Ungefär ett och ett halvt Ã¥r efter att Ed Woodward tillkännagav att Manchester United blivit med damlag stÃ¥r vi i skrivande stund med en ligatitel frÃ¥n den andra divisionen och en fjärdeplats i Women’s Super League.
Först några rader historisk kuriosa. Från slutet av 1970-talet fanns ett lag som kallade sig för Manchester United Supporter Club Ladies och som inofficiellt erkändes som klubbens seniorlag för damer. 2001 formades till sist ett officiellt partnerskap med moderklubben.
Allt tycktes väl tills en mÃ¥ngmiljardär vid namn Malcom Glazer övertog ägarskapet för klubben. Han bestämde sig för att lägga ned damlaget, dÃ¥ det inte ansÃ¥gs ingÃ¥ i “kärnverksamheten”. Skon klämde förmodligen egentligen vid att damlaget inte hÃ¥vade in tillräckligt mycket pengar i en tillräckligt hög takt.
Så, i mars 2018, nådde finanspersonerna kring Glazerfamiljen slutligen samma konklusion som alla övriga Premier League-klubbar gjort före dem – det kanske inte vore så dumt att ha ett damlag, trots allt. Att vara sist på bollen här, som en av de största sportklubbarna i världen, kan inte rendera något annat än ett underkänt betyg.
Den 8:e juni kungjorde man att den tidigare mittbacken i det engelska landslaget, Casey Stoney, skulle bli huvudtränare. Drygt en månad senare blev det också känt vilka 21 spelare som skulle ingå i truppen. Sedan bar det av.
Och det började bra. Den första matchen, pÃ¥ bortaplan mot Liverpool i FA Women’s League Cup, resulterade i en 0-1 seger efter att Lizzie Arnot funnit nätmaskorna. Tre veckor senare var det ligapremiär mot Aston Villa, ocksÃ¥ detta pÃ¥ bortaplan. När slutsignalen ljöd var ställningen 12-0 till gästerna. Vad som verkade kunna bli en mycket lyckad säsong hade just börjat.
NÃ¥got som det ocksÃ¥ blev. Redan den 17:e april, efter en 5-0 vinst mot Aston Villa igen, hade man säkrat avancemang till högsta divisionen. Blott tre dagar senare, efter en föreställning framför hemmapubliken som slutade 7-0 mot gästande Crystal Palace, var sÃ¥ ocksÃ¥ titeln för säsongen 2018/2019 i FA Women’s Championship säkrad.
Ungefär ett år och en månad efter tillkännagivandet om satsningen hade Manchester United utökat samlingen i troféskåpet.
Numera spelar alltsÃ¥ Manchester United Women FC i Englands högstaliga – Women’s Super League. Och efter tio omgÃ¥ngar ligger man pÃ¥ en fjärde plats i tabellen. Chelsea, Manchester City och Arsenal, som för tillfället innehar de övre placeringarna, har satsat pÃ¥ seniorlag för damer i sammanlagt 90 Ã¥r.
Det fina med klubblagsfotboll är att vem som helst kan börja följa vilket lag som helst. Det spelar ingen roll om man är dotter i välbärgad familj från Abuja, son till två medelklassföräldrar från Cheetham Hill eller föräldralös i favelan utanför Rio de Janeiro.
Omständigheter, eller slumpen, är vad som gör att man börjar följa ett särskilt lag. Supporterskapet överförs från en förälder, man ser ett häftigt mål på Lilla Sportspegeln eller en kompis låtsas vara en spelare man inte hört talas om på skolgårdens fotbollsplan.
Otaliga berättelser som alla slutar likadant – man börjar följa Manchester United. Man blir en del av den röda familjen. En familj som man själv väljer, åtminstone delvis.
Kön, etnicitet, nationalitet, sexuell läggning eller religionstillhörighet – det spelar ingen roll. Så länge du hoppas på tre poäng i nästa match, och nästa match, är du välkommen.
Att Manchester United till sist har startat ett seniorlag för damer innebär att klubben blir mer lättillgänglig. Fler känner sig, medvetet eller omedvetet, representerade. Dubbelt så många barn kan börja nära drömmen om att en dag få spela för de röda djävlarna.
Det var i det senaste laget, men det blev åtminstone gjort. Manchester United spelar både herr- och damfotboll. Och satsningen bär uppenbarligen frukt.
Vi må ligga efter de övriga klubbarna, men i äkta United-manér hungrar vi alltid efter mer. Inom sinom tid kommer vi att erövra England igen – denna gången i dubbel bemärkelse.