Klassiska matcher: Nottingham Forest – Manchester United 1-8

Embed from Getty Images

I serien om klassiska Unitedmatcher fortsätter vi med ytterligare en bortamatch. Matchen är förmodligen mest känd för vad som hände under de tio sista minuterna, men faktum är att starten nästan var lika explosiv. Idag går vi igenom hur det gick till när Manchester United besegrade Nottingham Forest på bortaplan med 8-1, och en viss norrman skrev in sig i historieböckerna.

Matchen utspelade sig den 6 februari 1999, alltså på dagen 41 år efter flygolyckan i München. United toppade ligan, hade tagit sig vidare till femte omgången av FA-cupen och skulle månaden senare gå in i Champions League-slutspelet – och vid det här laget var drömmen om en trippel just bara en dröm man ännu inte uppnått.

Nottingham Forest å sin sida hade vunnit andradivisionen säsongen före, men efter en bra start med två segrar på de tre första matcherna hade man fallit som en sten genom tabellen och låg vid den här tidpunkten på den sistaplats man till slut också skulle landa på. Matchen före mötet med United hade man dock överraskande vunnit borta mot Everton, men det blev bara en av sammanlagt sju segrar på säsongen, och då kom tre av dessa segrar i de tre sista omgångarna när man redan var klara för nedflyttning. Lagets största problem var målskyttet, trots att man hade den holländske målskytten Pierre van Hooijdonk i laget hade man bara gjort 19 mål på de 23 första matcherna, och skulle sammanlagt landa på 35 mål på 38 ligaomgångar.

United ställde nästan upp med helt ordinarie lag, då Peter Schmeichel stod i mål framför Gary Neville, Ronny Johnsen, Jaap Stam och Phil Neville. På mittfältet spelade David Beckham på sin högermittfältsplats, med Paul Scholes och lagkapten Roy Keane innanför sig. Ryan Giggs saknades dock, istället fick vi svenskt på vänster mittfält i form av Jesper Blomqvist. Längst fram spelade Dwight Yorke och Andy Cole, och det var också dessa två herrar som länge såg ut att bli matchens stora hjältar.

Embed from Getty Images

Matchen spelades på City Ground i Nottingham, på en plan som var väldigt sliten och bollen studsade tämligen friskt.

Matchens inledning var som sagt explosiv. Efter blott två minuter slog Beckham en överlång hörna som plockades upp av Keane i bortre delen av straffområdet. Keane å sin sida spelade bak bollen till Scholes som på ett slog ett inlägg som Yorke mötte på volley och satte i mål, ett mål som var Yorkes 20 mål för Manchester United. Scholes grinade illa några minuter senare, efter en duell med van Hooijdonk, men skulle som tur var återhämta sig snabbt då hans innermittfältsspel skulle visa sig essentiellt i matchen.

Uniteds ledning skulle dock inte hålla sig länge, utan redan i matchminut sex kvitterade Alan Rogers med sin vänsterfot i ett halvt friläge från sidan. Detta skulle dock bara bli ett litet hack den här succédagen, för från det att Rogers skott passerade mållinjen tog det på pricken 50 sekunder innan Manchester United hade satt bollen i nät till 2-1, Forests målfirande är inräknat i dessa ssekunder. Jaap Stam slog en långboll mer eller mindre direkt efter avspark, och bollen rann igenom till Cole som hann före Dave Beasant i Forestmålet och kunde runda honom och slå in den i målet. Forests norske mittback Jon Olav Hjelde var på bollen, men kunde inte hindra den från att gå. Mindre än sju minuter in i matchen hade vi alltså 2-1 för United.

Det kunde dock blivit ännu mer tidigt i första halvlek, då van Hooijdonk ett par minuter efter Uniteds andra ledningsmål fick ett jätteläge att kvittera. Rogers slog ett lågt inspel från högra delen av Uniteds straffområde bort mot van Hooijdonk, som mötte på ett – bara för att se Peter Schmeichel just hinna dit och hålla bollen utanför mållinjen.

United kunde också gjort 3-1 bara ett par minuter efter det, efter att Yorke mött en Beckham-hörna med huvudet, nickat bollen på Cole som stod framför målvakten, och Cole snabbt uppfattat att bollen stannade vid honom och fick till ett skott. På mållinjen stod dock Scott Gemmill i Forest, som räddade bollen som då föll till Beasant i målet.

Det skulle inte bli några fler mål i halvleken, trots att chanser fortsatte komma, det var ett United som visade hur stor skillnaden på toppen och botten av Premier League faktiskt var, och framförallt Cole kom till ett flertal ytterligare lägen utan att riktigt få till det. Ur svensksynpunkt hade Jesper Blomqvist en jobbig start då han egentligen inte fick ut någonting av sina försök, men han spelade upp sig ju längre det gick och skulle vara än bättre i den andra halvleken.

Embed from Getty Images

Starten på den andra halvleken kunde, föga förvånande, inte matcha den första – även om det inte var så att den inte försökte. Vi fick tidigt i halvleken se en stolpträff från Scholes, då han slog till med ett av hans klassiska skott från strax utanför straffområdet. En decimeter mer åt vänster och den hade suttit uppe i krysset.

Men till slut skulle United dock få in sitt tredje mål för dagen, och det tog faktiskt bara fem minuter av den andra halvleken för det att hända, detta då Cole gjorde ett riktigt måltjuvsmål och stötte in en målvaktsretur efter ett skott från anfallskollega Yorke. Efter detta mål fortsatte matchen domineras av United, även om Forest kom emellan med bland annat en ribbträff som med lite mer flyt kunde satt spänning i matchen.

Jesper Blomqivst hade som sagt spelat upp sig ju längre det gick, och med 23 minuter kvar av matchen skulle han få vara med och punktera matchen på riktigt. Efter att ha dribblat sig förbi sin ytterback sattes hans inspel i egen stolpe av norrmanen Hjelde, och bollen studsade ut till Yorke som retfullt enkelt kunde sätta bollen i öppet mål. 4-1 och matchen skulle mer eller mindre spelas av. Trodde vi.

Med 18 minuter kvar av matchen valde Alex Ferguson att göra ett dubbelbyte för att spara på några av sina nyckelspelare. Roy Keane ersattes av John Curtis, men det var naturligtvis det andra bytet som fick en rejäl inverkan på matchen och gör att vi minns den idag, när Ole Gunnar Solskjaer (som skall ha fått instruktioner att spela konservativt och passa mycket av Jimmy Ryan) ersatte tvåmålsskytten Dwight Yorke. Curtis tog plats till vänster i backlinjen vilket gjorde att Phil Neville gick upp och spelade innermittfältare ihop med Scholes (dock bara i några minuter, Nicky Butt ersatte Blomqvist tre minuter senare och då gick den yngre Nevillebrodern ut på vänster mittfält), medan Solskjaer givetvis placerade sig längst fram tillsammans med Andy Cole.

Åtta minuter gick, och sedan fick vi lite drygt tio minuter av Ole Gunnar Solskjaer show.

  • Först gjorde han 5-1, fint framspelad av Gary Neville som gjorde att Solskjaer kunde bredsida in bollen i öppet mål. Detta efter 80 minuter.
  • 6-1 kom efter en långboll från Beckham, när vi var framme i minut 88. Solskjaer missade sin lobb mot Beasant som mötte honom långt ute. Beasant kunde dock inte hålla bollen, som föll tillbaka till Solskjaer som fintade bort målvakten och sedan ett orimligt hårt skott i öppet mål.
  • 7-1 kom just in på stopptid, då norrmannen slog till med en halvvolley framspelad av Paul Scholes.
  • Och slutligen kom 8-1 med matchens sista spark, där Beckham, Cole och Butt stod för förspelet, och den sistnämndes inspel nådde Scholes som i höjd med straffpunkten försökte smälla in bollen med sin vänsterfot. Han fick dock en rejäl snedträff, vilket resulterade i att bollen hamnade vid Solskjaers fötter, och norrmannen gjorde inget misstag när han rullade in sitt fjärde mål för dagen.

Med detta det fjärde målet skrev Solskjaer också in sig i historieböckerna som den förste, och fortfarande ende, spelaren att ha gjort fyra mål i en och samma match efter att ha hoppat in från bänken. Faktum är att fem mål från en spelare i en match är rekordet i Premier League, något som fem spelare gjort, varav Andy Cole var först med det när United mötte Ipswich 1995. Även Dimitar Berbatov mäktade med det som Unitedspelare, i matchen mot Blackburn Rovers 2010. Att Solskjaer då gjorde fyra mål efter att ha hoppat in med 18 minuter kvar är ruskigt imponerande.

Nottingham Forest – Manchester United 1-8 (1-2)

Premier League, 6 februari 1999

0-1 (2) Dwight Yorke (Scholes)
1-1 (6) Alan Rogers
1-2 (7) Andy Cole (Stam)
1-3 (50) Andy Cole
1-4 (67) Dwight Yorke
1-5 (80) Ole Gunnar Solskjaer (G. Neville)
1-6 (88) Ole Gunnar Solskjaer
1-7 (90+1) Ole Gunnar Solskjaer (Scholes)
1-8 (90+3) Ole Gunnar Solskjaer (Scholes)

Uniteds lag: Schmeichel; G. Neville, Johnsen, Stam, P. Neville; Beckham, Scholes, Keane (Curtis 72), Blomqvist (Butt (75); Yorke (Solskjaer 72), Cole

Svenskkuriosa

Jesper Blomqvist blev alltså utbytt med kvarten kvar, och fick därför se Solskjaers fyra mål från bänken. Faktum är dock att en svensk fanns med på planen när målen föll, en spelare jag anar att bara de riktiga fotbollsnördarna minns. Spelaren beträdde planen för Forest efter 57 minuter (och spelade alltså 0-5 i matchen), och hette Jesper Mattsson. Nej, inte hockeyspelaren från Skåne, utan den Visbyfödde försvararen som vid det här laget var 30 år gammal.

Han hade via från Visby Gute via Gefle och Häcken till slut hamnat i Halmstad där han blev svensk mästare 1997. Nottingham Forest köpte honom sedan för i runda slängar 3 miljoner svenska kronor, vilket gjorde honom till Gotlands första utlandsproffs, men skador gjorde att han under sin enda säsong i klubben gjorde blott sex ligamatcher, och sommaren 1999 var det sedan tyvärr helt slut med karriären då han ådrog sig en allvarlig knäskada.

Utöver sejouren i Forest och sin ändå fina karriär i Sverige fick han också en landskamp på kontot, en EM-kvalmatch mot Island sommaren 1995. 1-1 slutade den, och Sverige missade sedan EM 1996.


MANCHESTERGUIDE
Manchester United Supporters Club Scandinavia är Manchester Uniteds officiella supporterklubb i Skandinavien. Muss.se är supporterklubbens svenska kanal. Vi producerar redaktionellt innehåll på och informerar om supporterklubbens aktiviteter.
© 2020 MUSS.SE   •   OM MUSS & MUSCS   •   HJÄLP MUSS   •   OM MUSS.SE   •   BLI SKRIBENT   •   INTEGRITETSPOLICY   •   KONTAKTA OSS