Vi kommer alltid att ha Paris, den här staden äger vi, den är till för oss och ingen annan.. Veronica Maggio myntade fram lyriken till något som kan beskrivas som väldigt passande efter tisdagens match. Manchester United äger Paris.
Jag har alltid haft en mindre förälskelse till Paris Saint-Germain, till Ronaldinhos och Jay-jay Okochas, tills Qatar trädde in och bilden med tillhörande pengasäckar och blÃ¥ste bort den lilla kärleken som fanns. PSG känns som ett tomt ytligt skal med oändligt pengar, mo’ money mo’ problems vräkte Notorious  B.I.G. Ur sig pÃ¥ 90-talet och trots alla komman och decimaler sÃ¥ stÃ¥r PSG där, uddlöst och till synes helt ointresserat. Kanske finns det fortsatt nÃ¥got som heter lojalitet och kärlek till klubben i en tid när det oftast är tjockleken pÃ¥ lönekuvertet som har makten.
En match, som enligt Le Parisien och L’equipe mer eller mindre ska spelas av, mot ett United som just nu huserar pÃ¥ en 15:e plats i Premier League mot jättarna PSG. Ett United som har släppt in 12 mÃ¥l pÃ¥ fyra matcher mot Mbappé och Neymar, ett United som pÃ¥ det senaste har definierat hönsgÃ¥rdarnas hönsgÃ¥rd i eget straffomrÃ¥de. Ja visst, mÃ¥nga trodde nog att det skulle bli en raksträcka inklusive mig själv men utfallet blev nÃ¥got helt annat. Manchester United var redo att sticka hÃ¥l pÃ¥ PSGs vardagsglädje.
Matchen i sig var genomgÃ¥ende underhÃ¥llande, samtidigt som rädslan när Neymar och Mbappé fick bollen isade sig genom hela ryggraden. McTominay hade det tufft därute, som en stökig blind piratkapten sprang han runt där utan kontaktlinser och sparkade pÃ¥ Neymar som.. Minns ni den där sommarplÃ¥gan med Fronda ”Vem kan stoppa mig när jag rullar fram?”, ungefär sÃ¥ känner man kring Neymar, men det är inget som känns speciellt främmande för troligtvis nÃ¥gon. Det är mer förundrande att beteendet verkar ha smittat pÃ¥ resten av PSGs spelare, ibland ser det mer ut som en tombola som snurrar runt pÃ¥ planen än att fotbollslag som spelar. Det var dock vi som fick straffen och jag känner mig sÃ¥ maktlös och trött pÃ¥ alla dessa straffar hit och dit med tillhörande omstraffar, ibland gÃ¥r man in med inställningen, undrar vem som fÃ¥r straff först? Straffen mot Palace satt dock färskt i minnet och det var väl universums bevis pÃ¥ att karma faktiskt existerar. Sagt och gjort 1-0.
Matchen slutade 1-2 till Uniteds favör och vinsten stavas försvar. Den stavas Axel Tuanzebe, David de Gea, Victor Lindelöf och Wan-bissaka. Även om det var försvaret som strÃ¥lade mest sÃ¥ gjorde laget som helhet en bra match med nÃ¥gra fÃ¥ fadäser som Glenn Hysén hade sagt, inga namn nämnda. Tuanzebe som troligtvis fick den mest otacksamma uppgiften i en comeback sÃ¥g ut att aldrig ha gjort nÃ¥got annat. Men vi ska inte dra för STORA växlar i Axel… Ännu. Det här var en match av förhoppningsvis flera där han fÃ¥r möjlighet att visa upp sig. Däremot finns det ett ordsprÃ¥k eller motto, kalla det vad ni vill – ställ inte frÃ¥gan om svaret är givet, lite ull blir det sa kärringen när hon rakade grisen. Den rakade grisen är naturligtvis Harry Maguire. Vi ska inte tro nÃ¥got annat än att han är lika cementerad i vÃ¥r startelva som Stefan Löfvens lunch pÃ¥ korvmojen. Platsen är ju hans att förlora och än skakar han inte i sina fotbollsstövlar, men kanske darrar det lite. Om inte annat kan vi hoppas att det sätter mer press pÃ¥ Harry och att han anammar den pressen och växer. Att han inser att spela fotboll och att vinna faktiskt är roligare än att dricka 24 pints pÃ¥ Grekland och puckla pÃ¥ den inhemska befolkningen. Som det ser ut nu kan det bli en riktigt rolig lördag och kanske är det Paris broar som ger oss rätt riktning den här säsongen.
Och PSG dom ska oroa sig, en härsken mun som sjunger på sista versen, lyckas de inte i år då luktar det adieu Mbappé och Neymar.
Det är lätt att leka cool banan tills man drunknar i havet.
Res med oss till Manchester!