Vi blickar tillbaka till 2003. United spelade i sina fulaste Vodafone-tröjor, David Beckham fick en sko över ögonbrynet och lämnade för Real Madrid, och Rio Ferdinand missade ett dopingtest. Det var i september, domen föll i januari Ã¥ret därpÃ¥: Rio avstängd i Ã¥tta mÃ¥nader. United protesterade vilt men FA och FIFA kunde inte mutas (den gÃ¥ngen). Domen fastslogs och Ferdinand missade bÃ¥de EM-slutspel och resten av Premier League-säsongen. Vad jag vill säga med detta är att en dyrköpt nummer 5 har hamnat i kläm med rättvisan förut, och i slutändan kunde vi summera spelarens karriär som särdeles lyckad i alla fall. Jag vill ocksÃ¥ säga att den här perioden, 2003 och nÃ¥gra Ã¥r framÃ¥t, inte alls var särskilt lyckad för Uniteds del om vi ser till antalet titlar, men att det var en ganska speciell tid ändÃ¥. Minns till exempel alla hatmöten med Arsenal, the invincibles, riktiga Premier League-klassiker. Minns ocksÃ¥ Ruuuuuuud van Nistelrooy och de första spännande stegen med Rooney och Ronaldo. Minns sedan mötena med Chelsea, det som kom att bli laget att slÃ¥ över alla andra. Just det här mÃ¥let av Darren Fletcher (2005) hÃ¥ller jag som ett av de häftigaste under den här perioden. Chelsea var obesegrade i 40 raka ligamatcher och det var Uniteds sak, precis som med Arsenal, att bryta den sviten. Mittfältet var pÃ¥ förhand kritiserat (mest av Roy Keane), men det slutade till slut med att Fletcher gjorde matchens enda mÃ¥l och Alan Smith blev matchens spelare. Chelsea vann visserligan ligan den säsongen, men United vann som bekant nästa, nästa och nästa. Det bästa kom förstÃ¥s med Champions League-finalen 2008. Men nu är vi här, hösten 2020, och Chelsea har fÃ¥tt försprÃ¥ng igen. Under sommaren har London-klubben värvat fem nya spelare, United bara en. I augusti värvades ingenting alls, förutom en ny ”global chef för sociala medier”, Nick Speakman. Han om nÃ¥gon borde väl veta värdet av god kommunikation kan tyckas, att dessa dagliga nostalgitrippar man matas med frÃ¥n Uniteds officiella konton (”12 years ago today, Dimitar Berbatov signed for #MUFC” osv.) lätt kan övergÃ¥ i frustration över att ingenting händer pÃ¥ riktigt. Det gÃ¥r pÃ¥ tok för lÃ¥ngsamt mellan värvningarna ibland, sÃ¥där sÃ¥ att man blir misstänksam även ifall det sker nÃ¥got bra. Var det verkligen Woodward eller var det Van der Sar (Ajax VD) som fick fart pÃ¥ förhandlingarna med Van de Beek? Har ledningen verkligen all kompetens de behöver, eller sker det mycket i skymundan som vi inte ser? Donny van de Beek är oavsett en synnerligen smart värvning sett till pris och vad han kan tillföra. Nu borde det ocksÃ¥ finnas gott om pengar kvar att värva ett par kvalitetsspelare till, det vill jag tro. Magkänslan säger att fler är pÃ¥ ingÃ¥ng, Ã¥tminstone tvÃ¥, men att löner och kostnader kommer styra förhandlingarna ända bort till deadline day, 5 oktober. Jag tolkar det i mÃ¥nga fall som riskminimering, att United ända in i kaklet inte vill vika frÃ¥n sina nyfunna principer: att värva rätt karaktärer för rätt pengar och samtidigt undvika alla onda agenter. Det är nÃ¥got att beundra. Men i nÃ¥gon mÃ¥n mÃ¥ste ocksÃ¥ försiktighetsprincipen vägas med andra typer av risker. En skada eller för den delen en avstängning pÃ¥ Maguire eller nÃ¥gon av trion Rashford-Martial-Greenwood skulle vara ödesdigert i nuläget. Den nuvarande truppen hÃ¥ller inte Champions League-nivÃ¥ med för mÃ¥nga skador. Att inte värva fler spelare vore pÃ¥ sÃ¥ vis mer riskfyllt än att faktiskt göra det. SÃ¥ lÃ¥t oss fortsätta drömma. Hoppas. PÃ¥ Sancho, Upamecano och alla de andra. För i det stundande mörkret behövs nya stjärnor som lyser upp. *** Topp tre – matcher att se fram emot i höst: – United vs Leeds (19 december) – United vs City (12 december) – United vs Chelsea (24 oktober)