Ett mentalt frånvarande och uddlöst Manchester United lämnar huvudstaden och tar i bagaget med sig noll poäng och säsongens sämsta och mest intetsägande insats hittills.
Usel första halva
När Uniteds elva presenterades en timme innan matchstart visste man väl på ett ungefär vartåt det barkade. Matchen inleddes tämligen avvaktande från båda lagen men där det kändes som att hemmalaget ändå visade lite mer vilja, med viss hjälp från läktaren också ska sägas.
Uniteds spel såg, som så ofta, idéfattigt och trögt ut. Att försöka tyda någon matchplan kändes inte lönt. Tydligt är att det brister i alla lagdelar, men kanske framförallt på mittfältet. Matic och McTominay tar liksom ut varandra känns det som, även om den senare visar betydligt mer varför han ska spela. Att inte Fred, som stod för en bra insats i mot Astana, inte gavs fortsatt förtroende kan tyckas märkligt, och med tanke på skillnaden det blev när han kom in istället för Matic, är det för mig obegripligt att han inte går före serben. Nu blev han förvisso inbytt, men det alldeles för sent.
Tittar vi längre fram i banan är det också tydligt att det inte är slagkraftigt nog. Rashford är under isen, James är, trots allt, lite för valpig, Pereira och Mata håller ej.
West Ham ville mer och med den kvartett man har längst fram var det inte heller förvånande att man lyckades snickra ihop ett vackert anfall som sedermera resulterade i att Yarmolenko hittade nätet.
Förvärrat skadeläge
Efter en timmes spel pallade inte Rashfords baksida (?) mer och nästa skada är nu ett faktum. Sedan tidigare sitter Martial, Pogba och Shaw i sjukstugan och lär nu alltså få sällskap.
Om det var en baksida som gick på Rashford ska vi inte våga svära på än, men det mesta tydde på det. Konsekvensen av för hårt matchande? Sannolikt. Med facit i hand borde kanske Rashford vilat mot Astana, där Greenwood givetvis hade kunnat spela längst fram.
Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan Martial är tillbaka samtidigt som Greenwood bör ha tillfrisknat om en vecka. Men med dagens förlust och tappad mark i tabellen ska vi komma ihåg att nästa möte är med Arsenal, som å ena sidan också handskas med en hel del problem men å den andra är just Arsenal, med allt vad det innebär.
Ungefär lika uselt i andra
Nej, ett så mycket bättre United fick vi inte heller se i andra halvlek. Vad som sades i paus kan vi givetvis bara spekulera i, men någon uppryckning var det inte tal om. Tidigare brukade United kunna hitta en väg tillbaka och man lyckades ibland även vända matcher, något man inte är i närheten av längre. Anledningen till det beror givetvis till stor del på att man har gjort sig av med en rad spelare som, hur svaga de än må ha varit, ändå hade matchvinnarmentalitet och kvaliteter som kunde utnyttjas.
Men sedan har Solskjaer givetvis stor del i det hela också. Att saker och ting inte fungerade var tydligt redan i första halvlek, varför inte våga göra en förändring i paus? Om vi exkluderar bytet av Rashford kan vi säga att det första, genomtänkta bytet kom efter sjuttio minuter när Fred kommer in, Uniteds spel blir plötsligt lite rörligare. Gomes kommer sedan in, men det bytet kändes mer som ett här-får-du-tio-minuter-på-dig-lycka-till-byte.
När vi utöver det ger bort frisparkar utanför straffområdet säger det ju dessutom sig självt att en medioker ytterback ska dra in en i krysset.
Till sist, vad tror ni Woodward hade i tankarna uppe på läktaren?
Res med oss till Manchester!