Det blev som väntat förlust mot Newcastle i helgen. Innan dess kom vi från en stökig men ok insats mot Arsenal, men innan dess var det en rad rent undermåliga insatser. Upplever vi det sämsta United i modern historia?
Sämsta United i modern tid?
Ja, jag skulle vilja påstå det. Vad menar jag då med modern tid? Jag gör det historielöst och räknar från när Premier League startade säsongen 1992/1993. Ja, någonstans måste gränsen dras.
Vi hade ett par säsonger i mitten av 2000-talet som man idag skulle räkna som bra. En fjärdeplats och uttåg ur Champions Leagues gruppspel räknades då som en fullständig katastrof och det var många som hade svårt att gå vidare från det. Att vi åkte ut mot Bayern München i en kvartsfinal, trots att Darron Gibson gjort mål. Eller att domaren helt tappat fattningen när Nani tog emot en boll mot Real Madrid och därmed var United ute ur Champions League. Det var tunga perioder.
Resten kan ni såklart. Sir Alex slutade och sedan 2013 har den här fotbollsklubben vänts upp och ner. Personligen avskydde jag den sista säsongen med van Gaal. Nick Powells byte mot Wolfsburg sitter fastpräntat i huvudet, likaså när vi med nöd och näppe slog ur Sheffield United i FA-Cupen efter ett sent straffmål. Det var ett dåligt Manchester United. Spelare som spelade med en taktik man inte behärskade med en tjurskallig tränare. Trots det vann vi en titel.
Första säsongen med David Moyes var självklart urusel, trots att det var ett spelarmaterial som vunnit Premier League några månader tidigare. Där var det mer en usel tränargärning än en spelarkollaps som hände.
Vi spolar fram tiden till hösten 2018. José Mourinhos era i Manchester United går mot sitt slut. Spelartruppen har tröttnat och Mourinho kan inte hantera någonting. Det var fram tills nu det sämsta Manchester United jag personligen hade upplevt.
Det har slagits nu. Från och med freakresultatet mot Paris SG i åttondelsfinalen har knappt Manchester United gjort en godkänd match. Vi gjorde en nödvändig rensning i spelartruppen, Solskjaer fick köpa in tre spelare, vilket var 3-4 spelare för lite. Vi budgeterade med skador efter en hårdare tränarbelastning och nu står vi här.
Matchen mot Newcastle. Diogo Dalot startade, har knappt visat någonting förutom en bra inläggsfot lite då och då. Ashley Young skulle i den bästa av världar inte ha startat i Manchester United de senaste åren, men är trots det vår tredje bästa ytterback. Mittbackarna har jag inga klagomål på, förutom en aggressiv och positionslös Rojo som dyker upp i match efter match.
Fred har varit flopp från allra första början, och jag ser noll tendenser till att det ska ändra på sig. Bit i det sura äpplet, förlora några hundra miljoner och ersätt honom. Trots det är han Uniteds tredje bästa defensiva innermittfältare. Nemanja Matic är slut, kan inte se det på något annat sätt och då ska ni veta att Nemanja Matic och hans spelstil i form är fantastisk i mina ögon. Paul Pogba, vår bästa defensiva mittfältare ska inte spela på den positionen. Alla ser det, förutom Solskjaer och hans tränarstab. Uppskattar McTominay, kanske den enda spelaren som man vet vad man får ut av match efter match, men det är ett otroligt underbetyg till Manchester United att en av de säkraste startspelarna är en okej truppspelare.
Andreas Pereira spelar högerytter och det ska han självklart inte göra. Mycket springade, mycket känslor och mycket vilja. Det är bara den viktiga detaljen, kunskapen som saknas i det fallet. Juan Mata har inte gjort en bra match i Unitedtröjan på två år, får ändå chansen match efter match. Daniel James har varit ett jättebra nyförvärv, men ni inser väl att med den spelartypen och med den hajpen som walesaren hade till en början kommer att mattas av och han kommer vara helt osynlig under några månader. Inget konstigt med det egentligen, det händer unga spelare som har den spelstilen alltsomoftast. Men nu är han en av våra viktigaste spelare och då har inte United råd med det och den som budgeterade för det borde inte få inställa sig på sitt jobb på Old Trafford imorgon bitti.
Anfallspositionen som vi aldrig ersatte. Vi och jag skrek efter Marcus Rashford som central anfallare, nu skriker vi efter Anthony Martial, medan vi egentligen borde skrika på ledningen och undra vad som hände och kräva en världsklassanfallare.
Efter en lång rant om laget ska vi då alltså komma till en slutpunkt med den här delen av inlägget. Ja, det är det sämsta Manchester United jag har sett i modern tid. Och nej, jag vet inte hur det här ska vändas om inte det här görs om ända från rötterna i hela klubben. Många huvuden kommer behöva rulla, många jobbiga beslut kommer att behöva tas. Skärpning.
Tränarposten
Nu kommer det sakta, men säkert. Först måste det poängteras. Jag älskar Ole Gunnar Solskjaer. Jag älskar vad han har betytt för den här klubben och jag hoppas, hoppas att han kommer ta den här klubben tillbaka. Men jag tror det inte. Jag ser ingenting i Manchester Uniteds spel som gör att han är påväg att bygga upp någonting stort i Manchester United.
Snart kommer jag vilja riva av det jobbiga plåstret. Kanske ge Solskjaer en annan roll. Men i det här läget behöver vi en tränare med en tydlig vision och med ett tydligt spelsätt för att vi ska kunna tro på det. Vi behöver utveckling, vi behöver bygga upp ett förtroende och få en tränare som stora spelare verkligen vill spela för och som kan komma till Manchester United av den anledningen.
Jag hoppas. Men jag tror inte längre på det.
Res med oss till Manchester!