Odion Ighalo är ett namn du får kontrollera mer än gång för att stava rätt till. Varannan konsonant känns liksom felplacerad. Samtidigt finns det långt värre namn, slår det mig. Erling Braut Haaland till exempel.
Nu blev det Odion Ighalo istället, på lån. Och han har all anledning att tacka ja till United. Coronaviruset sprider sig som en löpeld i Kina och Ighalos klubb Shanghai Greenland Shenhua kommer inte att spela några matcher i Chinese Super League den närmsta tiden – ligastarten som var planerad till den 22 februari är uppskjuten på obestämd tid. Därtill hör att Ighalos familj har ett förflutet i Manchester, samt att Ighalo själv är Unitedsupporter sedan barnsben. På alla sätt och vis en bra deal – för Ighalo själv.
United då? Ja, vi behöver kanske Ighalo. Rashford är skadad och Martial gör ingen glad. Det är uppenbart att fransmannen inte lyfter med uppgiften – att spela som bäst när United behöver honom som mest. I de senaste matcherna, inte minst i matchen mot City, har Harry Maguire utgjort ett större hot offensivt än någon av våra offensiva spelare. Men i en match som mot Wolves, när matchen står och väger, kan vi inte sätta upp honom som targetspelare i slutminuterna. Här kan istället Ighalo spela en roll, när det står 0-0 och vi behöver mer närvaro i boxen.
Ändå är lånet av Ighalo återigen ett bevis på att det finns för lite kompetens i Uniteds styrelse. De ligger två steg efter verkligheten. I somras behövde vi i första hand en ny mittback – det fick vi. Under hösten har det stått klart att vi allra mest behöver en ny kreativ mittfältare – det fick vi. Nu står det klart att vi desperat behöver en ny anfallare – det får vi nu, typ. MEN, Maguire kunde ha värvats 2018 och Fernandes kunde ha värvats 2019 – under sådana förutsättningar hade mer tid och fokus kunnat ligga på att värva en ny anfallare som fungerar på sikt. Nu fick vi istället en nödlösning i sista minuten.
Det är uppenbart att United har en annan approach till spelarrekryteringar sedan Ole blev permanent manager. Det värvas mera nyktert, inte huxflux vemsomhelst till vilket pris som helst. Det finns en idé: att satsa på unga spelare med rätt attityd (disciplin), gärna från de egna leden. Det utesluter såklart en hel del spelare, gör transfermönstret smalare, men ger samtidigt Ed Woodward mer utrymme och bättre förutsättningar att jobba. Han får tid på sig att handla rätt och smart, om han så vill. Han kan avfärda ett spelarköp med hänvisning till klubbens nya linje, vara försiktig utan att förta sig.
MEN, det finns bevis på att Woodward & co inte ens med de bästa av förutsättningar kan göra rätt för sig. Exempel: redan i Mars i fjol stod det klart att Romelu Lukaku inte hade för avsikt att spela för United nästa säsong. Det avslöjade han i en intervju för Sky Sports nyligen. I nästan ett år har alltså Ed Woodward haft tid på sig att fylla den luckan. Någon borde ju ha hittat någon under den här tiden, kan jag tycka. En spelare under 30? En spelare från en bra liga? Ole kan ju inte scouta alla spelare själv.
Ska vi ge januarifönstret godkänt? Nja. Sommarfönstret får anses godkänt (med Woodward-mått mätt), för det signalerade åtminstone att United hade lärt sig något av gamla misstag, det som vi får betala priset för nu. Samtidigt räcker det inte i längden om United vill vara en klubb som utmanar om ligatitel och Champions League igen. Till nästa fönster måste ALLT värvas, inte bara det som behövs allra närmast.
***
Radamel Falcao gjorde 4 mål på 29 matcher för United. Alexis Sanchez gjorde 5 mål på 45 matcher. Odion Ighalo kan inte misslyckas. Minst ett mål under våren = succé.
Res med oss till Manchester!