Om Paul Labile Pogba spenderar sina arbetsdagar med att spela fotboll i en United-tröja om ett år skulle många med mig bli väldigt förvånade. Att han vill vidare tycks stå utom alla rimliga tvivel.
Vad som hade hänt om man blandat en mafioso med en fotbollsagent, undrar du? Då skulle man förmodligen sluta med något som påminde väldigt mycket om Mino Raiola.
Inte blir liknelsen mindre träffande av att italienaren visat sig vara villig att punga upp motsvarande sjuttiosex miljoner kronor för Al Capones gamla lyxvilla i Miami.
Hur han hade råd med detta? Egendomligt nog inträffade villashoppingen sommaren 2016, efter att en viss Paul Pogba packat väskorna och flyttat från Turin till Manchester.
Nu verkar Al Raiola ha ställt in siktet på en ny hobbyinvestering; förslagsvis Pablo Escobars zoo, eller någon av El Chapos otaliga lyxbilar.
Åtminstone skulle man kunna tro det efter hans purfärska munhuggande med Ole Gunnar Solskjær.
Paul Pogba vill flytta. Mino Raiola vill verkligen att Pogba ska flytta. Förmodligen sällar sig snart också Ole till skaran, om inte annat så för att slippa italienaren.
Om vi ändå ska göra rent hus, och avstod den Raiola-representerade Haaland just på grund av dennes agentur, kan vi väl också be Jesse Lingard att ta sitt pick och pack utomlands med sin nya agent – du gissade rätt: den eminente Raiola.
Att Pogba vill vidare har varit känt sedan i somras. Visst har han gjort några riktigt bra matcher, men i flera av dem har det inte riktigt lossnat för fransmannen.
Detta har sammanfallit med ett Manchester United som inte mått något vidare. Pogba verkar nu ha insett att hans största chans att vinna några titlar vore att lämna Old Trafford. En annan kvalificerad gissning till varför han vill söka lyckan någon annanstans än på de brittiska öarna är den mediala agendan mot honom.
Kanske började den redan 2012 när Sir Alex Ferguson tillkännagav att fransmannen, som kommit från ungdomslaget, inte hade skrivit på något nytt kontrakt och att han därför skulle lämna klubben.
I en intervju, som du kan läsa mer om här, sade Ferguson: ”Såvitt vi vet skrev Pogba på för Juventus för längesedan […]. Det är en besvikelse, därför att jag tycker att han inte visade oss någon respekt överhuvudtaget. I ärlighetens namn, om de beter sig på det viset är jag ganska glad att han är borta, från mig, åtminstone.”
Det kan ha varit denna, troligen välgrundade, kritik som senare skulle lägga grunden till den uppförsbacke i opinionen som fransmannen fick när #Pogback blev ett faktum.
Redan i september säsongen 2016/2017, efter en förlust i säsongens första Manchester-derby, kritiserades Pogba av expertkommentator tillika forna Liverpool-spelaren Jamie Carragher för att sakna disciplin i positioneringen.
Sedan dess har kritiken följt ungefär samma banor – Pogba saknar disciplin, han bryr sig inte tillräckligt och saknar allt vad ledaregenskaper heter.
Man skulle lura sig själv om man påstod att kritiken aldrig är eller har varit befogad. I många matcher, särskilt under den första säsongen, var Pogba inte i närheten av att göra skäl för sin astronomiska prissumma.
Han har sett oengagerad ut, prestationerna har många gånger varit undermåliga och det borde kunna ställas högre krav.
Men i många fall, allra helst de senaste två åren, har kritiken trappats upp – och då också den obefogade. Exemplen lägger sig på hög:
- Graeme Souness & co. i Sky Sports-studion missar aldrig en chans att spy galla över Pogba i matcher där det funnits en handfull spelare som varit avsevärt mycket sämre,
- När United förlorade årets första match borta mot Arsenal fokuserade man inte på de som spelat, utan på den skadade Pogba. Denne hade samma dag publicerat ett videoklipp på sin Instagram föreställande någon som läste ett utdrag ur Koranen med den tillhörande texten: ”Bästa sättet att starta 2020”. Efter matchen ställde programledaren i tv-studion den extremt ledande frågan till Ryan Giggs som var på plats, om han höll med Pogbas text. Föga förvånande svarade walesaren att han snarare skulle föredragit att ha spelat i matchen,
- Sen har vi ju dem som påstår att han fejkar sin skada: don’t get me started.
Paul Pogba är en fotbollsspelare av världsklass; efter VM 2018 är detta ett faktum.
Han har inte levt upp till sina höjder i Manchester United, det är också ett faktum. Samtidigt måste man minnas att det är en sak att spela bredvid M’bappé, Kanté och Griezmann och en helt annan att dela gräset med Pereira, Lingard och Sánchez.
Fotbollsspelare lever i mångt och mycket ett privilegium som de flesta dödliga bara kan drömma om, men de är också människor och borde behandlas därefter.
Jag är kluven när det kommer till Paul Pogba. Å ena sidan är han, i mångt och mycket, motsatsen till den typen av karaktär jag vill ha i mitt lag. Å andra sidan är han en fantastisk fotbollsspelare som utsätts för den mest orättvisa och befängda kritiken efter den andra.
Agendan mot Pogba är numera uppenbar för de flesta. Detta har lett till att många, liksom jag, tar honom i ett nästan överdrivet försvar. Kritikens backlash kan komma att leda till att han i framtiden betraktas som något av en United-legend. Har han verkligen gjort sig förtjänt av den statusen?
Även om fransmannen har bestämt sig för att flytta till sommaren hoppas jag att han, när han väl återkommer från sin skada, ger sitt allt och lämnar med flaggan i topp. Om inte för klubben och fansen som stått bakom honom, så för att motbevisa sina kritiker.
Om Pogba-tjatet kommer att sluta i och med att han byter klubb? Det står skrivet i sten att #Pogbackback-ryktena börjar pyra i transfermyllan redan innan fransmannens privatplan hunnit lämna brittiskt luftrum.
Så länge det tjänar Mino Raiolas bankkonto, åtminstone.