyes-spelare
- 4 LVG-spelare
- 7 Mourinho-spelare
- 3 Ole-spelare
Fem miljarder kronor senare och våran trupp är tunnare än Peter Crouchs kropp. Och det är därför du är åsnan av Chelmsford, Ed.
Övergångssummor etcetera är hämtade från transfermarkt.com.
Res med oss till Manchester!