Måndagsångesten hann inte ens sätta sig på söndagskvällen innan mobilen bombarderades av notiser från Twitter om att Ed Woodward och Matt Judge hade vaknat ur sin två månaders långa dvala och fått igång faxmaskinen. Kanske insåg de att Postnord inte är så väldans tillförlitliga när det kommer till att leverera post eller så har deras flaskpost nu nått tyska och franska kuster.
Hade nÃ¥gon av dessa herrar förstÃ¥tt hur dagens teknik fungerar hade de snabbt kunnat googla fram ”fungerar flaskpost”, och fÃ¥tt fram den fantastiska historian om Dan Axelsson som 1996 kastade sex flaskor (av plast) frÃ¥n Gotlandsfärjan bara för att vänta 19 Ã¥r för att fÃ¥ svar frÃ¥n en annan svensk som hade hittat en av flaskorna pÃ¥… just det, Gotland. Innan Woodwards flaskpost nÃ¥r Tyskland och Dortmund hade Jadon Sancho redan hunnit vinna Bundesliga, Premier League, VM, EM, pensionerat sig och avlat fram Jadon Jr. som blivit minst lika bra och gjort 20 mÃ¥l och 20 assist pÃ¥ en säsong för.. just det, Dortmund.
Som den dÃ¥liga studenten jag själv var, planeringsmässigt i alla fall, kan jag likna mig vid Manchester Uniteds ledning. Ett studentliv där mottot var ”gör allt i sista sekunden och fÃ¥r man godkänt sÃ¥ fÃ¥r man godkänt”, och godkänt fick jag. Ed Woodward och Matt Judge har precis insett att Ã¥rets tenta är svÃ¥rare än vad de trodde och panikläget slÃ¥r till. De river fram alla tillgängliga värvningsmöjligheter och chansar pÃ¥ att nÃ¥gon nappar. Jag har själv gjort samma sak med min studielitteratur, tagit fram varenda bok som jag äger om ämnet och försökt intala mig själv att jag hinner sträckläsa alla böcker pÃ¥ en kväll och klara tentan. Sen slÃ¥r verkligheten till och realiteten är av en annan karaktär än den fantasibild man har mÃ¥lat upp, och tro mig, den kommer susande som ett oväntat slag i solar plexus.
Och min verklighet, som jag inte vet om Ed och Matt delar är att det inte kommer någon Jadon Sancho, i alla fall inte i år. Dortmund är de enda som har varit genomgående tydliga i sina uttalanden. De satte en deadline, 10:e augusti, med ett pris på 108 miljoner pund och mig veterligen har den 10:e augusti varit för nästan två månader sedan.
Ed Woodward: Ni kan få 90 miljoner pund för Sancho.
Michael Zorc: Nej, vi vill ha 108 miljoner pund.
Ed Woodward: Hur lÃ¥ter 80 miljoner pund, 20 miljoner extra om Sancho vinner Ballon d’or och 10 miljoner extra till om England vinner EM?
Michael Zorc: Nej, vi vill ha 108 miljoner pund. Deadline är 10:e augusti.
TvÃ¥ mÃ¥nader senare…
Ed Woodward: Hur låter 91.3 miljoner pund?
Michael Zorc: …….
Även om ovanstående konversation är en fabrikation av min egen uppfattning så är det ju exakt där vi står idag. Att tro att Dortmund på något vis skulle ändra sig sätter dem i ännu sämre dager än vad det sätter oss i. Hanteringen av den här transfern luktar lika uselt som en fis som passerar genom en lök. Vi hade en spelare som Ole uttryckligen ville ha, som passar perfekt in i laget, han spelar på den positionen som vi verkligen behöver förstärka, han är engelsk, han kommer överens med andra spelare i vår trupp och han vill spela för oss. Alla planeter står på rad och värvningen känns på alla sätt och vis menad att hända och den skulle ske i rätt läge sett till klubbens position. Och ändå händer den inte.
Jag har ändå försökt att vara en optimist, men vi vet att receptet för en lösning smakar alltid sämre med en kompromiss. Alla dessa lösa ändar i samma säck har nu gjort att det har blivit en knut och vår lösning är, som det pratas främst om, Ousmane Dembele som stinker Matt Judge-värvning. Jag kan inte tänka mig att det är spelare som Ole vill ha, en spelare som hellre spelar Fortnite än att spela med Messi på Camp Nou, som fortsätter att vara sen till träningar och är Frankrikes svar på Phil Jones. Nej du Matt Judge, den här lösningen smakar som en utgången brustreo som saknar effekt, och nu sitter jag här med fortsatt huvudvärk och en besk medicinsmak i munnen.
Ni som vet, ni vet.
Res med oss till Manchester!