Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!

Ja lite som broder tuck sa i Robin Hood, men i annan skepnad. Samtidigt som min juridikexamen hägrar i lördagshorisonten kunde inte Premier Leagues beslut komma mer lägligt. 

Nä, girig som en är tog man ut sin skatteåterbäring redan i påsk men att Premier League nu ska återupptas under sommaren känns som att staten på något förunderligt vis betalar ut en eftersläpande återbäring rakt in i lyckokontot. Med andra ord är det nog det bästa som har hänt sedan sittringen, vilket även Ole Gunnar troligtvis kan instämma på, han verkar ju ha en viss kunskap om rövhål och allt vad det innebär.

Det känns lite häftigt att få se Premier League spelas under en sommar, att grilla, riva fram partycoolern och att forcera ut TV:n med tillhörande kablage på altanen i äkta amerikanskt maner är något att se fram emot, och inte bara det, jag har lägligt min första betalda semester på fem år. Samtidigt som jag har hoppats och längtat efter just det här så vet jag att augusti är sommarens söndag, och med söndagar kommer den regelbundna ångesten och baksmällan. Vi kommer att få se Liverpool vinna den där jävla ch- Premier League. Som den pollenallergiker jag är vet jag att med sommaren kommer täppta näsor, kliande ögon och svordomar, men nu har min pollenallergi byts ut mot en Liverpoolallergi. Den är nästan värre, fan, jag kanske ändå behöver den där sittringen.

Embed from Getty Images

Samtidigt har jag mina farhågor, jag har sett hur det ser ut i Tyskland under återstarten. Hade inte kvalitén funnits där hade jag lika gärna kunnat se IFK Luleå spela på skogsvallen, den enda gången det varit riktigt drag på en IFK-match var när några sommarjobbande polacker hade med sig några 6-pack och ställde sig på den tomma läktaren och skrek på halvknackig polsk-engelska. Nu får vi inte ens det, nu kommer läktarna eka tomma och fotbollens finrum kommer att kännas som en lerig division-3 match i Norrbotten. Däremot ska jag göra mitt bästa för att ge polackerna lite rättvisa. Att gasta, stampa och skrika kudden i sedvanlig aura, till min kära sambos förtret. Det känns lite som min examen, examensbevis på PDF, det kanske inte är så jäkla kul, men nu är det vad det är, och United har ett mål, att ta sig till champions league nästa säsong.

Att sedan försöka att analysera sig till vansinne i vilken spelnivå spelare i alla lag är, har visat sig vara värre än våndan över examensarbetet. Håller Pogba? Hur blir det med Bruno och Pogba? Vigge, är han fortfarande med i matchen? Och hur ser det ut för alla våra motståndare? Dom måste rimligtvis befinna sig i samma situation.

Kanske kommer jag behöva någon psykoterapi när den här coronasäsongen är över, eller så kanske jag bara behöver en plats i champions league eller en Jadon Sancho. Eller så behöver jag bara lite fotbollsenlig gemenskap och en kall Norrlands i ett frostat glas.

Skillnaden nu är dock att jag får spendera pauserna i solstolen.

Och det är mina vänner är inget vi ska ta för givet.