Inte sedan Manchester United förlorade med 6-1 hemma på Old Trafford mot stadsrivalen för nio år sedan har man skämt ut sig så mycket som man gjorde idag, då slutresultatet nu blev detsamma igen. Det var inte så att Tottenham var så bra som siffrorna visar. Det var däremot ett hemmalag som var så katastrofalt dåliga att orden nästan inte räcker till.
Tragikomiskt
I matchen mot Brighton i ligan senast kom matchens sista spark från elvameterspunkten. Idag kom matchens, i princip, första spark även den från samma punkt innanför straffområdet. Bruno Fernandes förvaltade som vanligt den på bästa sätt och satte United i förarsätet direkt. Tanken på att det kanske skulle kunna bli en bra kväll där man kunde knäppa José Mourinho på näsan hann knappt fara genom huvudet innan bortalaget både hade prickat in kvitteringen och ledningsmålet. Rollerna var därmed ombytta på bara ett par minuter och personligen tänkte jag att antingen är det positivt eller negativt att det återstod mycket kvar att spela.
Och nej, så värst positivt blev det ju inte. Det blev ett ras, ett haveri, en kollaps man sällan skådat ett lag av den här digniteten stå för. Backlinjen utmärkte sig tveklöst mest och till slut blev det nästan så tragikomiskt att det blev underhållande. Nästan så att man blev fascinerad över hur elva miljonärer som, uppenbarligen, ska spela på yttersta nivån kan prestera så här dåligt. Firma Bailly/Maguire hade ett finger med i mer eller mindre alla baklängesmål och fick vilken Sunday League-försvarare som helst att se fantastisk ut.
Den här insatsen ger givetvis ännu mer bränsle till de som ropar efter Solskjaers avgång. Som om inte norrmannen redan är bakbunden av högsta hönset, vad skulle han gjort annorlunda idag? Det ”bästa” (typ) laget startade men att kliva ut på Old Trafford i den röda tröjan och dra ner byxorna som man gör idag kan knappast Solskjaer lastas för.
Spela teater funkar alltid
I vilken utsträckning Anthony Martials utvisning blev avgörande för matchen låter jag vara osagt, men det hjälpte ju inte på traven precis. Domare Anthony Taylor föll lika lätt som fjanten, vars namn jag inte ens tänker ta i munnen och än mindre skriva ut, gjorde. Martial fick motta ett lättare slag i huvudhöjd först, varpå fransmannen kontrar med att göra ungefär likadant. Skillnaden var bara att Martial lyckades hålla sig på benen medan motståndaren valde att spela teater. Ett trick som sannerligen gick hem hos domaren.
Det må låta som ett sätt att skylla ifrån sig på, men situationen hade diskuterats oavsett slutresultat. Kanske insåg Taylor att det var fel och vågade därför inte visa ut Luke Shaw, som tappade huvudet med fem minuter kvar att spela. Tacklingen bakifrån på Lucas Moura är, enligt mig, ett solklart rött kort.
Vad händer nu?
Ja, det kan man undra. Och det är nog ingen som vet. Det som i alla fall lär hända inom de närmaste 30 timmarna är att United kommer presentera två nyförvärv i form av Alex Telles och Edinson Cavani. De är sannolikt inte spelarna som kommer få United på rätt kurs, men kanske kan de komma in och röra om lite i denna sorgliga gryta.
Telles känns givetvis som en mer långsiktig lösning än Cavani. Men på väldigt kort sikt kan uruguayanen kanske ha stor impact eftersom en avstängning väntar Martial framöver. Längre än så vågar man väl inte titta. Nu väntar landslagssamling för en rad spelare men rimligast vore nog om varje respektive landslag och United kom överens om att inte låta spelarna åka iväg och representera sina länder. Man förtjänade inte att bära klubbens färger idag och då ska man väl än mindre förtjäna att bära sitt lands färger.
Res med oss till Manchester!