Manchester United vann under lördagkvällen mot West Bromwich på hemmaplan – säsongens första av det slaget i ligaspelet. Spelmässigt var det inte övertygande på långa vägar, men de tre poängen bärgades till sist via en Bruno Fernandes-straff som innebar slutresultatet 1–0.
United hade förvisso tillräckligt med målchanser för att få till fler nätrassel än så, men ingen som såg den här matchen kan nog känna sig allt för nöjd med hur bollen förflyttades på Old Traffords blötlagda gräsmatta. Men men, vi tar det hela från början nedan.
Okej elva – svagt applicerat
Personligen var jag på förhand inte totalt emot den laguppställning som Ole Gunnar Solskjaer valt att plocka ut. Det finns alltid ett par spelare att argumentera för eller emot, till exempel Juan Mata och valet av både Nemanja Matic och Fred på planen i den här typen av match. Båda dessa val visade sig i slutändan vara fel. Varför vi fortsatt envisas med en så pass defensiv approach sett till spelartyper mot lag som backar hem och krymper ytor kan jag inte förstå, hur mycket jag än försöker.
Det mest spännande med startelvan var att vi äntligen fick se Alex Telles från start i Premier League. Brassen som värvades i somras har ju endast hunnit med en enda match hittills (mot PSG i Champions League) innan han insjuknade i covid-19. Allt som allt en bra debut, utan att göra något extraordinärt. Känns skönt med en offensivt kompetent ytterback åtminstone. Det är däremot märkligt att han fick ta så få fasta situationer. Varför utnyttjar man inte en sådan extrem spets om man har den i laget?
Vi vänder blickarna mot Uniteds insats i helhet. Periodvis tycker jag – faktiskt – att vi lyckas trilla boll helt okej. Men det är liksom endast på mittplanen. Så fort vi närmar oss den sista tredjedelen ser det så ostrukturerat och idéfattigt ut (bortsett från magikern Bruno Fernandes). Den ständiga frågan: hur kan det få vara så efter två år med samma tränare? Om det är en engångsgrej är det inga konstigheter, men när det är ett ständigt återkommande problem måste de kritiska frågorna ställas.
Fernandes straffar West Brom
Omkring tio minuter in i den andra halvleken händer det mycket på samma gång. Först blåser domare David Coote straff för bortalaget sedan Conor Gallagher gått ner i straffområdet efter en närkamp med Bruno Fernandes. Efter att Coote valt att kolla på situationen via tv-skärmen beslutade han att återkalla den straff han just delat ut. Rätt val, enligt undertecknad.
Minutrarna senare försöker Juan Mata spela in bollen i offensivt straffområde, men den stannar på en arm och Coote får återigen peka på straffpunkten. Korrekt. Fernandes skuttstraff räddas därefter av en i övrigt storspelande före detta United-spelare i Sam Johnstone. Den får dock tas om sedan målvakten tagit ett rejält skutt fram från linjen innan räddningen – något vi både haft emot och med oss tidigare under säsongen (Crystal Palace och PSG). På försök nummer två är portugisen till sist kall och ledningen är ett faktum.
Detta får förstås mycket kritik från motståndarsupportrar, men jag kan personligen verkligen inte se problemet här. Bra skött av domarna, för en gångs skull. Nu har vi fått lika många straffar (fyra) som både Chelsea och Liverpool den här säsongen. Leicester är dock i en klass för sig med hela åtta stycken på åtta matcher.
Innan vi går vidare måste jag bara säga en sak till gällande Bruno Fernandes. Jösses så bra han är på sporten fotboll. De passningar han slår emellanåt är i en klass för sig. Extremt få i världen kan matcha den kvaliteten.
Donny van de Bänk?
Sommarens första nyförvärv i form av Donny van de Beek har inte fått mycket speltid den här säsongen. Något som både förvånar (förargar?) mig och många andra United-supportrar. Jag kan förstå att det är vettigt att skynda långsamt med en spelare som kommer från den holländska ligan och inte har spelat tävlingsfotboll sedan i mars månad. Men nu har det liksom gått över två månader sedan säsongen sparkade igång och Van de Beek har fortfarande inte fått en enda start i Premier League. Inte ens när en av de större konkurrenterna i Paul Pogba var skadad fick han chansen.
Van de Beek har visserligen fått lite speltid i cuperna, men endast sett till Premier League har han ett snitt på speltid som ligger på 16 minuter per match. När vi uppenbarligen har svårt att handskas med lag som försvarar lågt och krymper ytor, varför får inte då den spelaren som är en av de absolut bästa i truppen på att löpa smart, hitta ytor, behandla bollen i trånga situationer och fylla på i boxen bakifrån ens en enda chans att visa vad han går för?
Förr eller senare kommer han givetvis få spela mer. Men att han inte fått det redan nu är verkligen anmärkningsvärt.
Börjar defensiven sitta?
Avslutningsvis vill jag bara kort berömma det försvarsspel vi stod för i den här matchen. Både Harry Maguire (som jag tyckte var mycket bra både med och utan boll) och Victor Lindelöf (bra passningsfot och följsamt försvarsspel) imponerade. Även om de inte testades allt för hårt under matchen kändes det bra mycket tryggare än det tidigare kunnat göra i den här typen av matcher.
En gång är givetvis ingen gång, men förhoppningsvis kan de bygga vidare på detta ihop med övriga laget (och gärna utan två defensiva mittfältare framför sig i matcher som denna). Vi får dessutom hålla en extra tumme för att Lindelöfs rygg har bra läkekött.
Res med oss till Manchester!