Manchester United har under kvällen satt den rätta färgen på staden genom att besegra lillebror i ett oerhört viktigt derby. Med detta har också Ole Gunnar Solskjaer än en gång knäppt Pep Guardiola på näsan och visat att hans United blir att räkna med i slutstriden. Som vanligt hade Bruno Fernandes ett finger med i det mesta, bland annat en läcker framspelning till Anthony Martials ledningsmål. På stopptid hämtade sedan Scott McTominay inspiration från Ola Toivonen.
Bra i en timme
United inledde visserligen lite avvaktande och kom inte riktigt åt City i början av matchen, men så småningom skulle man växa in i den. Solskajer valde att ställa upp en 5-3-2-formation, som kändes en aning svår att få grepp om. Trion längst fram med Martial, Fernandes och James såg inte helt synkad ut då man hade svårt att få till något organiserat presspel.
När saker och ting började klaffa, och City tog större risker, växte man in i matchen. Matic och Fred var större delen av matchen fundamentala på mittfältet och kunde vinna många andrabollar. Någon som också förtjänas att hyllas är James. Walesaren har haft det jobbigt under längre period i United, men har trots det fått en del matcher. Och även om motståndet idag var City, var det faktiskt fullt förståeligt att han fick chansen. Hans löpkapacitet och rivighet mot en svag ljusblå backlinje visade sig vara den rätta medicinen. Vi ställer oss dock frågan varför han inte spelade snett bakåt till Fernandes i andra halvlek.
Vidare till andra halvlek blev det desto jobbigare för United. Man hängde med ett tag, men därefter var det i princip spel på en planhalva fram till slutsignalen. City växlade upp och United tröttnade. Men är det i något avseende det här laget har höjt sig är det förmågan att stå emot när det blåser. Visst, det är hönsgård ibland och inte alltid så välpolerat, men man viker aldrig ner sig. Det märks alltmer att backlinjen är tryggare, och en stor anledning till det stavas Maguire. 27-åringen har radat upp fina prestationer på sistone och prislappen börjar kännas mer och mer acceptabel.
Målen
United inledde målskyttet på ett väldigt plötsligt vis. Efter att Fernandes fått en (felaktig?) frispark med sig en bit utanför straffområdet var min första tanke: ”det där är väl för långt ifrån? Ja, det är det”. Korrekt. ”Då blir det Maguires skalle,” var nästa tanke. Men icke. Fernandes och Martial hade snickrat ihop en annan plan. City-försvaret var inte med på noterna, och knappt en själv heller, innan bollen låg i nät.
Det intressanta i det hela är att något sådant här, något så enkelt som en frisparksvariant, hade säkerligen inte varit på tal om det inte hade varit Fernandes vid bollen. Men med hans mjuka och känsliga fötter visar han att det är saker som dessa han är här för att skämma bort oss med. Cred till Martial också som möter bollen bra i ett svårt läge.
När klockan hade tickat upp mot 96 var det sedan inbytte Scott McTominays tur, och han passade på att göra en ”Ola Toivonen”. Till er som inte tar den referensen på uppstuds så gjorde svensken ett liknande mål i det senaste VM-kvalet mot Frankrike. I detta fall var det bråttom för City och efter ett misslyckat utkast av Ederson låg bollen fritt en bit in på gästernas planhalva. Hade McTominay varit lite försiktigare borde han givetvis hållt i bollen istället. Men det är svårt att klandra honom så här i efterhand.
Hur kan det bli så fel?
Till sist. VAR är egentligen ett ämne man knappt längre orkar lägga särskilt mycket energi på, och inte heller något man bör uppehålla sig vid. Men när det blir så fel som i dagens match måste vi ändå fråga oss hur det kan bli så fel, trots all teknologi som finns att tillgå.
Vid första anblick såg faktiskt domare Mike Dean ut att ha rätt; Fred gick ner till synes ganska enkelt, men reprisbilderna visade annat. Otamendi sparkar faktiskt ned honom, men istället för straff till United, blir man bestraffade. Kommunikationen mellan domare och VAR-rummet går troligtvis på två sekunder, så varför påkallar inte nissarna bakom skärmarna Deans uppmärksamhet i samband med att spelet är stoppat för att varna Fred?
Situationen tillkommer dessutom i ett viktigt läge. Ett läge där United har en 1-0-ledning och med en straff där, stor chans att sätta sig en ännu tryggare ledning strax innan paus. Hursomhelst, det är inte värt att nysta i det, eftersom ingen blir klokare av det. Låt oss bara konstatera att systemet kan vara tämligen bakvänt.
Res med oss till Manchester!