Frågelåda 2019/20 del 2: Mörkret precis efteråt kändes oändligt

Sammanfattningen av säsongen 2019/20 fortsätter. I den mittersta delen av vår säsongsfrågelåda fokuserar vi på matcherna och målen.

Marcus Beijar: 2-0 hemma mot City i mars, innan coronan kom på allvar.

Björn Appelgren: PL-premiären mot Chelsea var fin, den satte igång hoppet. Hemmamatcherna mot Arsenal (trots 1-1) och Norwich måste nämnas, för att de var de enda jag hann se på plats. Slänger in vinsten hemma mot Partizan Belgrad också, eftersom (har jag för mig) att det var första tävlingsmatchen som Rashford, Martial och Greenwood gjorde mål allihopa.

Marcus Eriksson: Manchesterderbyt i mars.

Elias Hallström: Beror på vad man ska väga in, men säger på uppstuds Leicester mot Southampton där det blev en demolering av sällan skådat slag.

Mikael Österdahl: Hemmamatchen mot Manchester city. En bra prestation där city inte tilläts skapa någonting och stämningen på läktarna var fantastisk. I efterhand blir den extra speciell med tanke på att det var sista matchen med publik.

Gustav Brinck-Larsen: Citysegern i december (mest för att jag gifte mig samma dag och United bjöd till med derbyvinst för vår skull).

Victor Laag: Om det nu var den här säsongen. Det var så länge sen. Isåfall Manchester City hemma när Scott McTominay avgör på tilläggstid. Ett överlägset Manchester United som hade full kontroll över kommunens lag.

Adam Fröberg: Det finns ändÃ¥ nÃ¥gra att välja pÃ¥ här. Jag landar personligen pÃ¥ 2–0-segern i derbyt pÃ¥ Old Trafford. En väl genomförd match som kryddades med att Scott McTominay fick arenan att explodera med sitt mÃ¥l frÃ¥n ”halva planen” pÃ¥ tilläggstid.

Marcus Beijar: Samma svar som på den föregående. Tycker att det mötet med City gav skjutsen vi åkte på även efter uppehållet. Bortasegern mot City i december är tvåa.

Björn Appelgren: Båda PL-mötena mot city.

Marcus Eriksson: Manchesterderbyt i mars.

Elias Hallström: City på bortaplan i ligan. United körde över grannen i första halvlek och ledde med 2-0. Därefter visade spelarna upp styrka, moral, och individuell skicklighet genom att mota en anstormning från City.

Mikael Österdahl: Första halvtimmen borta mot city var tvivelsutan den bästa halvtimmen. Den räcker för att lyfta hela matchen till säsongens insats. Som bubblare vill jag nämna hemmamatcherna mot city och Chelsea samt sommarmatcherna mot Brighton och Sheffield United.

Gustav Brinck-Larsen: Det är nog hemmasegern mot City. Vi var mitt i en supersvit med segrar, och den var kronan på verket.

Victor Laag: Vill säga samma som ovan. Men får jag inte skriva det så vill jag nämna Chelsea borta i februari.

Adam Fröberg: Svårt. 2–1-vinsten borta mot City var en imponerande insats, och då främst den första halvleken där vi både förvarade oss briljant men också skapade flertalet målchanser framåt. Jag väljer den, på rak arm.

Marcus Beijar: Bortamötet med Astana. Nej, skämt och sido. På något sätt har Scott McTominays 2-0 på övertid mot City fastnat. Det betydde i sig inte tre poäng, de hade vi fixat redan, men det var ett ögonblick skönt som något.

Björn Appelgren: Greenwoods intåg som given startspelare i A-laget (ett långt ögonblick kanske, men i alla fall).

Marcus Eriksson: Mctominays 2–0 mål mot city.

Elias Hallström: Finns såklart många och även om mitt svar inte är något direkt ögonblick, tycker jag ändå Mourinhos återkomst i Premier League var något extra. Det kom så oväntat och det var svårt att se vad Tottenham egentligen ville med den rekryteringen.

Mikael Österdahl: När Scott McTominay rullade in bollen i öppen kasse mot city.

Embed from Getty Images

Gustav Brinck-Larsen: Rashfords frispark mot Chelsea i Ligacupen var magnifik. McTominays långskott mot City sitter också kvar på näthinnan.

Victor Laag: När Bruno Fernandes chippar fram till Anthony Martial i ovan nämnda match mot stadsrivalerna på Old Trafford.

Adam Fröberg: För mig personligen var det antingen McTominays ovan nämnda 2–0-mål mot City på Old Trafford eller när vi lyckades besegra Leicester på bortaplan i den absolut sista omgången, och på så vis säkra tredjeplatsen. Den lättnaden var enorm.

Marcus Beijar: Hård kamp mellan Arsenal på nyårsdagen och ligacupmötet med City. Det senare får rösten, det var fruktansvärt.

Björn Appelgren: Finns ganska många dåliga insatser. Astana borta och Burnley hemma sitter kvar i minnet.

Marcus Eriksson: Newcastle borta.

Elias Hallström: Finns ju ett par stycken, men Newcastle borta (förlust med 1-0). Då var Manchester United verkligen nere i avgrunden och efter matchen intervjuades en förkrossad David De Gea, av alla, där han pratade om hur illa allt var. Detta var dessutom under sena hösten. Förstå hur mörkt det var då.

Mikael Österdahl: Välj och vraka bland matcher under säsongens första halva. Jag landar på Watford borta till sist, då fanns inte mycket hopp.

Gustav Brinck-Larsen: Det finns många. Rochdale i Ligacupen kanske, även om vi vann efter straffar.

Victor Laag: Oj! Finns lite att plocka av. Hela hösten känns i efterhand som ett stort mörker. Men har svårt att komma runt matchen mot West Ham. Där trodde jag att Solskjaers dagar var räknade.

Adam Fröberg: Oj, det finns en hel del att välja på här. Jag landar till sist på 2–0-förlusten mot Burnley på hemmaplan i januari. Där var vi riktigt, riktigt dåliga. Mörkret precis efteråt kändes oändligt.

Marcus Beijar: Coronan. Självfallet. Vi ska inte säkra CL-platser i juli.

Björn Appelgren: Alla 0-0-matcher mot Wolves.

Marcus Eriksson: Brist på kreativitet under hösten.

Elias Hallström: Allt med Liverpool.

Mikael Österdahl: Egentligen vill jag lyfta fram Jonas Olssons fetisch för Victor Lindelöf men jag måste ändå säga VAR. Tanken var väl att VAR skulle minska fusket men istället har det nästan enbart använts för att i onödan ta bort mål för offside och hands.

Gustav Brinck-Larsen: Uppehållet vi tvingades till, och att det blivit någon form av articifiell fotboll utan publik här i sommar. Jag saknar den riktiga fotbollen.

Victor Laag: Wolves.

Adam Fröberg: Svårt. Men när Marcus Rashford ådrog sig sina dubbla stressfrakturer i ryggen och såg ut att missa resten av säsongen (innan pandemin bröt ut), kändes det extremt tung, frustrerande och irriterande. Fram till dess, alltså i mitten av januari, hade han burit laget på sina axlar och var där och då vår bästa spelare.

Marcus Beijar: Martials trollnummer mot Watford hemma.

Embed from Getty Images

Björn Appelgren: Martials mål mot city, efter Brunos frisparkslobb. Det var snyggt.

Marcus Eriksson: Rashford mot Chelsea i ligacupen.

Elias Hallström: Valfri balja av Mason Greenwood. Kanske högerkanonen mot Aston Villa. Satt där och då och bara och skrattade åt det. Undrade nästan var det var för fel på honom.

Mikael Österdahl: Kontringen mot Brighton som avslutades med Greenwoods inlägg till Bruno. Rashfords frispark mot Chelsea tar andraplatsen.

Gustav Brinck-Larsen: Det blir Rashfords mot Chelsea.

Victor Laag: Kan ha glömt något mål nu. Men Marcus Rashfors häxpipa mot Chelsea i Ligacupen.

Adam Fröberg: Jag väljer att tolka frÃ¥gan som säsongens ”snyggaste” mÃ¥l, vilket ju sÃ¥ klart är väldigt subjektivt. Men personligen landar jag pÃ¥ Marcus Rashfords frisparksmÃ¥l borta mot Chelsea i Ligacupen. Det avstÃ¥ndet, den träffen, den bÃ¥gen och det trycket är inget annat än enastÃ¥ende. Det kom ocksÃ¥ vid ställningen 1–1 och betydde sedermera ett avancemang.

Marcus Beijar: Kevin De Bruynes kanon mot Newcastle. Ribba in. Pang.

Björn Appelgren: Pass.

Marcus Eriksson: De bruyne mot Newcastle

Elias Hallström: Sons solomål mot Burnley.

Mikael österdahl: Målet som tog Atlético Madrid till kvartsfinal i Champions League.

Gustav Brinck-Larsen: SÃ¥nt minns jag ej.

Victor Laag: Du menar att jag ska komma ihåg det här? Det här är ingen lögn. När jag sitter och skriver det här, är det helt blankt med alla andra lags mål. Då har jag ändå sett alla mål som gjordes i PL 19/20.

Adam Fröberg: Har givetvis inte alla mål från säsongen på näthinnan just nu, men Heung-Min Sons soloräd från eget mål mot Burnley var imponerande.