Den lilla optimismen som infann sig efter tre raka bortavinster blåstes bort mot Bournemouth, i en av säsongens allra sämsta insatser. Ole Gunnar Solskjaer får nu återigen jobba i uppförsbacke och kritiken mot Manchester Uniteds manager växer sig allt starkare.
Solskjaer behandlas pÃ¥ ett eller annat sätt i flera av punkterna i Mike Phelan’s Shorts. Dessutom snackas det om Scott McTominay, Ethan Laird och VAR.
Kapten McTominay
En av få ljusglimtar i Manchester United den här säsongen har varit Scott McTominays mittfältsspel. Onekligen har McTominay gjort enorma framsteg på kort tid. För så sent som i januari var det faktiskt tal om att den engelskfödda skotten skulle lämna klubben på lån.
Det svänger snabbt i fotbollen och det snackas nu om att McTominay kan vara en framtida lagkapten för Manchester United.
Jag tycker dock att vi lugna oss med den diskussionen. För vi snackar trots allt om en spelare som bara har gjort 61 matcher för United och 12 landskamper för Skottland. Det är inga siffror som gör en lagkapten. McTominay gör nu sin första säsong som ordinarie och han har fortfarande så oerhört mycket kvar att bevisa.
Om McTominay fortfarande är given i laget om två, tre år kan vi ta upp diskussionen. Men för nu är det alldeles för tidigt.
Haveriet VAR
VAR i Premier League är verkligen ett fullständigt haveri. Igår fick vi ytterligare ett exempel på det, då FA:s disciplinära bekräftade att den utvisning som Son Heung-min fick efter André Gomes hemska skada var felaktig. Jag kan någonstans förstå att domaren Martin Atkinson lät känslorna styra men att VAR inte kliver in och rättar honom där är oacceptabelt.
Premier League valde att vänta länge med VAR, för att låta de andra ligorna ta hand om barnsjukdomarna. Så lärde sig Premier League av de andra ligornas misstag? Självklart inte.
Jag är i grunden positiv till VAR men den nuvarande implementeringen är horribel. Det är långsamt, det är inkonsekvent och det har till och med hänt att VAR har klivit in och ändrat på korrekta domslut. Något måste göras och det illa kvickt.
Rotera mera
Ole Gunnar Solskjaer roterade lite mot Partizan och nästan inget alls mot Chelsea. Vi fick betala priset mot Bournemouth, då flera spelare saknade energi.
Det var allra tydligast på Scott McTominay, som för närvarande spelar alla minuter i alla matcher. Även Daniel James och Aaron Wan-Bissaka var märkbart slitna. Något de tre har gemensamt är att de har spelat väldigt lite fotboll i sina karriärer.
En annan spelare som aldrig får vila är Marcus Rashford.
Kanske är det så att Solskjaer inte litar på sina reserver. Då får han helt enkelt offra en turnering. För så här kan det inte fortsätta. Vi kan inte ha spelare som går på knäna i november.
Låt Laird debutera ikväll
Ikväll hoppas jag att vi får se Ethan Laird i startelvan. Som jag ser det är det faktiskt en självklarhet att han ska starta på högerbacken.
Aaron Wan-Bissaka behöver vila och Brandon Williams bör få fokusera fullt ut på matchen mot Brighton. Det lämnar Laird och Ashley Young som tillgängliga ytterbackar.
Egentligen skulle Laird kanske må bra av att göra några matcher till i reservlaget innan han tar steget upp till a-laget (han har på grund av skador inte spelat mycket fotboll det senaste året). Samtidigt får du inte många bättre chanser att slänga in en debutant än ikväll.
Tidigare byten, tack
En återkommande kritik mot Ole Gunnar Solskjaer är att han byter för sent. Väldigt sällan går det att förstå varför han väntar så länge. Matchen mot Bournemouth är ett typexempel. Först efter halva andra halvlek gör han sitt första byte, trots att det är uppenbart att spelet inte fungerar.
När Mason Greenwood och Brandon Williams kommer in blir United bättre. Greenwood prickar stolpen och frågar ni mig så var Williams vår bästa spelare. De kommer dock in först när det återstår tio minuter och då är det liksom för sent.
Mot Chelsea gjorde Solskjaer ett dubbelbyte mitt i andra halvlek och han bytte då också formation. Det gav resultat, United avslutade matchen bäst och Marcus Rashford avgjorde på frispark. Men inte ens då kan vi vara nöjda med Solskjaers matchcoachande, för dubbelbytet kommer först efter Chelseas kvittering.
Ole out?
Manchester United är nu tia i tabellen, bara fem poäng över nedflyttningsstrecket. Vi har tio poäng upp till Chelsea på den sista Champions League-platsen. Hur stort tålamod ska vi ha med Ole Gunnar Solskjaer?
För varje vecka som går är det allt mindre som talar för att Solskjaer ska lyckas vända på det här. United är förvisso en klubb som inte vill sparka sin manager. David Moyes, Louis van Gaal och José Mourinho fick alla längre tid i United än de hade fått i någon annan toppklubb. I alla andra toppklubbar hade Solskjaer redan fått packa sin väska.
Jag menar dock att det skulle vara poänglöst att sparka Solskjaer nu. Inte för att jag nödvändigtvis tror på norrmannen men för att jag tror ännu mindre på beslutsfattarna i klubben. Vi kan inte börja om gång på gång och ge varje ny manager mandat att bygga sin klubb. Sedan övermänniskan Sir Alex Ferguson lämnade United har klubben varit i desperat behov av en sportchef. Så länge det problemet inte åtgärdas är varje manager dömd att misslyckas.
Anställ en sportchef. Sedan kan vi börja diskutera Ole Gunnar Solskjaers framtid.
Res med oss till Manchester!