Snackisar efter Brighton & Hove Albion – Manchester United 2-3

Embed from Getty Images

Hur sammanfattar man en sÃ¥n här match? United var klart sämre hela matchen, men hade ändÃ¥ med sig 2-1 in pÃ¥ stopptid. Väl där Ã¥kte man pÃ¥ en käftsmäll fem minuter (av fem) in dÃ¥ Brighton rättvist kvitterade – bara för att United själva efter det lyckades skapa en hörna, där Harry Maguire nickade bollen pÃ¥ Neal Maupays hand, nÃ¥got domaren missade och blÃ¥ste av matchen. VAR-domaren däremot, han hade sett handsen, pÃ¥pekade detta för domaren som ändrade sig och när klockan var i matchminut 100 fick Bruno Fernandes kliva fram och bli hjälte genom att slÃ¥ in den tilldömda straffen stensäkert.

Vakna

Vi börjar med det tråkiga, Uniteds fruktansvärda insats. Titta vi på skotten sköt Brighton arton, varav fem på mål, och fem som träffade målramen. Leandro Trossard i Brighton hade själv två skott i stolpen och ett i ribban, samt också ett skott i fritt läge från bara några meter, minuter innan Brightons kvittering till 2-2.

United å sin sida sköt sammanlagt sju skott, varav tre gick på mål, vilket alltså innebär att United inte sköt ett enda skott på mål som inte också gick i mål. Och ja, nog för att Brighton är ett spännande och bra lag, men United skall inte släppa till så ofantligt många lägen. Det var faktiskt ren flyt att det bara var två bollar som passerade De Gea idag, och då var han inte dålig. Vår backfyra däremot, den var under all kritik när det kom till skydda De Gea, det kommer vi inte undan, de tre poängen till trots.

Mycket VAR och rop på straff

Om vi sedan bara snabbt sveper undan målen i första halvlek så gjorde Brighton 1-0 på straff efter 40 minuter, en straff som inte var mycket att säga om då Bruno Fernandes rev ner Tariq Lamptey med fem minuter kvar av halvleken. Maupay gjorde inget misstag när han Panenkade in bollen.

Tre minuter senare kvitterade United orättvist, efter att Luke Shaw skapat en frispark, Bruno Fernandes slog in den till Nemanja Matic som spelade fram Harry Maguire som satte 1-1. Anser jag i alla fall, det står fortfarande som ett självmål från Lewis Dunk, så det kan mycket väl ha varit så, men jag tyckte Maguires fot var där.

Embed from Getty Images

I början av andra halvlek började sedan VAR-bonanzan, som alltså även fick inverkan för slutet.

I minut 48 gick Aaron Connolly ner i duell med Paul Pogba. Domare Chris Kavanagh blÃ¥ste straff, men VAR tillkallade sig honom – och han ändrade sig efter att sett bilderna. Ingen straff, men inte heller filmning utan nedsläpp.

Fyra minuter senare gjorde Marcus Rashford sin första aktion som var hyfsat bra och satte 2-1. Trodde vi. Det visade sig dock att han var offside, nÃ¥got VAR upptäckte och underkände mÃ¥let.

Embed from Getty Images

Tre minuter senare hoppade VAR dock inte in, och Rashford fick till slut göra 2-1 efter att ha lurat ner Brightonspelare gång på gång på gång. För att vara en spelare i dålig form var han helt plötsligt hur kylig som helst. Förhoppningsvis var detta vändningen för den unge engelsmannen, och att han kan dra med sig den för dagen usel Anthony Martial uppåt.

Några minuter efter 2-1 kom nästa rop på straff från Brighon, då Connolly igen gick omkull i straffområdet. Domaren friade dock den här gången, något han gjorde helt rätt i. Connolly borde dock varnats för filmning, något som inte skedde.

Slutet

Slutet på matchen blev faktiskt helt tokigt, i ordets bästa bemärkelse. United hade som sagt alltså 2-1 från minut 55, och hade först bytt in Fred för Pogba för att säkra defensivt, och sedan byttes också Eric Bailly in för Greenwood i minut 83 för att gå än mer defensivt. Inget av detta blev dock speciellt lyckat, då Brighton fortsatte skapa chanser.

På stopptid fick först Trossard alltså ett jätteläge nära mål, men hans skott blev inte bra samtidigt som De Gea gjorde vad han kunde. Men så, efter nästan 95 minuters spel missade Uniteds högerförsvar igen vid ett inspel, och Solly March kunde kvittera till 2-2. United hade tappat, det var rättvist (eller ja, Brighton förtjänade ju att vinna) och inget att säga om. Målet var korrekt och ett resultat av dåligt försvarsspel.

Domare Kavanagh valde dock att lägga till en hel del extra efter mÃ¥let, och Donny van de Beek lyckades skrapa fram en hörna när stopptiden egentligen sedan länge skulle varit över. Hörnan kom, Maguire vann duellen utan större problem vad det sÃ¥g ut, men hans nick nickades undan precis framför mÃ¥llinjen av samme March som nyss kvitterat – och Kavanagh blÃ¥ste av. Matchen var slut, slutresultatet var 2-2 och sÃ¥ var det med det. PÃ¥ sociala medier hann vi reagera med besvikelse, i vÃ¥r matchdagsblogg hann jag skriva att det var slut.

Embed from Getty Images

Men nej, helt slut skulle det inte vara. Harry Maguire hade sprungit fram mot Kavanagh för att protestera mot något, och det pekades mot handen. Jag titttade på reprisen och trodde det menades att March räddat med handen på mållinjen, men reprisen visade att det inte var så. Sen kom en annan repris, med fokus på när Maguire nickade. Bara halvmetern (om ens det) från Maguires huvud fanns Neal Maupays arm, och bollen tog på den på vägen mot mål. Och ja, med facit i hand kunde Kavanagh inte göra något annat än att blåsa straff, regeln är så tydlig.

I minut 100 fick så Bruno Fernandes kliva fram, och om man trodde att nerverna skulle spela honom ett spratt hade man fel. Straffen var en av hans bättre i United, då han skickade Mat Ryan till vänster och själv sköt bollen högt till höger. United vann alltså med 3-2, det var totalt orättvist och helt underbart.