Gästkrönika: Taktisk analys av Watford – Manchester United 2-0

I söndags förlorade Manchester United med 2-0 mot Watford i Premier League. Här följer en taktisk analys av matchen, signerad gästkrönikör Mathias Persson.

Inledning

Nigel Pearsons Watford tog emot United på Vicarage Road i söndags som tabelljumbo med endast 9 poäng inspelade och utan en enda vinst på hemmaplan denna säsongen. Spelet i förlusten mot Liverpool senast såg dock bättre ut än vad det gjort senaste tiden.

United å sin sida kom till matchen med ett kryss i bagaget mot Everton senast. En match som kastade tillbaka United på jorden efter en imponerande dubbelvinst mot Tottenham och Manchester City. United har haft svårt med målskyttet på bortaplan och endast mäktat med 10 mål på 9 matcher samtidigt som de släppt in 13 vilket ger en mindre smickrande målskillnad på -3.

Tyvärr så visade denna matchen inget trendbrott och istället för att bibehålla kontakten med toppen trillade United ner till 8:e plats på samma poäng som nästa motståndare, Newcastle.

Laguppställning

Första halvlek

Watford kom till spel med en helt oförändrad elva från matchen mot Liverpool där Cathcart och Kabasele bildade mittbackspar, flankerade av Kiko Femenía och Mariappa. Framför dem Hughes och Capoue som sittande mittfältare. På det offensiva mittfältet fick Deulofeu, Doucouré och Sarr fortsatt förtroende tillsammans med Deeney på topp.

Även för United vad det en oförändrad elva som tog plats på planen. Backlinjen bestod av Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire och Shaw. Fred och McTominay på det centrala mittfältet och framför dem James, Lingard och Rashford med Martial längst fram.

Watford försvarade sig lågt under stora delar av första halvlek vilket gjorde att de hade svårt att bygga något spel när de väl vann boll. I början av halvleken kunde man dock se någon indikation på att de gärna ville utnyttja Uniteds högerkant i ett försök att överbelasta för att sedan ta sig in centralt antingen via direkt inspel eller via inlägg.

Speluppbyggnadsmässigt resulterade ofta Watfords spel i en långboll mot Deeney för att försöka ta sig förbi Uniteds press. Deeney sökte ofta upp Lindelöf i dessa dueller och totalt vann han 11 av sina 17 luftdueller under matchen (65%).

För Uniteds del såg speluppbyggnaden från backlinjen bra ut och de tog sig ofta förbi Watfords initiala press.

Problemen dök upp när United väl tagit sig upp till mittlinjen.

Mot Watford ville United, precis som tidigare, hitta in på halvytan i den inre korridoren på spelyta 2. Lingard och Martial kombinerade vid ett par tillfällen i första halvlek där de nyttjade motrörelser och spelarrotationer för att ta sig in på spelyta 3, bakom backlinjen, som vi kan se på bilderna nedanför.

Detta skedde mestadels på Uniteds högerkant då Watford redan från start försökte begränsa Uniteds möjligheter att nyttja samma yta på vänsterkanten. För att hindra United la sig Watford ofta defensivt i en 4-4-2 där Doucoure försökte skära av passningsvägen samtidigt som Capoue markerade motståndaren i denna yta.

På detta sätt kunde de hindra United från att nå in till Rashford eller Lingard på spelyta två samt även minska Fred och McTominays inflytande. Detta resulterade i att Maguire och Lindelöf fick ansvara för spelfördelningen. United tappade därmed bolltempo, blev för förutsägbara i sitt spel och tvingades spela utanför Watfords defensiva struktur.

Kombinerat med slarvigt passningsspel och dåliga mottagningar innebar det ett xG på endast 0.18 och 4 skott varav 0 träffade målet. Endast Martials skott i början av matchen hade ett xG över 0.1 (10%).

United nyttjade inte heller ytorna när de väl hade chansen. På bilden nedanför har de spelat sig upp via högerkanten och därefter vänt spelet till motsatt sida. Rashford gör en bra rörelse neråt i banan, får bollen och passar McTominay som, utan press, kan ta emot och fördela vidare men det kommer ingen löpning från Shaw på ytan som Rashford öppnar upp.

Andra halvlek

Det skedde lite förändringar till andra halvlek. Watford valde att ta lite mer risk och flytta fram laget ytterligare. Här ser vi återigen Watfords höga press men till skillnad från första halvlek så låg övriga lagdelar närmre vilket gjorde det svårt för United att avancera.

Detta gav utdelning då Watford tryckte tillbaka United och tvingade fram en frispark på högerkanten. Frisparken resulterar i Watfords första mål efter att De Gea tappat in en misslyckad volley från Sarr.

Strax efter 1-0 är det dags igen när Wan-Bissaka klumpigt fäller Sarr i straffområdet. Straff och 2-0 via Deeney.

Anfallsproblemen från första halvlek fortsatte även i andra för United. Ett återkommande problem när United ligger under är att spelarna blir stressade och vill göra allt själva. De stressar då ofta fram passningar eller dribblingar när det egentligen inte finns läge för det istället för att metodiskt flytta bollen från sida till sida och låta motståndaren jobba. Där märker man, förutom avsaknad av kvalitet, avsaknaden av rutin och ledarskap i truppen.

De måste dock bli bättre på att ta tillvara på de lägen som uppstår och det är en punkt som även den varit ständigt återkommande under säsongen.

Här har Rashford gjort ett bra jobb och tagit sig förbi Watfords höga press och samtidigt dragit på sig ytterligare spelare.

Härifrån har United en väldigt bra struktur med ett 3vs1-övertag på högerkanten. Men det är ingen som tar löpningen och hotar backlinjen, endast Martial på vänsterkanten är beredd att löpa in bakom på spelyta 3. Istället så får Watfords backlinje samla sig och det slutar med ett skott från distans av Mctominay, strax utanför straffområdet (det skottet hade enligt xG-modellen 5% chans att gå i mål).

För att försöka få till en förändring så bytte Solskjaer in först Greenwood istället för James i den 58:e min sen även Pogba för Lingard i 64:e min.

När Pogba byttes in övergick United till 4-3-3.

Ganska omgående kunde man se en förbättring i strukturen för United.

Pogba, Martial och Rashford kunde rotera positioner understödda av Shaw på vänsterkanten samtidigt som McTominay kunde flytta högre upp i utgångspositionen, in på högra halvytan där han kunde connecta bättre med Wan-Bissaka och Greenwood. Samtidigt låg Fred kvar centralt som länkspelare för att kunna vända spelet till motsatt sida och skydda backlinjen. Detta hjälpte till att sträcka ut Watford.

Här ser vi återigen en mycket bättre struktur i anfallsspelet. Shaw erbjuder bredd, Pogba har fallit ner mellan ytterback och mittback och har bollen, Martial faller ner och tar hans plats medan McTominay ockuperar Hughes i samma yta på högersidan.

Greenwood ligger centralt i höjd med backlinjen och Rashford gör en mycket bra löpning på djupet in mellan ytterback och mittback.

Ännu bättre är det av Pogba att se den löpningen och kunna leverera en fantastisk passning samtidigt som han är under press från två Watford-spelare.

Sammanfattning

Även om det var två individuella misstag som målmässigt avgjorde matchen så borde United aldrig hamnat i den sitsen. Visst, Watford var inte lika dåliga som de varit tidigare under säsongen men denna matchen ska inte vara något problem för ett lag som Manchester United.

Pogbas inträde i matchen förändrade matchbilden men det var inte tillräckligt. Det som är oroväckande är just att behovet av en spelare som Pogba är så stort och, i matcher som denna, direkt avgörande för att United ska kunna prestera i närheten av ens godkänt spel.

Tyvärr så är det för många spelare som underpresterar.

När vi nu går in i en ganska hektisk period med matcher som duggar tätt hade tre poäng i detta läget varit väldigt välkommet men framförallt välbehövligt.

Skrivet av: Mathias Persson
Twitter: @MathiasPersso14

Samtliga bilder från WyScout.