Det beskrivs som den mest skrämmande atmosfären någonsin – när United kom till Ali Sami Yen-stadion i Istanbul för att möta Galatasaray, Champions League-säsongen 1993/94.
Idag är årsdagen för det mötet, 3 november. Det ska nämnas att Champions League som format bara var ett år gammalt och själva gruppspelet skulle inte inledas förrän i slutet på månaden. Före det krävdes två playoff-möten för Uniteds del, först mot ungerska Budapest Honvéd och sedan mot turkiska Galatasaray. Mötet på Old Trafford slutade 3-3, efter mål av Cantona, Bryan Robson och Hakan Şükür (självmål). I Istanbul krävdes därför ett bortamål för att United skulle ta sig vidare.
Det fanns incidenter från det första mötet som hade triggat igång stämningarna mellan lagen. Bland annat hade Galatasaray-supportrar sprungit in på plan mot slutet av matchen, varpå Peter Schmeichel hade greppat tag i en supporter och kastat honom över sidlinjen. Karaktärerna var givetvis fler i United vid den här tiden, men samtidigt fanns det en hel del oprövade kort som knappt spelat en enda match eller varit ute i Europa. Med på resan till Istanbul hittar vi till exempel Gary Neville, David Beckham och Nicky Butt – alla 18 år.
Hetsstämningen gentemot United började redan vid ankomsten till flygplatsen, där Galatasaray-supportrarna skanderade ”no way out” (ingen väg ut) och försökte omringa spelarbussen från att ta sig till hotellet. Plakat och banderoller vecklades ut: RIP Manchester och Welcome to Hell. Det senare budskapet skulle bli en följetång som det ofta talas om när United reser just till Istanbul.
Hösten 2012, när United åter fick tillfälle att möta Galatasaray på bortaplan, hade ett flertal engelska dagstidningar fått anledning att skriva om händelseförloppen igen. Gary Pallister beskriver i en intervju med Independent hur han vid incheckning till hotellet hade hälsat på en piccolo som svarade genom att dra sitt finger över halsen. Inte ens på hotellet var de säkra, insåg Pallister.
Mycket av hoten och stämningarna var ju tänkt att få United ur balans. Ali Sami Yen-stadion var en tryckkokare fylld till bredden flera timmar innan match, ett inferno av rött och gult och gungande supportrar. Banderollerna med ”Welcome to Hell” syntes överallt. Till detta krävdes också en hel del kravallpoliser.
Till saken hör ju dock att United går under smeknamnet Red Devils. Det härstammar från Nobby Stiles och Bobby Charltons dagar. På så vis kan man tänka sig att spelarna välkomnade sig själva till Istanbul. Men de turkiska fansen var av annan uppfattning. Detta var deras helvete.
Ett raktigenom kuvat gäng hade förmodligen undgått ett allvarligare efterspel. Nu blev det inte så, för i United spelade Eric Cantona. Mot slutet av matchen hade han fått nog och börjat sparka och svinga omkring sig, insinuerat att domaren var köpt och retat upp både publik och polis. På väg ned i omklädningsrummet efter slutsignalen blev han slagen med en batong, varpå han ville ge igen. Han ville ”döda den djäveln” berättar Roy Keane. Och det var alltså en polis.
Väl nere i omklädningsrummet blev spelarna instruerade att duscha två och två så att Cantona inte blev lämnad ensam. Han var fortfarande eld och lågor, men de lyckades till slut tygla honom. På väg ut ur Ali Sami Yen-stadion blev spelarbussen attackerad av gatsten. Men hem till Manchester kom de.
Det sägs (och om detta vet jag inte mycket) att bland de fåtal United-supportrar som reste till Istanbul blev bara åtta insläppta på arenan. Resten arresterades.
Själva matchen då? Den slutade 0-0.
***
Imorgon onsdag väntar İstanbul Büyükşehir Belediyespor i Champions League. Det blir en helt annan tillställning.
Res med oss till Manchester!